När man vill olika- Abort

Är du kvar TS? Jag är precis i samma sits. Har 3 barn, jag och min man är ett par år äldre än er. Min man skulle sterilisera sig men då det kom fram att det kostar så mycket så skulle vi kolla upp andra landsting. Vi har tydligen slarvat för nu är plusset där...Min man vill göra abort och jag är sååå kluven! Men vi bokade tid idag så den 4/1 ska vi till gyn. Jag är såå ledsen och förvirrad. Försöker väga plus mot minus men hur man än tänker så blir det ju inte bra. Vill min man inte ha fler barn så vill ju inte jag heller behålla mot hans vilja. Jag vet att jag aldrig kommer att bli hundra procent säker på vad jag vill hur jag än vrider och vänder på det. Vi har mycket jobb med de barn vi har och är egentligen nöjd som det är. Vi får det väldigt trångt i huset med en till och vi måste köpa ny bil. Har inte råd att köpa större hus. Jag tjänar urkasst men min man tjänar ganska bra. Vill man utsätta kroppen för graviditet och allt jobb som en bebis ger? Men allt det där är ju bara yta och ekonomi, beslutar man sig för att behålla så fixar men ju det och man ångrar ju aldrig ett barn när det väl är här? Men min man vill inte...fyfan! Önskar bara att det aldrig hänt :( Gör jag abort så är jag ju ledsen en tid men sedan går det väl över? Att få ett barn till blir ju så mycket större förändring....
Hur har det gått för dig TS? 

Ett sista rop på hjälp. Det har varit hemska dagar. Har försökt prata med min man om hur vi ska göra. Han har i panik slängt ur sig elaka saker som att han ska lämna mig om jag behåller barnet vilket gjort mig väldigt ledsen och arg förstås. Igår och idag har vi iaf kunnat prata mer sansat men vi kommer ändå inte fram till något eller iaf inte jag. Min man vill verkligen inte ha fler barn. Han säger att han inte orkar. Han tycker det är taskigt mot de barn vi har vilket såklart är en öm punkt för mig. Han tror inte heller att jag skulle orka ett barn till. Han tycker knappt jag orkar med de barn vi har, att jag bara är trött och skriker åt dem. Så illa tycker jag inte det är men visst det är jobbigt att ha tre barn tätt. Klart att det blir mest bekvämt att göra abort men mitt hjärta säger nej, jag velar hela tiden. För en tid sedan fantiserade jag mycket om en liten, kände bebissug och skojade med min man om det. Sedan gick det över och jag kände att jag är nöjd som vi har det. 
Sedan kom pluset....och nu vet jag varken ut eller in. Det kan ses lätt att bara göra den jävla aborten så att allt kan bli som vanligt men blir det det?? Kommer jag att bli bitter och för evigt ångra att jag tog bort det lilla livet?
Har bara ett par dagar på mig att bestämma mig nu sedan ska vi till gyn. Hinner inte få till någon kuratorstid heller då det är helgdagar. 
Olyckssyster: Förstår att du mår piss efter aborten. Hur kände du innan? trodde du ev skulle känna så efteråt eller kom det som en chock?

Olyckssyster: det känns som att jag aldrig kommer att komma fram till ett bra beslut hur länge jag än väntar och ska jag göra abort vill jag ju göra den så tidigt som möjligt. 
Ett till barn kommer tära på familjen och kärleken, men att bli deprimerad och känna saknad resten av livet är väl lika illa? Det är ju dock inte säkert att jag reagerar så. Och kanske ger ett till barn mer livsglädje än jobb...
Det är ju tusen gånger lättare för en man att välja. Det är också oftast tusen gånger lättare att vara man i en familj än en kvinna. Iaf i min familj, det är jag som är föräldraledig och vabar och tar mest praktiskt ansvar då jag tjänar mycket mindre än min man. Så eg tycker jag inte att han har rätt att säga att han inte orkar, mer än att han känner sig gammal. vilket han inte är...39 är ingen ålder.