Vi som planerar barn i slutet av -16

Jag är sugen! Har en född -14. Börjar vi i dec/jan blir det som minst två år emellan. Hoppas lyckas inom ett halvår.

Längtar väldigt mycket och är rädd att min man inte riktigt ska vara redo. Januari är mitt förslag, han har varken sagt bu eller bä.

Enbart avståndet i tid från mitt första barn och att det passar min tjänst. Skulle hemskt mycket hellre ha ett barn på våren, helst mars, så dröjer det lite är det inte bara dåligt. Det var mörkt och trist att vara hemma på hösten plus att hon var liten under värsta förkylningsperioden, fick allt. Men det är inte anledning nog att vänta :)

Apropå träning så är det vad som gör att jag ibland tvivlar på att jag är redo. Kan hu äntligen springa som innan och älskar att ha min kropp för mig själv. Samtidigt älskar jag ju att vara gravid. Sånt är livet, motsägelsefullt.

Av nyfikenhet, jag som bara har en, vad får er att överväga en fjärde när ni har det kämpigt? Jag märker själv att jag drivs av en vilja som är lite bortom "förnuft", något jag inte kunde förstå innan jag blev gravid.

Vi funderar på att börja försöka när det blir 2 år mellan men räknar med att det tar ett tag. Dock blev vi slumpmässigt gravida utan planering förra gången... Det är svårt att planera. Vill egentligen inte ha bara två år emellan men är rädd att det ska ta lång tid, så lika bra att börja, eller?

2-2,5 år känns inte optimalt men givet min anställning är det inte läge att dra ut på det längre. Hemskt att en sån sak ska påverka...

Började nu när du sa det :)

Nu har jag pratat med mannen. Det verkar som att vi på allvar börjar försöka i slutet av december.

Hur lång tid tog det för er med era ev tidigare barn?

Är det upp till 2,5 år mellan barnen som det är "förmånligt"? Spelar det någon roll om man redan skyddat sin SGI? Har dålig koll på det där.

Vi blev gravida utan att försöka förra gången. Vi körde avbrutet, men det gick inte så bra... Dottern var så klart välkommen och nu är vi ju överlyckliga över henne, men det finns ändå en längtan hos mig att vi verkligen ska vilja nästa gång, alltså att vi ska hinna längta och verkligen vilja ha ett barn till. Vi kanske ska ställa in oss på december och se hur det känns när vi väl är där. Är det dumt att börja försöka när det blir 2 år emellan, trots att vi helst vill ha närmare 2,5 år emellan? Så svårt att vara strategisk.

Så här känner jag:

+
Får vara gravid och potentiellt känna mig lika fantastisk som sist
Få föda barn igen
Passar bra med min tjänst
2-2,5 år känns som en bra åldersskillnad mellan barnen
Ha småbarnsåren "avklarade"
Få snusa på en liten bebis igen (kanske kan jag njuta denna gång)

-
Kan bli en hemsk graviditet
Ännu en sommar utan riktig träning och öl i solen
Ha två blöjbarn, eventuellt
Sömnbristen (de har ju äntligen blivit bra med sömnen!)
Ha en nyföding och vända upp och ner på vardagen igen
Rädd att få en förlossningsdepression igen (hade en lätt sådan)
Min man får ännu mindre tid för sitt fritidsintresse, som han mår så bra av.

Det är som att ju äldre hon blir och ju lättare tillvaron blir, desto mindre vill jag krångla till den :) Samtidigt är ju barn så jävla grymma.

Roligt! Jag hade en sån förstabarnschock att jag inte riktigt kunde glädjas på länge. Det var så otroligt intensivt att fokusera så fullständigt på någon annan och jag kände att jag för en lång tid förlorade mig själv. Därför blir jag väldigt intresserad av att höra med om din övergång, eftersom vi upplevt det så annorlunda. Hur upplevde du första tiden/omställningen? Var är bra och dåligt med 19 månader? Vad är största skillnaden för dig mellan ett och två barn? Några tips?

Nu börjar jag vänja mig vid tanke på att börja försöka göra barn i december. Det blir runt julafton första försöket, tror jag.