abort?

Jag blev gravid oväntat i våras

Barnet vi redan har var då 11 månader, visst vill vi ha en till! Men inte då..

Jag väntade 3 dagar med att berätta för sambon, bollade fram och tillbaka med en vän och min syster.. dom stöttade mig oavsett

Kom fram till att jag ville behålla, berättade för sambon med ett litet paket med avslöjande saker och ett kort

Men sen började jag må illa, igen, kräktes HELA graviditeten med första barnet och fick förlossningsdepression som lättade när hen var 10 månader.. det började göra mig rädd och tveksam, min sambo var mer positiv men lyssnade på mig och när han fattade hur rädd och hemsk första graviditeten, förlossningen och efter var så förstod han mina känslor och tankar

Sambon och jag pratade, planerade hur vi skulle lösa allt praktiskt och fyfan vad jobbigt allt skulle bli

Blev bara mer och mer negativ.. bestämde oss då för att boka abort, men jag bestämmer inte förren jag pratat med dom om de först

Väl där kändes abort så självklart

Min kropp var inte redo, mitt huvud var inte redo, vårat barn var för liten och var så beroende av mig, skulle inte funka att sitta med huvudet i en hink hela dagarna.. våran lägenhet för liten och ekonomin skulle bli lidande

Men framför allt, vi ville inte just då

Så jag gjorde abort, dagen när de var dags att ta alla tabletter fick jag en panikångestattack och spydde, var så rädd för att blöda massor och förstöra livet för att jag gjorde det, men jag ville inte föda barn

Så fort de var klart slutade jag må illa och spy, fick tillbaka kontroll över min kropp och huvud igen och kände bara lättnad

Visst önskar jag att jag inte hade behövt göra abort, önskar att jag aldrig hade blivit gravid men man måste ta beslut utifrån det som händer och de är inte alltid lätt och man kan aldrig veta om det är rätt

Jag blev gravid för att vi räknade dagar och slarvade med kondom och av någon anledning kom min ÄL för tidigt just den månaden, men de var inget jag ville "offra" mitt liv för även om vi får skylla oss själva

Så gjorde iaf vi

Hoppas ni gemensamt kan komma överens om nåt när ni får chans att verkligen prata, och annars är det du som bestämmer, du "offrar/riskerar" ju mest oavsett vad ni väljer.

Lycka till!