En käftsmäll till undergångsprofeterna

Nu har vi (kanske) facit. Vänsterpartiet verkar (så vitt de nu inte ändrar sig) ha bestämt sig för att det är viktigare att stå för sin politik än att göda de Socialdemokratiska maktanspråken. Ett beslut som, om det står fast, de skall ha all heder för. Svensk politik behöver fler politiker som driver den politik de har blivit inröstade för att driva.

Och notera att det är inte V och SD som har bestämt sig för att göra riksdagen till en dokusåpa. Övriga partier har försökt utestänga både V och SD genom att införa klausuler som säger att dessa partier inte skall få något inflytande. I Vänsterpartiets fall är det till och med så illa att vänsterpartiet skulle utgöra en dela valunderlaget men ändå stängas ute. Vilket Sjöstedt, föga förvånande, ansåg vara oacceptabelt.

Varken C eller L har något att tjäna på att det blir ett nytt val innan väljarna hunnit glömma den senaste tidens politiska röra. Därmed har C och L inte heller några incitament för att fälla S oavsett vilka överenskommelser som bryts.

Om vi leker med tanken på att C och/eller L väljer att fälla regeringen vad skulle hända sedan? Skall de börja prata om att de skall återuppväcka Alliansen eller skall de deklarera att de kommer att fortsätta stödja S nu när S fått sig en läxa?

Att punkterna i uppgörelsen inte infrias kan de säkert, på politikermaner, prata bort medan det är svårare att prata bort ett politiskt kaos.

Nåja majoriteten av väljarna verkar ju ha en förmåga att glömma och förlåta vilka dumheter som helst så det är inte helt otroligt att det går vägen även denna gång. Bara det får gå några år.

Det kan för övrig bli en rätt intressant tid även utan extraval. Kommer till exempel den nya oheliga alliansen att ta tag i verkliga samhällsproblem eller kommer pseudodebatten om SD att fortsätta vara den viktigaste frågan i svensk politik.

De flesta i Sverige är mer intresserad av en tryggad vardag än av det politiska maktspelet.

Det låter som något ur en Socialdemokratisk mardröm.

Samarbete med diktaturer går an men att samtala med ett visst parti i den svenska riksdagen är att gå över gränsen.

Jepp då var ordningen återställd. Extremvänstern börjar återigen misstänkliggöra alla andra.

Hon behöver inte se hela bilden. Det räcker med att hon och de i hennes omgivning har sett det otänkbara bli tänkbart för att det för alltid skall påverka livet för henne och för de personer som finns i hennes omgivning.

När föräldrarna blir rädd för att släppa ut sina barn, när gamla inte vågar öppna dörren eller när kvinnor inte vågar gå hem på kvällen spelar det ingen roll hur mycket någon förringar deras rädsla. Rädslan finns där och den kommer inte att försvinna för att någon förringar den.

När kriminaliteten går ner för att människor, på grund av rädslan för kriminalitet, ändrat och beskurit sina egna liv är det inte en seger utan ett nederlag. När en liten flickas otrygghet måste nedvärderas för att den otryggheten riskera att åsamka någons politisk agenda skada så är det något som är fundamentalt fel. Och det felet ligger inte hos den lilla flickan.

Jag anser inte att bilden av Sverige är viktigare än en liten flickas trygghet.

Du är rädd att någon skall kunna plocka politiska poäng på en liten flickas lidande och vill därför förringa den lilla flickans rädsla. Jag tycket det är riktigt illa när Sverigebilden blir viktigare än en liten flickas liv. Där skiljer sig våra värderingar åt på ett så avgrundsdjupt sätt att vi aldrig kommer att kunna mötas.

Att människor inte längre vågar gå ut skall nog ses som något positivt då det innebär färre möjliga offer och en bättre statistik som gör att de som vill kan peka på att samhället aldrig varit tryggare.