Igår hade jag bf men ingen bebis som kom.. har aldrig gått över med mina andra två, så trodde verkligen hon skulle vara här nu. Är så trött på att vara gravid nu! Vill ha henne i famnen istället.. :/
Nu är äntligen Ada här. Efter en helvetes igångsättning, vatten som gick efter två doser cytotec, fostervattnet var väldigt missfärgat och jag hade kraftiga värkar ändå ger de mig ännu en dos cytotec... Blev påverkad på tappen men öppna mig ej som de ville, hade en förlossningsplan som jag o en dr gjort upp om pga min h.g (kraftiga graviditetsillamående) .där hade vi lyft upp om mina krafter blev sämre och jag önska sovande snitt så skulle jag få det.
Kl 14 gick vattnet de försäkrar både min man o mig att barnet mår bra. Får sen ännu mer intensiva värka pga mer medicin. Värk efter värk och ingen vila. Svimmar av vid upprepade tillfälle och det bestäms att jag ska få eda för att öppna mig sista biten. Innan den hinner läggas så bönar jag om snitt (jag o mannen hade ett kodord som jag skulle använda) . En jätte bra dr kommer in o säger du ska få snitt och få sova. Så om ca 30 min är det din tur. Kl var då ca 16. Andas lustgas konstant, bm går ut och säger hon kommer tillbaka sen. Efter ca 10 min kommer dr in o säger måste först ta ett annat snitt men det är max 40 min tills du får komma ner... Får maxdos bricanyl o även morfin för att dämpa värkarna. Ingen effekt.
Bm försvinner igen, sen kommer en annan bm in som vi träffat pga min mans förlossningsrädsla o min rädsla för vaket snitt. (Har förlorat mitt första barn då de spände fast en op duk framför mig o jag fick föda vaginalt, detta var utomlands)
Denna bm var ej i tjänst igår men säger jag stannar en stund.. Har lika täta värkar nu, den ena hinner ej ta slut innan nästa börjas.. Hon känner på mig. Är dock bara öppen ca 6 cm... Men har så ont. Och känner hur Ada börjar rotera neråt. Skriker efter snitt och mannen o bm som är hos mig säger att det är snart din tur. Andas nu lustgas på högsta styrka konstant.... Tar inga pauser som man ska... Är utmattad och skriker bara att jag wj klarar mer... Efter ca 3 tim kommer de äntligen och ska köra mig till op, får då höra att hennes huvud fortfarande är ganska högt uppe så det är ett bra beslut med snitt... Åker till op o där ska allt förberedas och narkos dr o barn dr ska tillkallas... Tyvärr spänns det för ett skynke framför mig på liknande sätt som jag har ångest över.. All panik kommer över mig totalt, är dessutom fastspänd över benen och armarna, och har fortfarande kraftiga intensiva värkar... En efter en...
Får till slut sova och ca kl 20 är hon ute, dock medtagen och slö delvis pga morfinet jag fick men även otroligt stressad och svalt det missfärgade fostervattnet. Hon får syrgas och ngr sprutor och sen får mannen gå upp med henne till BB medans jag är på uppvak, där har de sagt jag ska ligga ca 4-6 tim innan jag kan se henne. Men jag är ef en timme ganska klar i huvudet, så mannen o Ada får komma ner.
Nu är det en smärtsam process att komma tillbaka, har ont i hela kroppen efter hela gårdagen, eftervärkar utan dess like och ett snitt som gör ont..
Men huvudsaken är att hon är ute och mår bra. Och behöver ej syrgas.
3135 gram och 49 cm lång.
Här är en bild på storasyster Idun och lillasyster Ada
Ringde förlossningen nyss för jag har haft förvärkar i två veckor och de har blivit allt oftare. Idag har jag haft sd hela dagen fast jag inte alls brukar ha det. Låg i ett varmt bad i närmare en timme men det blev typ värre. Lite tryck neråt. Blev dumförklarad av de på fl. Nu vill jag aldrig dit.
Har varitin tidigare, då för minskade fosterrörelser. Tappen var då något kort, 26mm. Det var en månad sedan. Nu då värkar och sd blivit värre/kraftigare känner jag att jag vill kolla upp hur läget är med tappen. Det jag försökte förklara för henne. För jag förstår ju själv att fl inte är på gång riktigt än. Men min mamma hade liknande och var då öppen 6cm när hon åkte in. Då i vecka 36 när hon väntade mig. Hade bara haft fler sd och lite mer förvärkar.
Jag har knappt några sd i vanliga fall men då de blev värre av varmt bad och trycket neråt ökade kände jag att jag vill kolla läget. Men jag tappade helt lusten att åka in. Ska ta upp det med min bm på tisdag.
Hej! Här ligger jag och väntar på snitt. Får träffa vår son på måndag!! Ni som precis fått barn, vad önskar ni att ni gjort innan barnet kom? Eller vad är ni glada att ni gjorde innan?
Ha det fint allihopa!
Tack för tipset! Ja bädda rent ska vi göra idag, ska bli jätteskönt tills vi kommer hem! Vi ska ju bara vara borta tre dagar hoppas vi så kylen behöver nog inte rensas. Handlat har vi gjort och städat igår! Så vi känner oss så redo vi kan vara. Nervös för dagen imorgon bara! Första barnet...
Tack för fina ord! Ja så är det ju. Men jag har haft svårt under hela graviditeten haft svårt att knyta an och känna att det är någon. Just nu känns det för sjukt att det faktiskt kommer komma ut en bebis imorgon. Men jag hoppas att det kommer känns som att vi haft honom länge när han väl kommer ut :)
Gå från att ej ha barn till att ha barn. Det känns som livets största skiljevägg - kanske är det därför det känns så oöverstigligt och svårt? Idag är vi ett par, imorgon har vi barn.
I måndags kom han till oss! Vår Tage :) Vi är kvar på sjukhuset, det är lugnt och skönt här. Kanske åker hem idag kanske imorgon. Har inte pratat med bm idag än. :) alla mår va och det gick bra med snittet.
Hur har ni med storasyskon i lägre åldrar hanterat smittor och sjukdomar I kontakt med bäbis? De som är för små för att förklaras till? Har en 22 månaders hemma och bäbis Har såklart inte kommit än! Har köpt handsprit än så länge!
Inga speciella humörsvängningar men gråt när det ska ammas. Han tar jättebra men der sticker och svider så! Der har blivit bättre nu när han faktiskt får i sig något. Nu är det inte lika hårt sugande gissar jag. Brösten gör ont men jag hoppas det snart reder upp sig och blir mindre i brösten. När brukar det ske tror ni?
Åh tack för ditt svar! Det är så ansträngande detta! Blodiga bröstvårtor och bröst som är superkänsliga och som knöliga ballonger.
Jag har köpt vårtnapp nu så jag hoppas de läker snart. Bara det inte hade gjort så ont att amma så hade det såklart inte varit så jobbigt. Jag går ju runt topless för att lufta så blir ju inte så mycket rörelse heller.
Jag hoppas på att det bara är några dagar kvar av detta då! Han är 5 dagar idag :)
Kom ihåg att ni har hormon är i kroppen som hjälper er att vara vaken och att bara sova korta stunder. För mig blir det enklare att slappna av då, om jag liksom vet att kroppen är utrustad att klara det.
Första barnet gick jättebra för mig, av någon anledning. Med andra barnet hade jag vant mig vid att få sova hela nätter från ca 1.5 år.... Och så skulle jag på det igen. Mata i ca 50-60 minuter, pumpa i 20-30 minuter. Sova 1.5h, börja om. Gå upp 6-7 med tvååringen som somnade först vid 19.....
Det bara vände någonstans när bebis var 2 veckor. Nu funkar jag på 3-4h sömn, normalt behöver jag 8-9!
Är så trött på att ligga i sängen dagtid när mamma / mannen passar bebisen... ligga O försöka somna O kan inte somna skapar sååå mkt ångest... samtidigt orkar jsg inte vara uppe O göra ngt när jag e sååå trött... ingen kraft i kroppen O känns som hjärnan är full med bomull.... dagarna blir nätter som blir dagar.. Han e 8 dagar idag.. i och med att jag inte spenderar mkt tid me han förutom amning och blöjbyte så känns de intr heller som vi knutit an... tycker inte heller amningen e mysig.... snälla hjälp...
Nu är min lilla kille 5 dagar. Redan? De senaste nätterna har han fått för sig att ligga vaken och spana då vi lagt oss. Han vill liksom inte somna. nu är kloclan snart 1 och han spanar än. Då kan ju inte jag/vi sova. Lite jobbigt då han lär vilja äta om 1-2h. Jag hoppas inte han fastnar i den där dygnsrytmen. :o
Min tjej har fortfarande inte repat sig från de 4 dagarna med järndroppar. Hon bajsar fortfarande svart, har fortfarande förstoppning och fortfarande väldigt ont i magen.
Som mamma till en till tjej som fick järndroppar vet jag hur jag ska handskas med detta. Det är inget nytt, liksom. Jag får bara plågade bebisar.
Mit magont gör jag detta;
Spädbarnsmassage. Det finns lite olika man kan göra. Att göra cirkulationsrörelser med händerna för att hjälpa tarmrörelserna, att stryka med varannan hand ganska hårt nedåt, att trycka barnets ben mot magen i 8 sekunder x3.
Pysventil. Pysventil eller termometer hjälper den mest bråkiga spädbarnsmage.
Sele/sjal. I de mest panikliknande skriken hjälper bara att guppa runt i selen. Barnet får sova ordentligt, öronen får vila, man får MYSIG närhet och mental avkoppling. Tyvärr verkar det inte funka för min sambo - det kan antingen vara för att han är hemskt frustrerad när hon skriker; eller för att han inte har bröst som ger magen ytterligare avlastning eftersom magen hamnar precis under.
Pumpa! Då kan ni få sova - och barnet kan enklare få i sig en lite större mängd.
Det är inget skamligt i att ge en flaska ersättning per dygn heller. De flesta som ger ersättning menar dessutom att deras barn sover längre på det ;)
Åh tack för bra tips mot magknip! Vi har provat lite av varje och inte haft några jätte problem än men det är inte roligt när ens lilla bebis har ont i magen.
Har ni provat några magdroppar som så många pratar om?
Det brukar bli så, livet knackar liksom på i samband med en graviditet. Förlossningen öppnar dörren och sen är det bara att hänga med :)
Jag har båda mina barn hemma och är ledig varannan vecka. Det är full rulle 06-20, sen är jag cirka jättedöd. Lillbarnet (4 månader den 14/1) hade nyss RS och spenderade mestadels sin missnöjda tid på natten. Jag sov ungefär 4 timmar per dygn i en vecka, blöööö.
Nu är hon dock på bättringsvägen, bara hosta kvar, så hon sover ungefär 23-05 igen. Äter, somnar om till 08.
På dagen är hon ibland vaken massor, ibland sover hon mest då också.
Denna vecka introducerar vi ersättning! Hittills har hon, i FYRA månader, bara fått utpumpad bröstmjölk. Jag är fantastiskt stolt över hur länge jag orkat! 3-4 timmar per dygn vid pumpen oavsett om jag jobbar eller är hemma - plus matningar av både bebis och 2.5-åring. Nu vill jag frigöra tid att lägga på barnen!