orzia1 skrev 2016-07-06 11:20:28 följande:
Hur är de,, är det ditt första ??
Jag var jätterädd när mitt andra barn skulle födas (mitt första dog. ) Jag fick tid hos teamet för förlossningsrädda prata genom mkt vad det var jag var mest rädd för. Jag läste hundatals förlossningsberättelser, den ena hemskare än den andra, mina vänner gjorde det inte bättre heller
Förlossningshistorier blir lätt som männens fiskehistorier, och därför berättar jag så ofta jag kan om min alldeles perfekta förlossning. Den gick jättebra och det var så häftigt hur kroppen arbetar. Jag var också rädd för att spricka ,, skrev i mitt brev hellre sydd ett stygn för mkt än för lite ,, fick 3 istället för 2 stygn. Jag skrev in i förlossningsbrevet vad jag var mest rädd för.
Risken för stora bristningar finns där o min kompis råka ut för en av de värsta för ca 8 år sen. Hon stanna på BB i minst 10 dagar för att understryka dels vilka problem hon fått och nöjde sig inte med att det läker ihop annars hör av dig om en måna.. Hon skrev inte ut sig förrän hon hade en tid inbokad hos dr för återbesök ngn månad senare. Hon hade en jobbig period efteråt ,, men det jobbiga för henne var hennes man som inte avlasta henne så hon fick läka. Nu var det en annan kompis som var arbetslös som kom hem dagtid och hjälpte henne så hon fick vila och läka .. Hon behövde en till op sen var det som innan.
Sen är det viktigt att man är inställd på att underlivet blir förändrat efter en förlossning oavsett hur mkt man spricker jag var jätterädd att kolla i en spegel efteråt.
Sen ett tips också prata mkt med din partner om vad du är rädd för så han kan föra din tala om du inte kan få fram i stunden vad du tänker på
tack för ditt inlägg! jag väntar också mitt första och vill helst föda vaginalt men är otroligt rädd för alla komplikationer som kan uppstå både för mig eller barnet. :(
har inte tänkt så mkt på det tidigare men oktober och BF börjar närma sig med stormsteg..! försöker undvika läsa alla skräck historier men samtidigt vill jag ju veta vad som kan hända så man vet att det inte är normalt och hoppas att jag orkar stå på mig om komplikationer uppstår efteråt.