Fyraåringen gör allt som han inte får

Säkert en fas, för här finns en till likadan. Även han är 4 år och 8 månader.

Han leker i och för sig själv långa stunder, men han är inne i en "vägra-allt-fas". Han säger verkligen nej till allt, allt, allt.
Men där märker jag att det blir bättre om jag ger honom valmöjlighet istället för att bara bestämma. Ex. istället för att säga. "Nu vill jag att du byter om." så säger jag: "Vill du byta om själv, eller ska jag hjälpa dig?".
Och ibland funkar det med humor. Om pyjamasen, salladen eller toaletten börjar prata med honom, så blir han ofta distraherad och glömmer att han skulle vägra...

Ofta går det också bättre om jag och sambon byts av. Om jag och sonen bråkar så brukar jag lämna scenen och så tar sambon över. Eller tvärtom. Då bryter man av bråket, liksom.

Sen det där klassiska. Allt blir värre om han är trött, hungrig eller rastlös, så sånt får man försöka förekomma.

Och sen även att försöka hålla sig lugn, vara empatisk och bekräfta, bekräfta, bekräfta.

Men ibland funkar ju ingenting och då får han "rasa ut" och man själv får tänka: "Det är en fas, den är en fas, det är en fas".