Cyanea skrev 2016-02-02 15:10:45 följande:
Tack så mycket :)
Det var ju kanske bra att du var förberedd på att det kunde ta tid, men synd att det hunnit sätta sig att det beror på dig. Många av oss kvinnor tror att vi har större makt över det hela än att bara producera ett ägg, men det är inte riktigt så. Livskraftiga embryon fäster i regel och är svåra att få ut igen annat än med medicinsk hjälp. Har man inte sett något som blockerar äggledarna ska spermierna kunna komma fram utan problem.
Gemene man som har sex kring ägglossning lyckas med befruktningen även om det oftast inte resulterar i en graviditet. Majoriteten av alla befruktade ägg dör långt innan de hunnit utvecklas i någon större utsträckning. De klarar möjligen de första delningarna, men väldigt, väldigt många dör innan de hunnit dela sig mer än tre gånger. Problem med delningen kan bero på väldigt många saker varav det vanligaste är en "felprogrammering", alltså att gener eller till och med kromosomer saknas eller är trasiga. Detta fel kan vara svårt att se och är ofta inte till följd av någon defekt hos varken kvinnan eller mannen, utan det är sånt som händer när ägg eller spermier bildas. Otur, kort och gott.
Vad jag menar med det är att jag tror att du kan släppa idén om att det är dig det beror på, även om du behöver hjälp med ägglossning. Nu beror det på något helt annat, på gott och ont. IVF är inte en lätt väg att gå, men samtidigt är det ganska fascinerande och du kommer lära dig otroligt mycket om både dig själv och din kropp :)
Vi gjorde det långa protokollet. Sen fick vi även göra ICSI, alltså mikroinjektion av spermier in i ägget.
Undrar du något över IVF kan du alltid fråga så ska jag svara så gott jag kan :) Oroa dig inte för mycket för vad som komma skall, i min uppfattning är du på det värsta stället just nu med all frustration man känner när man inte blir med barn. När man gör IVF kommer man åtminstone någonstans och påverkar.
Tack för att du tar dig tid att svara! :) Känner mig mycket lugnare nu efter detta inlägg. Ser det mer som en helhet och jag tror på varje ord du skriver om befruktningen, spermierna och äggen. Ingen har förklarat det sådär för mig trots att jag pratat med flera olika läkare, läst mycket på nätet och pratat med andra som befunnit sig i liknande situationer. Känns skönt att veta att majoriteten av alla ägg dör innan de hinner utvecklas. Kan då tänka att vi kanske haft den oturen varje månad sen jag började få ÄL igen. Oavsett om det varit så eller ej, så känns det lite lättare att tänka så och att tänka att den där perfekta kombinationen kanske kommer att komma för oss, längre fram med hjälp av ivf.
Vet du vad det är som avgör om man får göra långa eller korta protokollet? Gyn som remitterade oss visste inte det..
Jag tycker på ett sätt att tanken på ivf känns skön för efter den här kampen som varit, där det varit jag och min partner som försökt, försökt, försökt och försökt så kommer försöken under ivf att läggas på någon annan och just den tanken känns skön eftersom jag ser det som en möjlighet för oss att släppa lite på allt. Att någon annan får dra det stora tunga lasset åt oss, om så bara för en stund. Förstår du hur jag menar?