Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Haha, tja, kombination mellan ofrivilligt barnlös och biolog ;) Vi läste ett gäng poäng med genetik, men det blev väldigt aktuellt när jag själv fastnade i barnlösheten. Tyvärr är jag som en svamp och suger åt mig all fakta jag bara kan när jag har ett intresse, så det är både bra och dåligt antar jag ;) 

Rent krasst är du gravid nu. Sen om graviditeten fortsätter eller inte är väl frågan. Men just nu är det ett befruktat ägg som delar sig därinne, och det är väl en graviditet? Man bombarderas ju av att kvinnor känner när de blir gravida och i princip till och med känner om det blir en befruktning, men jag köper inte det alls. De flesta känner av en ägglossning på ett eller annat sätt, resten tror jag är önsketänkande. Så det är ingen dum tanke, det är ju vad vi luras att tro. Jag kan inte påstå att jag direkt känt skillnad någon av de fyra gånger jag ruvat. Inte så tidigt i alla fall. Den här gången hade jag inte en susning om de skulle se något i livmodern eller inte vid VUL, och då var jag i v. 8. Så ingen känsla ens då ;) 

Jag gillar också att ruva. Eller, första veckan gillar jag att ruva, sen blir jag nervös inför testet ;) Men de första dagarna är ju allt toppen. Man vet att det blev ett embryo, man vet att det är därinne, man kan förutsätta att det än så länge går bra. Så ta tillvara på dagarna :) Du har ju verkligen fått kämpa för att få lov att ruva, så det kanske aldrig blir jobbigt för dig alls. Jag håller med dig, det är liksom bara att vänta ut tiden och inte spekulera för mycket. Symptomen får man ändå på grund av progesteronet man tar, men det kanske är lika bra. Nej, ruvning är en dans på rosor jämfört med väntan på om det blir några ägg eller om äggen klarar att dela sig. 

Ja, snart snart :) Jag längtar så jag går sönder. Även om vi kommit så långt känns det som världens längsta graviditet. Vi har väntat henne i mer än 3,5 år nu. Och hon verkar otålig att komma ut också, hon tar liksom spjärn mot ryggen och trycker sig utåt mot magen XD Jag vet inte om hon satsar på att komma ut genom ryggen eller magen! Tack min vän. Jag hoppas det, för hennes skull. 

Återigen tack för kloka ord.
Det är bra med någon som kan och förklarar för en. Lyssnar betydligt mer på dig än på allt krafs man kan läsa här i forumen. Det värsta är typ folk som håller på med sina symptom. Jag orkar inte. De får ju symptom av läkemedlet. Förstår inte att de inte begriper det. Men visst, det kanske är ett sätt för de som tycker det är jobbigt att klara av det också.. Vad vet jag.
Jag jobbar inte just nu, vilket gör att jag behöver saker att sysselsätta mig med ännu mer. Har tänkt försöka lära mig att virka Köpte några små gosedjursmallar på netto. Tänkte att så svårt kan det ju inte vara Idag har jag förresten bakat den där äppelkakan som vi skulle gjort dagen för insättning. Vi var så nervösa så vi klarade inte ens av det

Tankarna går upp och ner. Och jag känner nog att tiden kommer gå långsamt. En del av mig känner också att jag säkert får mens innan TD.. Men kanske hellre det så man är mer beredd på ett negativt besked. Hur beredd man nu kan vara.
Men just idag har jag en så stark längtan efter att vara gravid att jag är livrädd för ett negativt test. Jag vill liksom att den ska leva där inne. Att den ska må bra och bli en bebis. Vi har i alla fall beställt gravtest nu

Önskar dig all lycka! Shit, känns som att man måste skriva det varje dag. Hon kan ju komma när som helst. Du är beräknad nästa vecka eller? Herregud, det är verkligen dags snart! Du måste lova att meddela mig, så du inte försvinner i flera veckor typ...

Tack <3 Det går verkligen runt en hel del märkliga "sanningar" här på familjeliv, jag blir ofta mörkrädd XD En "sanning" jag lärde mig häromdagen var att embryon kan frysa i utvecklingen för att dagar eller veckor senare börja utvecklas igen. Det är i och för sig inte påhitt, det bara funkar inte så på människor utan t.ex. sälar och kallas då för "fördröjd implantation" ;) 

Jag håller helt och hållet med. Och symptom på graviditet får man sällan tidigt ändå. hCG börjar inte produceras förrän ägget fäst, vilket är 5-11 dygn efter ägglossning, och halterna brukar inte bli höga nog att ge symptom förrän man är i v. 6 eller 7. Progesteronet vi IVF:are tar ger ju såna tidiga gravsymptom, så det är tyvärr onödigt att analysera dem. Fast det tyckte jag var väldigt skönt, att liksom inte kunna känna efter utan bara låta det vara som det var. 

Ok, det låter jättejobbigt! Men virka är jättekul :D Och inte så svårt. Det finns jättebra videos på både youtube och garnstudio.se om du behöver teckenförklaring :) Hahaha, alltså, kan man inte ens baka då jäklar har man varit nervös! Fy farao! 

Tiden kommer gå långsammare än någonsin. Det är väl just det som är det mest tärande med ruvandet. Odlandet är skräckinjagande på många andra sätt, men det är "bara" ett par dagars ovisshet. När det gäller ruvande har man MYCKET tid att fundera och grubbla. Får du mens innan TD tror jag att det är bra. De två gånger jag inte blev gravid fick jag ingen som helst blödning före TD, och första gången var jag ganska säker på att det var ett gott tecken, men det var det ju inte. Båda gångerna jag plussat (även vid missfallet) så blödde jag innan TD, så även denna gång trodde jag att det var kört. Så häng inte upp dig på blödning eller inte, det kan man få som biverkning av progesteronet, och skulle det vara riktig mens är det kanske skönt att det kommer igång utan att du först måste sluta med progesteronet. Man blir så paranoid när man inte blöder och hoppas att det ändå blivit en graviditet så det känns så fel att sluta med progesteronet. 

Test, ja... Det är det värsta tycker jag. Att testa. Hatar test. Det är ju inte deras fel att vi inte kan få barn, men man är ju så oändligt trött på minus. Där har jag inga som helst tips ;) 

Klart jag kommer att meddela dig :D Jag måste ju få veta hur det går för dig också! <3

Ja en jäkla massa "sanningar" finns det minsann. Det där som du beskriver, är det såna som fryser äggen på dag 2? För det läste jag om senast idag. Tyckte att det lät jättekonstigt. Förstod inte riktigt anledningen till det heller.

Jag börjar bli mer och mer nervös. Tänka mer och mer. Men inser samtidigt att jag ju inte kan göra någonting åt den här nervositeten. Det kunde jag ju visserligen inte vid väntan på befruktning, delning och allt sådant heller.. Men som du skriver också, så är det mer paniknervositet. Den här är mer konstant och svår att förklara. Men du vet ju

Hm, svårt det där med mensen, eller blödning.. Nu vet man ju inte vad man vill. Men kan å andra sidan vara skönt att veta att det inte är helt kört om man så skulle börja blöda. Det är ju nästan ännu hemskare om man verkligen tror att det ska visa plus och så gör det inte det ändå. Å andra sidan så känner man nog det oavsett, man lever ju på hoppet. Det är verkligen många dagar kvar alltså... Läste om en som testade på RD4.. Haha! Skoja, skulle aldrig komma på fråga Men det var faktiskt det. Så var hon gravid och alla gratulerade. Visserligen var hon gravid sen också, men jag hade bara lust att skriva att hon var dum i huvudet

Hihi det är bra det! Ja, du får inte släppa mig nu, det klarar jag inte av faktiskt Bara förlossning är accepterat som fördröjning på svar Stor kram!

Fick just en väldigt otäck känsla. Stod och plockade disk. Började svettas extremt, blev illamående, ont i magen och yr. Kände mig svimfärdig, men lyckades hälla upp ett glas vatten och ta mig till soffan. Har lugnat sig nu. Men var så obehagligt och är rädd att det hände något

Precis, eller embryot stannar liksom upp i utvecklingen tills det är en viss årstid. Då kan de para sig när de träffar andra sälar men behöver inte föda sina kutar när det är fel säsong ;) Det är ju många som tror att kroppen är som en klocka, att om man brukar ägglossa dag 14 så gör man alltid det när det egentligen inte alls är så. När de ägglossar sent och plussar sent tror de därför att ägget varit "fryst" ett tag och sedan börjat utvecklas igen istället för att ägglossningen varit sen ;) 

Precis, nervositeten är nog där för att stanna. Det rör upp mycket känslor att ruva. Den här gången kan du liksom bli gravid, på riktigt. Du har en ärlig chans. Du har något inuti dig som antingen lever eller inte lever. Det är nära inpå liksom, så det är svårt att bara släppa. Jag har upplevt det som att jag är lugn vid återförande, sen när det gått någon vecka börjar nervositeten göra sig påmind, då är jag liksom rädd för att börja blöda. När det närmar sig TD får jag panik för att jag måste använda test och jag hatar dem ;) Jag kan tänka mig att det blir mer påtagligt för dig som behövt genomgå så tråkiga grejer med äggplock, att det är en ännu större grej att ruva. Jag förstår att det måste vara tufft <3 

Det känns som att allt med det här är moment 22 XD Man vill inte blöda, men å andra sidan vill man ju det om det inte är en graviditet, fast blödning behöver inte betyda något dåligt så man kan inte släppa hoppet ändå och det kanske man vill för att inte bli för besviken fast det är skönt att hoppas......... ;) 

Hahahaha - NEJ, inte testa på RD 4 :P Fyyyy vilken plåga egentligen! Då kan man ju knappt lita på det ;) Tur för henne att hon var gravid, men tänk vad jobbigt att få det efterlängtade plusset bara för att sedan få negativt på TD :S Huvva... 

Haha, klart du klarar dig, men jag tänker inte prova :P Kram på dig, hoppas att ni inte är lika insnöade som vi är härborta ;)

Ja, moment 22 kan man absolut beskriva det som. Det känns som att oavsett vad så blir man ledsen och besviken över ett minus och överlycklig över ett plus. Så det är nog egentligen omöjligt att tänka ut vad som är bäst eller sämst.. vad gäller blödning och så också menar jag.. Det går ju ändå inte heller att påverka liksom. Hur gärna man än vill.

Skrev ett inlägg till till dig, men inte säkert det kom fram. Så skickar igen.
Fick just en väldigt otäck känsla. Stod och plockade disk. Började svettas extremt, blev illamående, ont i magen och yr. Kände mig svimfärdig, men lyckades hälla upp ett glas vatten och ta mig till soffan. Har lugnat sig nu. Men var så obehagligt och är rädd att det hände något..

Märker mer och mer att jag är orolig. Såklart. Egentligen inget konstigt. Men jag tänker även på vad som händer om det blir minus nu. Hur stora chanser vi har nästa gång. Att ens få något tillbaka. Hade ju varit en annan sak om man hade fler ägg, i frysen.. Eller åtminstone fått ut fler ägg. Jag vet ju av erfarenhet av båda försöken att det här verkligen inte var enkelt för mig. Men jag hoppas så på det här guldägget. Jag vill så gärna. Så gärna att det liksom känns som att världen ska rasa om det inte går. Men visst, blir det minus så ska vi iväg en vecka sen. Skönt att tänka på annat då kanske. Känns som att tiden går sinnessjukt långsamt just nu

KRAM!

Precis, det finns liksom inget som är direkt bra förutom att plussa, och tyvärr tror jag att när du väl gjort det så kommer nästa omgång med orosmoment. Vi som har svårt att bli gravida har alldeles för många saker att oroa oss för. Men det behöver du ju inte tänka på nu, just nu är målet att lyckas få ett plus. Det går ju tyvärr inte att påverka på något sätt, fast det är också lite på gott och ont. Du kan inte göra något åt det, men samtidigt finns det heller ingenting du kan göra för att försämra oddsen. 

Det kom inte fram, nej. Men fy vad obehagligt! Tror absolut inte att något hänt, åtminstone inget dåligt...! Du är inne på en av dagarna som ägget kan fästa. Vill inte trissa upp förväntningarna, men det är inte omöjligt att det är något sånt du känner av. Jag hoppas det i alla fall :) 

Jag förstår verkligen det. Det är väl en av försvarsstrategierna man har, att se framåt. Intala sig det värsta och försöka börja hantera sorgen. Jag tror inte att du ska behöva känna att det är sämre odds att få något tillbaka nästa gång. Nästa gång har helt nya förutsättningar på alla sätt och vis. Nu har din klinik lyckats få fram ett livskraftigt embryo. Nästa gång kan de ha ännu mer ledtrådar till hur de ska få det att funka så det blir fler ägg. Och ren slump också, nästa gång kanske äggen råkar bli bättre eller befruktningarna bättre. Så tyvärr finns det nog ingen som helst prognos att luta sig tillbaka mot. 

Jag är väldigt tacksam över att vi fick så många till frysen. Men. När vi flera gånger misslyckats kändes det som att jag såg det för vad det var. Många ägg betydde ingenting. Det hade gett mig ett falskt hopp om många och framförallt stora chanser. När vi misslyckats tre gånger kände jag att det bästa vore att starta om igen. Nya ägg, nya spermier. Så... även om du bara fick ett ägg kanske det är lika bra. Det känns kanske inte så, men det betyder inte sämre chanser än många. 

Världen rasar varje gång. Och på något sätt kommer man på fötter igen. Jag vet inte hur man gör det, men bevisligen gör vi det. Så häng inte upp dig för mycket på det. Skulle det inte funka så blir det tufft, men som du säger - ni har saker att se fram emot. Och det är inte kört. 

USCH vad jag hoppas med er :D Kram!!!

Det var riktigt obehagligt. Kom liksom från ingenstans när jag stod och diskade. Men hoppas att du har rätt i att det lika gärna kan ha varig något positivt som hände
Men sambon läste någonstans att det tydligen är vanligt med blodtrycksfall i början av en graviditet. Och man kan ju kanske ändå säga att jag är i början av en graviditet, även om embryot inte skulle bli något sen. Och jag har haft lågt blodtryck redan innan.. Så kanske var något sånt? Oavsett vad så var det jäkligt otäckt.

Jag förstår hur du tänker där. Och jag har ju också lärt mig under resans gång att antal ägg inte behöver betyda allt. Det är ju verkligen typ ett lotteri. Jag menar, likadant med de här äggblåsorna. De punkterade 9 och fick bara ut 4 ägg. Snacka om att man är dum egentligen som stirrat sig blind på allting. Det kan lika gärna vara så att en äggblåsa och ett ägg är lyckoträffen. Men visst, man är ju inte mer än människa.. Klart man tror att det ska gå bättre om man fått många till frysen..

Jag kämpar på här. Känns som att ruvardag 4 var en väldigt lång dag. Snacka om att man inte kommit någonstans än egentligen. Och samtidigt hur långt som helst. Märkligt det där

Du, jag bara kom på en grej som jag undrar om jag vetat någon gång. Hur gammal är du? Du har säkert nämnt det vid något tillfälle, men det bara slog mig att jag nog inte vet det

Det stämmer alldeles utmärkt :) Blodtrycksfall och även blodsockerfall är vanliga redan tidigt. Återigen - svårt att säga vad som beror på embryot och vad som beror på Crinone, men jag hade åtminstone inte tagit det som något negativt. Jätteobehagligt, men något du förmodligen behöver vänja dig vid den dag du plussar ;) Har också lågt blodtryck, så det har hänt ett antal gånger...! 

Det är så svårt att tänka så. I hela våra liv är det kvantitet som betyder något. "Mycket"/"många" betyder oftast "bra". Men många dåliga är ju aldrig bra ;) Man inbillar sig gärna att oddsen ökar om antalet ökar, men det funkar ju inte så. Många t.ex. spelmissbrukare intalar sig att ju fler gånger man satsar pengar ju högre är chansen att vinna, men så är det inte. Varje enskild gång man satsar är oddsen precis lika höga - oavsett hur många gånger man satsar. Men som du säger - man är inte mer än människa. Det är svårt att hux flux tänka på ett helt nytt sätt, och vi älskar väl allihop känslan av kontroll. En chans innebär mindre kontroll än att ha många chanser, även om många chanser inte betyder att det har större chans att lyckas. 

Jag tror att det är precis det där som är det besvärliga med ruvning. Den märkaga bubblan. Ingenting händer, allting händer, tiden står stilla. Det finns ett litet barn därinne samtidigt som det inte finns ett litet barn därinne. Som Schrödingers katt liksom ;) 

Jag är 28 :) Maken också. Du då? :) Hoppas på att idag är en snabbare dag än igår ;)