Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Ja, ena delen av mig känner ju som vanligt en sak och en annan del en annan. Jag tror att den värsta paniken kommer imorgon bitti. Det är ju så sjukt, ett samtal så kan liksom hela världen rasa känns det som. Det får bara inte hända en gång till. Det ska gå nu. Jag måste få ruva. Jag klarar inte av tanken på att vi ska behöva börja om från noll igen och åka dit på samma ställe igen. Det får bara inte hända.

Imorgon blir det nog en äppelkaka som ska bakas. Men ska baka lite bröd och sånt också som ska med till Sälen. Tror det är bra tidsfördriv att försöka hålla sig sysselsatt med.

Hahah, fantastiskt att din man också sagt det, haha Såklart får vi se till att fixa det! Jag håller med dig helt. Det är få man kan prata med om det här. Det är en trygghet att ha dig här.

Imorgon hoppas jag kunna meddela det bästa beskedet hittills från mig i den här tråden! Håll tummarna! Kram och kärlek! <3

JAG RUVAR!!!!
Äntligen kan jag komma med ett bra besked! Har varit en fruktansvärd dag. Såklart ringde telefonen vid 10 och jag skrek på riktigt rakt ut. Men de ringde bara för att fråga om vi kunde komma in tidigare då de hade få patienter. Alltså, det var det sjukaste jag varit med om. Har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Var säker på att allt var kört.

Men ett litet hjälteägg har nu satts tillbaka i min kropp. De andra två klarade sig inte, så blir inga kompisar till frysen. Men vad gör väl det om det här är vårt guldägg. Det är ju en kämpe som hållit sig kvar. Jag vill tro på det här ägget och ser ändå ruvningen som en seger!!!

AAAAAAH!!!! JA JA JA!!! Nu gråter jag härborta :'D ÄNTLIGEN!!!! 

Fy farao för den där väntan alltså. Förstår precis vad du menar med ett telefonsamtal som har makten att rasera hela ens värld. Vad skört allting är liksom, och vad utsatt man är. Vad desperat man hoppas och så lite som krävs för att släcka det lilla hopp man har. Det är så fruktansvärt grymt. Du förtjänar verkligen att ÄNTLIGEN ha fått lite medvind :D 

Precis - vad gör det om detta är guldägget! Det är inte alltid att de klarar sig även om de klarar frysen. De kan lika gärna bli odugliga när de tinas upp, och på sätt och vis kanske man invaggas i falsk säkerhet av att ha dem där och bli superbesviken när de inte klarar sig. 

Våga fortsätta tro in i det sista. Du behöver inte oroa dig. Det finns inga garantier, men det vet du om någon alldeles för väl. Just i denna stund är du gravid. Just i denna stund växer någon i din mage. Just i denna stund har ni kommit längre än någonsin. 

Stort, stort grattis!!! <3 :'D 

Åh, fin! Tack så mycket! Jag är så lycklig nu och tänker försöka leva i det så länge jag bara kan! Har testdag 31/1. Finns ingen tanke på att testa tidigare som jag läst att vissa gör. Blir bara irriterad när folk gör det Däremot en dag tidigare funderar vi på, då vi är på väg till Sälen 31a och vaknar på ett sunkigt vandrarhem på halva vägen.. Kanske inte optimalt Vore skönare att testa hemma då. Men det får vi fundera mer över vartefter kanske.

Ikväll ska vi på middag. Känns fantastiskt att vi kan fira vår lilla hemlighet i smyg då. Tänk att den är där inne! Oavsett vad som händer så är den ju där nu och kämpar. Fint på något vis.

Tack för att du finns!

Det gör du helt rätt i :D Det har jag unnat mig varje gång vid återförande. För det är något magiskt i det där att bära något levande i magen. Det är så himla värt att njuta och suga ur varenda liten droppe glädje man kan. 

Mycket bra beslut, tycker jag. Man blir inte lugnare av att tjuvtesta. Ofta blir man bara ledsen och tror ändå inte helt och fullt på testet. Men en dag hit eller dit spelar ingen roll, så gör det absolut där det känns bekvämt :) Vi tjuvtestade den här gången då maken hade examen på TD. Men precis, ta det som det kommer. En dag kommer inte att göra någon skillnad :) 

Fira på i all hemlighet ;) Den är där, och den kämpar för att bli en riktig bebis. Ett litet mirakel. 

Tack själv <3 Och njut nu!! Det förtjänar du verkligen. 

Tack för dina fina ord. Du har ju helt rätt i att det faktiskt är något där inne. På riktigt. Det är så sjukt att tänka så. Men det är ju verkligen så. Jag är så glad över att det gick. Har ju tänkt alla möjliga tankar att vi aldrig ska få tillbaka något ägg. Att mina ägg ska vara så odugliga att de inte klarar delningen. Man är ju livrädd. Särskilt efter förra gången. Och inser nu också att mina ägg inte riktigt är att lita på. Men just det här ägget - den gick en annan väg än de andra två. Fattar du! Redan nu har den bestämt sig för att gå sin egen väg haha!

Tack för bra svar om TD. Tänkte ni också så så känns det mer okej att tänka så jag tänker också att det inte borde göra någon skillnad med en dag. Testade ni dagen innan TD? Då tror jag att vi kommer göra det. Även om vi förstås måste testa igen på TD för att ringa kliniken, så känns det ju som att man hellre tar chocken med sorg eller glädje hemma än på en offentlig toalett liksom.

Nu iväg och fira jag får ju köra ikväll dårå

Tänk att ägget redan när du fick tillbaka det delats TVÅ gånger. Det klarade inte bara att dela sig, utan det gjorde det en gång till. Minst. Jag önskar att man kunde få ett bra svar på vad det är som inte funkar med äggen. Så himla jobbigt när huvudet börjar spekulera utan att man har en aning. Man tänker ju ofta det värsta när det egentligen kanske inte är så illa. Men det är helt klart en liten kämpe i din mage :D 

Det gör ingen som helst skillnad. Jajamensan, vi testade dagen före. Jag började blöda lite och som sagt skulle maken ta examen, så vi ville ha dagen för oss själva att bryta ihop. Snacka om att vi blev chockade när testet var hur starkt positivt som helst med eftermiddagsurin. Sen testade vi igen dagen efter, på TD, för att känna oss hundra när vi rapporterade in till kliniken. Instämmer med att det bästa är att ta beskedet, vare sig det är positivt eller negativt, hemma. Det hade i alla fall jag velat.

Fira på!! :D Och kör försiktigt ;) 

Ja, man skulle vilja ha många svar på varför vissa saker blir som de blir, men ibland är det nog så att det inte finns några svar. Mitt lilla ägg var 5celligt nu. Är det bra vad du vet? De sa att det såg ens ut, men jag har ju egentligen ingen aning om någonting. Vill tro att vi fick in guldägget. Samtidigt finns ju förstås en rädsla när man vet att fem ägg totalt gått till spillo. Visserligen hade vi annan donator förra gången. Men ändå. Lär ju knappast ha de bästa äggen. Däremot kanske min kropp är jättebra på att ruva. Det vet man ju inte? Känns i vilket fall skönt att slippa åka till Malmö var och varannan dag nu. Jag känner att jag kan slappna av just nu i alla fall. För jag kan inte påverka något nu innan testdag i alla fall. Så är det ju faktiskt. Och ingen kan ringa från RMC och säga att allt skitit sig. För jag är inte i deras händer just nu. Det känns faktiskt som en befrielse på sitt sätt det också.

Hur mår du? Du ska få din bebis snart. Det är ju helt sjukt! Så stort!

Kram och godnatt!

Min största skräck under utredningen var att bli oförklarligt barnlös. Att inte förstå är något av det värsta jag vet ;) Det låter väl kanon med fem celler!! Äggen ska dela sig inom ett visst intervall, inte för snabbt och inte för långsamt, så fem celler låter som att det delat sig två gånger och varit på väg mot den tredje delningen. Det är jättebra! Jag läste en studie där de såg att de flesta befruktade ägg som inte blir till barn dör inom de tre första delningarna (det är därför det är så bra prognos på en blastocyst som alltså kommit över det antalet), uppenbarligen har ditt lilla guldägg inte stannat vid två delningar i alla fall :D 

Jag har läst ganska mycket genetik och fosterutveckling på universitetet och nyligen fräschat upp minnet (har undervisat i genetik på grundnivå). Saken är att vi människor är så extremt känsliga för minsta lilla fel i generna. Man måste inte ens ha något direkt ärftligt fel, utan det kan uppstå små fel när DNA ska dela sig. Därför blir det väldigt mycket oftare än vi tror och vill fel under befruktningen. Små fel gör att det inte blir några barn. Det är därför jag tror mycket på när de säger inom vården att det är ren och skär otur. Det råkade vara ett litet fel i ägget eller i spermien, och det sabbade hela grejen. Vet inte om det är tröstande eller ännu mer frustrerande, men det behöver i alla fall inte vara några fel alls på dina ägg. 

Jag tror att din kropp är fantastisk på att ruva. Skulle något gå fel beror det inte alls på dig eller din kropp, utan skulle i så fall bero på att det är ett embryo som inte kan bli ett barn. Klart din kropp är GRYM på att ruva!

Hahaha - eller hur!!! Du är FRI!!! Ibland har jag känt mig lite för fri, nästan ensam. "Ska jag inte ringa in den här veckan?", "Bara en medicin att ta?", "Är det ingen som ska kolla något med min kropp?" XD Man blir lite förstörd av processen ;) 

Jag mår bra, tack, men nu har förvärkarna börjat bli besvärliga. Igår på kvällen trodde jag att det var på gång för att det gjorde så ont, men det gav sig förstås till natten ;) Vaknar flera gånger på nätterna av att det gör ont. Men men, snart är det väl över ;) 

Oj vad du kan! Coolt att du läst en massa om sånt där. Det är klart, man blir väl extra intresserad förstås när man själv "behöver" bry sig om det, om man säger.
Jag hoppas du har rätt i att det verkar bra med delningen av mitt lilla hjälteägg. Jag vill så gärna tro att jag är gravid om några veckor. Samtidigt så har jag en märklig känsla som kommer över mig ibland. Jag får för mig att jag rent psykiskt, som någon form av mamma-instinkt borde känt på mig om jag var gravid. Det är en dum tanke, jag vet. Men den kommer över mig ibland och då inser jag ju att jag inte känner någonting. Men samtidigt vet jag ju hur knäpp den tanken är. Innerst inne. Det är ju knäppt oavsett, men särskilt ruvardag 2 när det ändå inte är något som hänt direkt.

Konstigt nog känner jag mig väldigt lugn i ruvandet. Har läst så mycket om folk som beskriver det här som den värsta perioden. Visst, jag hinner kanske ändra mig. Men tanken på det får mig att tänka att nej, jag kommer nog inte känna så. Jag kan inte påverka någonting och inte göra något förrän jag ska ta det där graviditetstestet. Symptom kommer jag få av Crinonen, så ingen mening att spekulera i dem heller. Jag har svårt att tro att något (förutom då ett negativt besked på testet) kommer vara jobbigare än det hopp och förtvivlan man kastas mellan under tidens gång. Äggblåsor som inte blir fler. Som inte växer. Sprutor som gör ont och krånglar. Äggplock som innebär få ägg. Väntan på befruktning. Väntan på delning. Ruvningen känns liksom som rena semestern i jämförelse. Fram till TD kan jag ändå inte göra något.

Oh med shit!! Du ska verkligen föda snart! Det är ju hur coolt som helst! Ni måste längta något sjukt? Några dagar kvar till beräknat väl? Men hon kan verkligen titta ut när som! Oavsett när så önskar jag dig all lycka! Det vet du! Du kommer vara grym!