Min sambo har få spermier

FET betyder frozen embryo transfer. Så hon menade att hon blev gravid på deras fjärde försök men tredje FET eftersom första försöket görs med färska ägg och spermier och sedan om man inte blev gravid så försöker man med sina nedfrusna ägg. De börjar alltså med att försöka befrukta alla ägg man fått ut. Sedan sätter man in ett eller två färska befruktade ägg i kvinnan och fryser ner de andra embryon som blivit befruktade så kan man använda dem vid senare försök om de klarar upptiningen.

Jag har inte själv gått igenom detta men har vänner som gjort det så jag har baskunskaper om det. Hoppas ni lyckas!

Hej :) Tack för att du delade med dig av er historia. Det ger en verkligen hopp. Ganska många här som har lyckats på första försöket. Där sa du något som jag ska försöka tänka på att dom har hittat ett fel och vet hur man ska lösa det. Så har jag faktiskt inte tänkt...tänker mest på att allt bara är en enda röra och att jag mår psykist dåligt av det och har panik och ångest för det med att jag inte kan säga nåt till chefen...och om man vill få avdraget men vill ändå inte berätta. Det tär väldigt hårt. Men nu måste jag bara försöka tänka positivt...min sambo blev ju såklart jätte ledsen över beskedet, men han säger ändå att det här fixar vi. Kan tänka mig att det inte var det bästa tåget på en bergådalbana, men skönt och höra att det lyckades på första försöket. Som jag har ställt frågan till alla här, så undrar jag även om det gjorde ont när du gjorde det? Tack för all pepp och styrka :) Det värmer verkligen att folk bryr sig fast man inte känner varandra :)

Det vet jag att jag inte behöver, men på något sätt hade det ju känts skönare så man slipper hitta på en massa. Plus att jag har varit borta från jobbet ganska mycket det senaste pga sjukdom och även besök till FC, så det känns som att dom snart kommer undra vad jag håller på med. Jag kanske överanalyserar...jobbigt och va tjej ibland :P Om jag inte berättar på jobbet så måste dom ju ändå godkänna att jag får ledigt, och så vet jag som sagt inte när på cykeln man tar ägg osv. Hoppas någon kan ge mig ett svar...så jag vet mer hur det funkar. För just nu går tankarna så att jag kanske måste dit något datu och så kanske jag inte får ledigt från jobbet just det datumet. Tack för svaret :)

ICSI innebär att man inte bara blandar ägg och spermier i en skål, utan att man väljer ut en enstaka spermie, plockar upp den med en tunn "nål" och (under mikroskåp) för in den i ägget. Då kan även spermier av dålig kvalitet användas, och det behövs inte många.
Innan spermierna plockas kommer du få gå igenom någon form av behandling (finns olika protokoll, och du kommer få all info under tiden) för att skapa massor av mogna ägg hos dig. Du får gå på flera ultraljud för att kolla hur de växer, och hur många som växer. Dessa ägg plockar man sedan ut med en nål, via vaginan. Man får lugnande medel, och jag upplevde snarast att det var spännande, inte så obehagligt.
För oss fick de plocka ut spermier ur min mans testiklar med nål eftersom han är steriliserad, så ja, det var från honom de tog dem.
Vi betalade först ca 40 000 för ett försök. De fick 14 ägg från mig, 8 klarade sig befruktade över natten, och efter ytterligare 5 dygn fanns 5 stycken kvar. Ett av dessa sattes in (de har noga koll på vilket datum det skall sättas in efter äggplock), och de andra 4 åkte in i frysen. Det blev ett barn, och när vi sedan ville ha syskon betalade vi 15 000 för att få ett av de frysta äggen. Det tog sig också direkt. Nu har vi 3 kvar i frysen som vi antagligen inte kommer använda. (Blir visst 55 000 och inte 60 000 kr).

Anledningen att vi gick privat var att man skall uppfylla vissa kriterier för att få det bekostat av landstinget, bland annat bott ihop i 2 år (olika i olika landsting). Eftersom min man bodde utomlands skulle vi behöva vänta 2 år för att få det gratis. Istället ringde jag ivf-kliniken i maj 2012, bokade in en tid efter sommaren för ett första möte (i aug) och vi satte igång direkt. I mitten av september var jag gravid.

Jag tycker hela processen är spännande och är lite stolt över att våra barn kommit till på detta sätt. Inget jag skäms för ett dugg, och berättar gärna för folk om det kommer på tal. Jag har flera i bekantskapskretsen som också gjort ivf av olika anledningar, och ingen tycker det är något konstigt med det. Det är mycket vanligare än man tror. Jag var öppen för min chef. Jag förstår om man inte vill att chefen skall veta att barn kanske är på gång, men annars tänker jag att det är smidigast att berätta vad som pågår. Gör som du känner, men kanske att ni skall boke in ett informationsmöte först så att du vet lite mer om vad som väntar för just dig. Du kommer få all info du behöver.

Jag ser att du redan fått svar på en del frågor :) 

Det kommer så fort man börjar komma in i IVF-processen. Det ni behöver veta kommer ni att få reda på när ni påbörjar behandling :)

Vi har betalat som för vanliga läkarbesök fram tills vi uppnådde högkostnadsskyddet. Då blir det helt gratis. Det vi gjorde var att leta upp en så kallad egenremiss på Sahlgrenskas hemsida (tror jag att den var på). Sen fyllde vi i den. De har krav som t.ex. att man har försökt i minst ett år. När vi skickat in den hörde de av sig inom vårdgarantin. Dock var detta för utredningen. När utredningen var gjord och de såg resultatet av spermaproverna skickades vi direkt vidare till deras egen IVF-avdelning där vi snart påbörjade behandling. 

Man använder lite olika mediciner under en kur, och dessa mediciner varierar från vilken metod man kör och vilken klinik man är på. Det man egentligen gör är att mixtra med kroppens hormoner så de inte gör som de ska. Normalt ska bara ett ägg åt gången mogna, men vid IVF vill man ha fler. Det man börjar med är att "stänga av" kroppens egna hormoner för att på så sätt ha full kontroll över hur mycket som sätts in. Det gör man med en nässpray (t.ex. Suprecur) som gör att man hamnar i klimakteriet. När kroppen är nedreglerad, dvs. hormonerna är nere på "noll", börjar man med första sprutan som gör att många ägg växer till (Gonal-f). När tillräckligt många äggblåsor är lagom stora, vilket man ser med hjälp av vaginellt ultraljud, får man klartecken att ta en ägglossningsspruta (Ovitrelle) som får äggen att lossa från äggstocken. Efter äggplock tar man tabletter i slidan som innehåller progesteron (Lutinus) som är samma sak som ett befruktat ägg utsöndrar. Medicinerna kostar mycket, så man kommer snabbt upp i högkostnadsskyddet på apoteket. 

Du är i en jättejobbig period just nu, och jag tror inte att något är värre än det du gör just nu. Ovissheten om när det blir barn eller till och med om det blir barn är fruktansvärd. Jag upplever att det är den värsta delen av min resa, att inte veta att det löser sig. IVF var räddningen för mig. Det gav oss en ärlig chans att bli föräldrar, och vi har alltid blivit väl omhändertagna och känt oss trygga. Mitt bästa råd är att inte tvinga dig att vara positiv. Det är så tungt med barnlöshet, och sorgen måste få komma ut. Sörj i de perioder du behöver det så behöver du inte hålla det inne. Det gör det lättare att ha bra dagar också. Ödsla inte energi på att tvinga dig att vara positiv, för det är en enorm livskris du går igenom just nu. Ge det tid och hantera din sorg så gott det går, så kommer optimismen också när du behöver den. 

Jag ska inte säga att jag tyckte att det var en mysig behandling direkt, men heller inte så farlig. Jag var en riktig klimakterie-häxa på nässprayen, det var jobbigt ;) Sprutorna gjorde inte ont alls, jag hade inga problem med dem trots att jag var rejält nålrädd innan. Plocket var inte alls trevligt, men precis som Ellie skrev innan så får man både det ena och det andra ;) Jag var smärtlindrad och fick lugnande, så det var ingen fara alls, dock väldigt intressant och spännande. Att få tillbaka embryon är en baggis, det går fort och känns inte. Jag har fått tillbaka ett färskt embryo två dagar efter äggplock samt tre frusna embryon vid senare tillfällen (ett åt gången). 

Jag behövde knappt ta ledigt alls. Jag bor nära min klinik och jobbet ligger nära också. De flesta prover som ska tas (t.ex. för att se så man är tillräckligt nedreglerad av nässprayen innan man börjar ta sprutorna) tas på morgonen, så jag åkte dit innan jobbet och var på jobbet i vanlig tid. När vi gjorde plocket var jag hemma hela dagen, och det rekommenderar jag dig att också vara. Man är lite groggy och lite öm ;) När man sätter tillbaka embryon går det på en kvart eller så, plus att man inte har ont eller behöver ta det lugnt, så det räcker att man slinker iväg en liten stund. Så för äggplocket var jag borta en heldag men för återföranden har jag bara "flexat" lite. 

Sen har jag en bra relation till min chef. Vi känner varandra och jag litar på henne. Hon har vetat om både utredning och IVF, så hon har hjälpt till att täcka upp. Ett annat förslag är att prata med någon kollega du litar på, så kan denne hjälpa dig att styra undan uppmärksamhet när du är borta eller bortförklara din frånvaro. Jag gjorde den varianten också eftersom jag har elever. Kollegorna kunde då smidigt styra dem vidare utan att de ifrågasatte var jag var. 

Jag föreslår att du först och främst kikar på egenremiss på nätet för den klinik som ni bor närmast. Väntetiden kan vara lång, men har man inte massor med pengar att lägga eller kanske vill lägga dem på eventuellt syskon i framtiden (man får bara ett barn av landstinget) så kanske väntan är värd det. 

Ge inte upp hoppet om att ni kan bli föräldrar, för nu för tiden är de grymt duktiga inom IVF. De allra flesta av oss lyckas förr eller senare. Det kan dröja, men sannolikheten är ändå stor att ni kommer få hjälp. Ibland går det fort att lyckas, ibland tar det lite tid, men ni kommer åtminstone att försöka på riktigt nu. Det ni står inför är en jättespännande process :) 

Det är bara att fråga om du undrar över något :) 

Precis som en skriver här så är du verkligen i värsta fasen av IVF. Ovissheten är den värsta, man vet inte hur det går till (googla, finns jättemkt info på nätet), man vet inte hur länge man måste vänta och man vet inte när man kan ha det efterlängtade barnet i famnen.
När man är inne i processen med nässpray osv då vet man att man är på g och det känns lättare.
Jag mådde som vanligt under hela min behandling. Tyckte det var läskigt att jag skulle sticka en nål i mig men det var verkligen inget farligt och gjorde inte ont. Bara första gången man satt och hade ångest va hemsk. Men när man gjort det var det som att ta ett piller vid en viss tid bara.
Jag har inte sagt ngt på mitt jobb (kanske glömde säga det men vi försöker att skaffa syskon nu och har gjort ett försök nu efter sommaren som misslyckades) och det är bara den närmaste familjen och de kompisar som jag litar på som vet. Min man är väldigt bestämd med att inte gå ut öppet med det och det respekterar jag även om jag gärna hade berättat för alla. Jo, mitt jobb då...har tagit sjukdagar och flex. Jobbet har inte med detta att göra. Så jag bara säger att det är privat eller så ljuger jag.
Äggplocket äg det som är "värst" men som de skriver ovan så får man bra med morfin så det är ok. Sist kändes det en del men bara vid vissa moment och det gick över fort. It's for a good cause brukar jag tänka:)
Vi fick remiss från där vi gjorde våran utredning, som skickades till Sahlgrenska. Utredning började februari, jag började med IVF ca ett år efter. Segt men om man skall utnyttja vårdgarantin får man snällt vänta:)

Hej! Hittade denna tråden och hoppar in, vad glad jag blev av att läsa det ni skriver =) Vi är precis i början på vår första IVF pga att min man har för få spermier precis som TS, så det kommer bli ICSI för oss :) Inget "fel" på mig så jag försöker ha goda förhoppningar om att vi ska lyckas en vacker dag. Vi går på Sahlgrenska. Ska börja spraya med Suprecur i slutet av oktober, är sjukt nervös inför äggplock men blev faktiskt lite lugnare när jag läste det ni skrivit här inne i denna tråden... inser givetvis att det är individuellt hur det känns men ändå!

Kul att du hittat hit:)
Skönt att få svar på varför det inte funkar. Då vet man liksom om varför och det är inte oförklarlig barnlöshet. Det hade gjort mig tokig iaf:-
Snart på gång att börja då. Äntligen!
Ja, äggplocket är väl det värsta med allt detta egentligen och det är inte alls så farligt. Dock är man (jag iaf) rätt uppblåst och öm i underlivet några dgr efteråt. Men ABSOLUT värt det:)

Aha Okej..Känns bra och veta att det inte behövs många...Låter som att det är mycket man behöver ta ledigt från jobbet när du skrev att man får gå på flera ultraljud. Hade ju varit så skönt om dom hade haft sena tider så man slapp ta ledigt. Hur många besök går man på egentligen? Har försökt tänka positivt denna veckan och har tänkt att jag kanske ändå ska berätta för chefen, men är så rädd för vet inte hur jag skulle ta upp det med hen, hur jag skulle säga och vad och om jag kanske får sån panik att jag börjar gråta för jag tycker det här är väldigt känsligt ämne. Ändå försöker jag att inte tänka att det är så farligt, men många här säger...försöka ta lite lätt på det, men just när man har längtat efter barn länge, så blir det tufft känslomässigt. 

Bra med lugnande medel...hehe. Känns också skönt att många här säger att det inte är så obehagligt, så det lugnar mig väldigt. 

Ajdå...lät inte skönt det där med nål i testiklarna, mste ha gjort ont. Coolt att det funkar att göra så ändå fast man är steriliserad :) Men va konstigt att första gången var så mycket dyrare...Vi funderar på hur vi ska göra om vi ska till en privat eller vänta längre tid, jag har ju ingen lust att vänta, men frågan är vad som är värt och kommer man orka vänta. Vi läste om landstinget och det stod någonting om att man inte skulle få vara under eller överviktig för att få det betalt. Jag är lite överviktigt och min sambo lite underviktig. Då förstår jag att ni inte ville vänta med att få gratis, hade ju tagit lite tid. 

Föresten så ringde min sambo och sa att vi ville ha remiss, frågan är då om det blir spikat att vi ska betala, eller hur det funkar. Får fråga dom vid första besöket isf. Tack för svaren :)

Ja, det gör väl det. Känns som att det finns väldans många metoder. 

Aha okej, hur lång tid tog det för er innan ni fick börja behandlingen? 

Låter som att man ska gå igenom om en massa innan allt sätts igång på riktigt, du hade ju tur som bor nära kliniken, jag har en bit att åka från jobbet.

Ja, det är verkligen tufft att inte veta någonting just nu. Det där med att sörja hade varit bra för mig, men med tanke på att när jag gråter längre än 5 min hemma på en vardag får jag så röda och svullna ögon att det sitter i nästa dag. Och jag har ingen lust och åka till jobbet så och se helt förjävlig ut, så det är mitt problem. En gång ringde jag och sa att jag har mensvärk för att jag hade skämts och visa mig så på jobbet. Så jag får väl lite gråtatacker hemma då och då, men försöker direkt att inte gråta och försöka tänka på nåt roligt istället. Och sen när helgen kommer så har jag inte tid och gråta för då kopplar man av på ett annat sätt och hittar på roliga saker. Så det är lite jobbigt att inte kunna gråta när man behöver det. Kan tillägga att jag är en extremt känslig person. 

Hoppas jag kommer dit att jag också ska känna att det är spännande och att nu drar det igång på riktigt, och ska man föda ett barn så lär man ändå klara av lite smärta om det skulle kännas. Så typiskt att det ofta är vi kvinnor som ska gå igenom mer smärta än männen :P

Jaså...så man är groggy efter äggplock och så...Då antar jag att man inte kan köra bil efteråt vilket jag alltid gör. Åker ju bil till jobbet. Hade ju varit skönt om dom hade sånt på kvällstid så man slapp oroa sig över jobbet.

Ja det är just det, är det värt att vänta eller betala...om man ens får gratis med tanke på att man måste uppfylla vissa kriterier. Och sen som sagt att man ofta tänker att det kommer ta lång tid att bli gravid även fast dom skulle sätta igång idag, just att man inte har något facit i hand. 

Tack för de sista orden...det ger hopp :)