BF maj 2016

Jag plussade nu ikväll, kan inte tro det är sant! Men OM det är det så och allt går vägen så blir det en trea i maj! Alltså jag måste nypa mig i armen........!!!! 

Grattis till dig också!! Gillar ditt alias, så känner jag också :) 
Hur gamla är ettan och tvåan? Vi har en som är född 2010 och en som är född 2013. Vi har funderat på en trea ganska länge och skojat och testat tanken och egentligen bara "provat" en enda gång och jag blev gravid med en gång. Ingen av oss trodde att det skulle bli något - verkligen tvärt om (behöver inte gå in på detaljer haha) - så vi blev sååå chockade när vi testade i onsdags. Det är såklart så så så välkommet och jag är 37 år så det är verkligen inget jag tar för givet heller. Sen imorse när det var stress och sura barn så kom tanken "men gud vad har vi gett oss in på" men ett barn ångrar man aldrig, det vet jag. Och såna tankar FÅR finnas där också emellanåt tycker jag, man vet ju faktiskt inte hur det kommer att bli, och samtidigt så har vi redan två så vi vet exakt vad vi ger oss in på - världens bästa och härligaste grej, och så krävande också förstås. Men vi vill verkligen detta, och tanken på att vi nu kommer att bli en "stor" familj är fantastisk. Är väl i vecka 3 eller något sånt så jag hoppas att det stannar kvar, men det känns "rätt" i kroppen så jag tror det.
När börjar man känna av det vanligtvis? Med iaf nummer två så visste jag med en gång men nu känner jag absolut ingenting, annat än att jag var fly förbannand i flera dagar och trodde att jag hade pms...men så var det ju inte. Såklart individuellt...

Det är nog livmodern som växer... kan kännas som mensvärk och molande och lite som att det strålar. Alla tarmar och sånt kommer också att flytta på sig och det kan göra lite ont också. Grattis till plusset förresten! 

Men gud det låter ju inte alls bra - kan du verkligen jobba kvar i en sådan miljö gravid? Har du kollegor som är gravida/varit gravida som har jobbat där? Tänk så här - ingenting i världen är värt att riskera din mage. Prata med läkare/din barnmorska/din chef....någon som du kan ta upp det med. Har du möjlighet att byta tjänst på något sätt? Vad finns det för risklinjer och säkerhetsregler kring personal? Det kanske är så att du inte FÅR jobba där som gravid, vem vet? Kolla upp det med en gång, du ska inte behöva gå omkring och vara rädd för ditt ofödda barns liv. Sen förstår jag att du säkert behöver jobba osv, men kanske kan du byta till dagtid om man inte är ensam då...? Ta tag i det i alla fall och fråga/undersök... Lycka till 

Jag har bf på måndag men var helt säker på att det satte igång inatt. Skakade jättemycket (konstigt men jag googlade på det och det är tydligen en rätt så vanlig start) och som molande mensvärk. Packade de sista i väskan, ringde BB för att kolla så att det fanns plats...osv... Men sen skulle vi avvakta förstås eftersom det inte ens var riktiga värkar så vi gick och la oss och vaknade som vanligt imorse. Sååå besviken :( Var liksom ganska beredd och taggad och förväntansfull. Och nu tillbaka på ruta ett igen känns det som. Men men inte mycket att göra annat än att fortsätta vänta. Kanske ikväll, hoppas på en repris men som går hela vägen! :D Ska till bm tisdag så då ska jag be om hinnsvepning tror jag...

Gräva i trädgården, wow vad duktigt! Tappar jag något på golvet så kan jag knappt ta upp det, så låg nivå har jag på min kropp just nu.... :) Men så har jag rört på mig minimalt från ca vecka 23 då jag fick foglossning så jag hoppas på att klara förlossningen ok ändå. Heja våra små bebisar, nu kan ni komma ut!

Då får du sitta och titta på fina rabatten som belöning sen när bebis är ute :) Hoppades på att något skulle hända över natten här men absolut ingenting känns. Fördel är kanske att jag får sova hela nätter hela tiden, hon verkar vara en riktig sömntuta där inne, hon rör sig aldrig på nätterna. Tääääänk om det skulle fortsätta så (med hela sovnätter) när hon är på utsidan också - men det vågar jag inte hoppas på :)

Är detta ert första barn? Detta blir vårt tredje.

Ja man vill liksom gärna vara så pigg som det bara går inför förlossningen. Med vårt första barn gick jag över drygt två veckor så det blev igångsättning - helt vidrigt för min kropp var inte alls redo - och dessutom var jag vid det laget heeeeelt slut och trött och deppig och det var mer fokus på att slippa vara gravid än lyckan att det snart skulle komma en bebis. Inga krafter kvar varken fysiskt eller psykiskt - och förlossningsrädd uppepå det... Och där vill jag inte hamna igen... Varje dag jag gick över kändes som en hel vecka i tid (nåja, nästan..) och det var inte så kul. För jag vill så gärna vara mentalt "med" hela vägen och kunna vara så stark som det går - det känns som att det påverkar hela upplevelsen till det bättre då. Och det går lite fram och tillbaka kan man nog säga nu: ena dagen känns det som "wow kom igen nu snart får jag träffa dig lilla bebis, kör igång nu förlossningen!" Och andra dagen "nej hjälp hur ska detta gå, hur ska vi klara tre barn, vad har vi gett oss in på". Knäppis.... :-/

Ja fy vad jobbigt det låter. Men vem är det som säger att det är okej att åka in när det är "3 minuter mellan varje värk"? Detta blir mitt tredje barn och jag kommer att åka in när (om...!) värkarna startar, det gjorde jag med vårt andra barn och de ville skicka hem mig efter ett tag men jag vägrade :) - alla är ju så olika med jag ser ingen anledning till att hålla på och vara hemma "onödigt" länge, jag vill vara nära barnmorskor och medicinsk vård eftersom man ju faktiskt inte har en aning om förloppet, det är ju så otroligt individuellt... Och transportera sig i en bil mitt i något slags jättetätt värkarbete, no thanks... Men jo just det, det jag tänkte skriva var: kan kanske sjukhuset hjälpa till med en svag dos värkstimulerande dropp? Det kanske man bara sätter in om det är medicinskt försvarbart vilket detta kanske inte är. Ta hål på hinnorna...? Jag tänker bara på att du ska liksom orka förlossningen också, och bebisen. Det finns ju trots allt bara en viss mängd ork både för bebis och för din livmoder att jobba. För om jag förstår rätt så beror de flesta akuta snitt på att bebis och/eller mamma inte har ork kvar. Vilket kanske är helt okej i så fall, det kan ju bara du känna. Men - med allt det sagt så tror jag också att det är rätt så vanligt med såna här typer av hela dygn innan det drar igång ordentligt.

Hur som helst - hoppas att det drar på med värkarna snart, lycka till!

Grattis till bebis vad kul!

Och heja era värkarbeten!

Idag får jag för mig alla möjliga saker "hmm tänk om magen är mindre än förut...det kanske inte finns tillräcklig med fostervatten" och "tänk om bebisen inte mår bra där inne" och "rör hon sig verkligen lika mycket" och "tänk om hon kommer ut och är sjuk/missbildad" osv osv... Fosterrörelserna ringde jag och fick hjälp med, jag la mig på vänster sida länge och hon rörde sig tillräckligt mycket då. Ska till bm imorgon och hoppas på att allt ser bra ut då. Men i mina katastroftankar som jag har idag så tror jag att det kan bli att jag får åka akut till sjukhuset eller nåt.... :( åååå vad jag också vill vara på andra sidan nu! Och veta att allt ha gått bra och att det är färdigt (trots läkning och allt det förstås) - njut ni som kan!