Idag var vi på ul på spec.mvc och fick se det lilla livet, en livlig krabat som snurra runt och vinka o sprattla. Nu är de till 95% säkra på att där är en. Och inte två. Känns otroligt skönt, även om det på många plan hade varit roligt med två plus jag slipper fler graviditeter. Vi är supernöjda med att där är en liten en. Vi skulle inte göra kub el ngt sånt, men hon komma ändå nacken och det såg "normalt" ut.
Ang det här med mammakläder, så har ja oxåbörjat ned mammatights o klänning, fast ej på jobb då jag ej har avslöjat det där. Det är väldigt bekvämt och skönt när magen spänner
Skönt att se att allt är bra! Själv har jag ul om tre veckor..men då är det i v 12 så då känns det verkligen som man får det bekräftat om det gått bra!
Lyssnade bm på hjärtat på er inskrivning? Vi ska dit på tisdag.
Denna veckan, 9+ har min mage börjat mola igen (växtvärk), efter några veckors uppehåll. Är det någon mer som växt denna veckan?
Ska försöka följa med här.
Är i v10 lite pirrigt då vi inte berättat för någon ännu. Vi har försökt bli gravida i fem år så det är nervöst.
Har en pojk från ett tidigare förhållande han är 11 år så det var ett tag sen. 
Har lite funderingar hoppas att man kan få svar på de.
Min första förlossning var av det värsta jag vart med om i mitt liv (behandling av personal och förlossningsprocessen). Redan nu mår jag dåligt av tankarna om det kommer bli en repris av min förra förlossning, vilket jag inte hoppas. Jag har tankar som bara snurrar redan nu, trots att det är långt dit.
Har besök hos bm 26/4 fick hem ett frågeformulär om jobb,utbildning,livet mm. Men det stod "hälsodeklaration", visst det var några frågor om hälsan med. Men detta är inget jag känner igen jag fått för 12 år sen? Är detta något nytt, eller iaf några år gammalt?
Grattis till er med.
Jag tycker det är så märkliga frågor i den blanketten som inte har med hälsan att göra. Skolbakgrund? Kan det skilja på olika län?
Känner mig obekväm med vården i helhet här vart jag bor tyvärr. Jag har funderingar om vi ska köra 8 mil till ett annat sjukhus.
Glad påsk!
Ja, jag reagerade på att de var så helt fel frågor om vad detta handlar om. Tar verkligen illa upp på olika grejor, har blivit så illa behandlad inom vården här så att jag gör allt för undvika kontakten med de. Är så tveksam till att föda här. Får se hur det blir framöver. Jag bor i Blekinge.
Vissa bm tar inte hänsyn till något, de är så olika men har samma uppgift som de andra.
Tråkigt att ställa så könsliga frågor när din man är med. Tänk om du inte vill han ska få reda på det? Usch, hade nog inte svarat sanningen på den. Sen kan de inte spela roll med klamydia 15 år senare?Jo, den kom hemskickad efter att jag ringde och bokade inskrivnings samtalet, med kom en urinbehållare för ta första urinen den dagen man ska på besök. Jag är i v 10+2 (måndag) så vi är lika långt gångna. ????
Min sambo och jag har som sagt försökt i fem år och bli gravida. Han råkade försäga sig till sin mamma i ett samtal dagen efter vi testat positivt. Hon frågade hur jag mådde för jag hade vart sömnig och konstig? Hon började gråta av glädje och ringer ofta och kollar om jag behöver någon hjälp. Min son har inte fått reda på att han ska bli storebror ännu. Vi har beställt en tröja där det står "storebror 2016" som han ska få öppna. Han kommer bryta ihop.
Hej
Tänkte hoppa in här i gruppen om det är ok.
Vi är v12 (11+0) idag,
Vi har försökt i 3 år ända sedan dagen vi gifte oss och har haft en lång väg, vi har 6 "MF " bakom oss efter det 4 så skickades vi på missfalls utredning på Sahlgrenska här i Göteborg och det visande att jag har en kromosom förändring som gör att när cellerna ska dela sig och skapa en bebis så funkar det inte alltid så mina tidigare graviditeter var aldrigriktiga graviditeter eftersom de dog väldigt tidigt, det tog bara ett tag för hormonerna att försvinna och för kroppen att rensa ut. Vi fick veta att vi har en ca 30% chans att bli gravida på egen hand och sattes på väntelistan till ivf.
Men så hände det mensen kom inte, och jag plusade på testet. Med än gång började tankarna " Det är samma sak som vanligt det kommer sluta i MF mm"
Bokade tid hos min gyn för ett tidigt VUL och han såg något fick tid igen 10 dagar senare för att vi skulle kunna se bättre eftersom den va så liten på bilden.
Och där var den igen, med hjärtslag, det var lika delar panik som lycka när han sa det.
Skrev in mos hos BM och fick ett UL allt såg bra ut och hjärtat slår.
Nu har det gått 2 veckor sedan de senaste UL och det är mer oro och ångest än lycka.
Mina symtom börjar minska som ska vara normalt men har mer ont i magen kan få allt från små stickningar till riktigt ont, det varar inte länge 10-15 sekunder. Ska man oroa sig min bästa kompis som oxå är gravid med sitt andra barn tycker jag är dum som oroar mig, att de är vanligt att ha smärta under graviditeten allt växer och ändras mm. Men med min historia så känner jag mig rädd för att vara glad.
Förlåt om detta är äckligt men har haft tjocka ljusgula flytningar på senaste, ser nästan ut som snorkråkor, är det vanligt?
Annars allt de "vanliga" ömma bröst, trött, illamående men inte lika mycket som i början. Har väldigt mycket stickningar i benen, fick magnesium för detta eftersom jag inte kunde sova om nätterna.
Gu så långdragen jag blev.
Kram på er tjejer
Jag ska på KUB imorgon ( 12+4 idag)och är så nervös att jag tror jag ska gå sönder. Är så orolig att jag ska komma dit och fostret inte lever. Vet inte hur jag ska lugna ner mig själv och tänka positivt eller hur jag ska lyckas arbeta imorgon ända fram till testet ska vara.. gahh, hur kände ni inför de första ultraljudet ?
Hej alla,
Behöver pepp idag, sorgens dag för oss. Är i vecka 13 och skulle göra moderkaksprov idag. Sambon krånglade med parkering och drog ut på tiden utanför SöS och för en gångs skull blev jag uppropad i tid för besöket. Läkaren visade in mig på rummet och för att vänta in sambon till moderkaksprovet började hon med ultraljud. Nu skulle jag äntligen få träffa mitt barn i magen! Har burit på mycket oro efter missfall i vecka 11 före denna graviditet och var jättenervös när hon smetade in magen med gelén och ultraljudsbilden på skärmen tog fart. Jag reagerade på att det var mycket svart och mitt hjärta slog snabbare och snabbare - var är mitt barn...??!!! Hon rörde runt ett tag och jag kunde inte urskilja en liten kropp från det andra. Hon sade, gå och kissa så jag kan se tydligare. Visst, jag gick iväg, hjärtat höll på att stanna av oro. Väl tillbaka var hon inte där, när hon kom sa jag att vi kan fortsätta men hon ville att vi skulle vänta på sambon. Ok. Tillslut kom han och när vi satte oss ner berättade hon att något var inte stämde och bad mig lägga mig på ultraljudsbritsen igen. En liten kropp syntes denna gång. Så liten och perfekt. Den rör sig inte sade min sambo. Nej, jag ser tyvärr inga hjärtslag...svarade läkaren. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt. Det som inte fick hända hade precis hänt. Hur ska jag orka en gång till, föda ett död familjemedlem i toaletten...herre gud hur ska jag klara detta...Läkaren var väldigt stöttande på alla sätt och vi fick ett rum för oss själva där allt bara släppte och jag grät och grät.
Behöver all pepp och hopp jag kan få, har ni lite av den varan - bring it on??
Nu ska jag besluta om skrapning eller låta kroppen ta hand om det själv eller med medicin och inget av det känns som ett alternativ????
Har någon här inne varit med om att de sett fel på ultraljud? Har läst om andra men det har varit tidigare veckor, då man sagt att det var missfall men ändå levde fostret och föddes fullt frisk.
Finns det flera här inne som är över 40 och fått flera missfall?
Kram på er och all lycka med era små i magen????