Ofrivilligt barnlös, IVF och vegetarian

Vi äter ägg (har egna höns) och dricker mjölk och då behöver man knappt komplettera med vitaminer om man äter medvetet. Det svåra att få i sig är omega 3 och 6 så vi äter tillskott från alger och så finns det i raps/oliv och linfröolja. Önskar er lyckatill med bebisbak men tror inte kosten ska påverka.

Okej, tack för ditt svar! :)

Har ingen vetenskap i frågan riktigt, men jag skulle anta att om man ser till att vara noga med att få alla makro- och mikronäringsämnen man behöver så ska nog inte köttets vara eller icke vara påverka så mycket. 

(Min egna fördom är att vegetarisk kost i många fall är avsevärt mer hälsosam än "standardkosten" i Sverige idag, och således borde man ha större chans att lyckas, men som sagt... Min fördom, inte fakta :))

Jag är en glad vegetarian sedan många år tillbaka som också behövt IVF. Jag frågade om kosten både vid utredning och senare på IVF-kliniken men det är inget problem generellt sett. Att vara vegan kan vara lite mer problematiskt, men då om man är en vegan som inte har koll på att man får i sig alla ämnen. Som vegetarian är det väl bara järn som eventuellt är ett problem, men det brukar inte kunna påverka fertiliteten så mycket. Järnbrist är ju inte direkt ovanligt hos kvinnor ;) 

Ät du dina kosttillskott och tillsätt inte mer än så. Ofrivillig barnlöshet brukar generellt bero på helt andra faktorer än kost och livsstil, även om t.ex. fetma och vissa mediciner/droger kan påverka negativt. 

Stort lycka till! :D 

Tack! Skönt att höra att någon mer som är vego har gjort IVF. Får jag fråga om det lyckades? :)

Ja, en faktor är min PCO men vi är ändå klassade som oförklarligt barnlösa då de nu fått igång min kropps egen ÄL med hjälp av Pergotime.

Det har lyckats strålande :) Jag har gjort ett äggplock och 4 återföranden av embryon. De två sista återförandena har jag plussat, det första blev ett tidigt missfall medan det andra är en liten tös som var beräknad att komma till världen i fredags men som verkar trivas lite för bra i magen ;) 

Jag hade en period innan vi fick konstaterat vad som var problemet när jag var övertygad om att allt berodde på mig. Jag började då äta små mängder kött (vilket jag INTE gillade alls, jag tycker inte om kött) för att utesluta att det var där skon klämde, men det funkade inte alls. Nu menar jag förstås inte att det är någon sanning bara för att det var så i mitt fall, men så vet du att det är beprövat och förkastat för någon i alla fall ;) 

Ok! Ja, ägglossar man så är ju PCO inte problemet... Det finns så himla många saker som kan krångla när man ska skaffa barn och som vi ännu inte har så mycket kunskap om. Det är egentligen märkligt att det blir till så många barn som det faktiskt blir. Det muntrar kanske inte upp särskilt, men jag tror att du ska försöka släppa idén att det är du som påverkar detta på något vis. Vi kvinnor bombarderas gärna med tips om hur vi ska bli gravida, men faktum är att det är precis lika troligt att du inte har med saken att göra, utan att det är din kille. Så låt det inte tynga dig, utan försök bara att hantera tiden det tar att komma i mål. 

IVF är en rätt bra metod för de flesta fertilitetsproblem, förklarade eller ej, så det kan hända massor när ni börjar med det. Man plockar liksom bort så många faktorer som kan stå i vägen, så förhoppningsvis är detta metoden för er precis som det var för oss. 

Åh vad roligt att höra! Grattis :) Hoppas allt går bra när hon ska komma till världen!

Jag har varit övertygad om att allt berodde på mig sen en gynekolog sa lite i förbifarten för några år sidan vid en rutinkontroll "dina äggstockar ser ut som pco-stockar" och när jag frågade vad det innebar sa hon "ja att du troligtvis behöver lite hjälp när du vill ha barn, men det grejar vi med piller bara" och så gav hon mig en broschyr där det stod "ofrivilligt barnlöst". Så när vi nu ville starta barnresan så gick jag direkt till gyn och bad dem kolla mig, dels pga det hon hade sagt och dels pga att jag hade mens ca 2 ggr per år. PCOS blev resultatet och de hittade inga fel på min man. Men nu är ju min egna ÄL som sagt igång sparkad så kroppen funkar på den punkten som den ska, men någonting gör att det inte tar sig. Nu har jag dock börjat försöka släppa tanken om att det är enbart "mitt fel" att det inte blir något. Men tyvärr har det istället ersatts med att det faktiskt är min kropp ska kommer tvingas genomgå IVF med allt vad det innebär.. Känns ganska tungt.. 

Gjorde ni den långa eller korta IVFen?

Sett till människans tänder, så är vi växtätare i grunden. De första människorna åt bara sådant som kom från växt- och svampriket. Senare även föda från haven.

Sett till människans historia, så är det inte under så väldigt lång tid som människan ätit kött från landlevande djur.

Kosten torde således inte påverka människans chanser att bli gravid.

Tack så mycket :)

Det var ju kanske bra att du var förberedd på att det kunde ta tid, men synd att det hunnit sätta sig att det beror på dig. Många av oss kvinnor tror att vi har större makt över det hela än att bara producera ett ägg, men det är inte riktigt så. Livskraftiga embryon fäster i regel och är svåra att få ut igen annat än med medicinsk hjälp. Har man inte sett något som blockerar äggledarna ska spermierna kunna komma fram utan problem. 

Gemene man som har sex kring ägglossning lyckas med befruktningen även om det oftast inte resulterar i en graviditet. Majoriteten av alla befruktade ägg dör långt innan de hunnit utvecklas i någon större utsträckning. De klarar möjligen de första delningarna, men väldigt, väldigt många dör innan de hunnit dela sig mer än tre gånger. Problem med delningen kan bero på väldigt många saker varav det vanligaste är en "felprogrammering", alltså att gener eller till och med kromosomer saknas eller är trasiga. Detta fel kan vara svårt att se och är ofta inte till följd av någon defekt hos varken kvinnan eller mannen, utan det är sånt som händer när ägg eller spermier bildas. Otur, kort och gott. 

Vad jag menar med det är att jag tror att du kan släppa idén om att det är dig det beror på, även om du behöver hjälp med ägglossning. Nu beror det på något helt annat, på gott och ont. IVF är inte en lätt väg att gå, men samtidigt är det ganska fascinerande och du kommer lära dig otroligt mycket om både dig själv och din kropp :) 

Vi gjorde det långa protokollet. Sen fick vi även göra ICSI, alltså mikroinjektion av spermier in i ägget. 

Undrar du något över IVF kan du alltid fråga så ska jag svara så gott jag kan :) Oroa dig inte för mycket för vad som komma skall, i min uppfattning är du på det värsta stället just nu med all frustration man känner när man inte blir med barn. När man gör IVF kommer man åtminstone någonstans och påverkar.

Tack för att du tar dig tid att svara! :) Känner mig mycket lugnare nu efter detta inlägg. Ser det mer som en helhet och jag tror på varje ord du skriver om befruktningen, spermierna och äggen. Ingen har förklarat det sådär för mig trots att jag pratat med flera olika läkare, läst mycket på nätet och pratat med andra som befunnit sig i liknande situationer. Känns skönt att veta att majoriteten av alla ägg dör innan de hinner utvecklas. Kan då tänka att vi kanske haft den oturen varje månad sen jag började få ÄL igen. Oavsett om det varit så eller ej, så känns det lite lättare att tänka så och att tänka att den där perfekta kombinationen kanske kommer att komma för oss, längre fram med hjälp av ivf.

Vet du vad det är som avgör om man får göra långa eller korta protokollet? Gyn som remitterade oss visste inte det..

Jag tycker på ett sätt att tanken på ivf känns skön för efter den här kampen som varit, där det varit jag och min partner som försökt, försökt, försökt och försökt så kommer försöken under ivf att läggas på någon annan och just den tanken känns skön eftersom jag ser det som en möjlighet för oss att släppa lite på allt. Att någon annan får dra det stora tunga lasset åt oss, om så bara för en stund. Förstår du hur jag menar?

Inga problem :) 

Skönt att det känns bättre, då blir jag glad :) Jag är biolog och har läst mycket reproduktion och avel fast på djursidan, så det är därifrån jag fått det mesta av det jag skriver. Jag läser mycket forskning om det jag är intresserad av och läste där om äggen som inte utvecklas. Det kändes logiskt tyckte jag. Precis så kan det faktiskt vara, ren och skär otur. Kanske inte en jätterolig förklaring, men det ska som sagt till mirakulöst mycket för att det ska bli barn. Människor är extremt känsliga för minsta lilla fel i genomet eller på kromosomerna, så minsta lilla problem gör att embryot inte kan dela sig. Den perfekta kombon kan komma precis när som helst, och gör den inte det kanske de kan se vid IVF vad som egentligen händer. Delar sig äggen fint kanske det är något annat som är galet, om spermierna inte lyckas ta sig in i äggen kanske de bara behöver lite hjälp på vägen och så vidare. 

Jag har försökt förstå mig på det och har tyvärr fortfarande ingen aning. Jag har hört om olika resultat beroende på om man kör långa eller korta protokollet, lite som att en metod passar en viss individ snarare än att det ena generellt är bättre än det andra. En del får många fina ägg på långa protokollet men inte korta, andra tvärtom. 

Jag kan inte annat än hålla med dig. Det är sjukt tufft att bära bördan själv och försöka och försöka och försöka och försöka utan något som helst resultat. Det är underbart bara att få träffa människor som kan detta och som är vana. Man blir mindre ensam om bördan liksom. Man tar gärna allting på sina axlar även om det inte finns en sak man kan göra åt det, och det är så extremt destruktivt. För mig var det underbart att få gå på IVF-kliniken, trots att behandlingarna inte alltid var roliga - just för att känna att jag fick hjälp och att något faktiskt hände. 

Och om det nu är kosten som spökar, så beror det snarare på all jävla skit som finns i luften och i jorden. - Fast den andas- och dricker vi ju iaf.

Haha, va? Vi kommer från apsläktet Apor är allätare och äter även kött. Vad gäller vegetarisk kost så är faktum att vi inte kan bryta ner växtdelarna i vår mage och tarm lika mycket en indikator på att vi inte är avsedda att äta enbart från växtriket. Våra tänder har inte så mycket med saken att göra - det är inte genom bett som vi jagar och dödar utan genom metod och redskap. Hade vi inte lyckats så bra genom metod och redskap så hade vi nog haft annan tanduppsättning (eller något annat).

Vad gäller barnlöshetsfrågan så har jag hört om just PCOS att man i USA kan behandla med särskild kost där man utesluter bl a socker. Vet inte så mycket mer än så. Om det är dravel eller inte vet jag inte, men en vän till mig vars fru har PCOS var hjälpt av den metoden genom läkare. Jag tror dock generellt att det inte är kost som är avgörande vid ofrivillig barnlöshet så långt att du inte har en osund livsstil i övrigt och ger kroppen det som den behöver i form av näring.

HHAHAHAHAHAAHHA!!! Nej, klart vi inte jagar med tänderna, my gosh! Googla växtätartänder istället för att leka att du kan nått.

Jag håller med! Alla gifter som vi får i oss samt all plast m m har säkert en inverkan. Den äldre generationen omkring oss tycker att ofrivillig barnlöshet har ökat - eller så har det helt enkelt blivit mindre tabu att prata om och därmed upplevs som mer vanligt.

Jag har också läst om minskat intag av socker och har därför inte ätit socker på knappt ett år, har än så länge inte hjälpt. Men tänker att det ändå inte är bra att äta socker så jag kan likaväl avstå i fortsättningen också :)

Fast det du skrattar åt skrev jag ju faktiskt inte? Innebörden av vad jag sa var att vi har de tänder vi har eftersom vi är allätare och inte har behov av andra tänder, som rovdjurständer. Du vill ju påskina att människan inte är ämnad att äta kött pga hur våra tänder ser ut. Du bemöter inte faktum att människokroppen inte kan spjälka cellulosa. Det om något visar väl att vi är allätare, dvs inte ämnade att bara äta vegetarisk kost (inte tänderna). Du drar det till och med din tes om (vegetarisk) matföring så långt som att säga att kosten inte kan påverka människans chanser till graviditet eftersom det är det naturliga för människan? Eller menade du det på något annat sätt?

Ska man vara petig med biologin är vi människor tveklöst allätare. Dels har vi tänder som är anpassade till allsidig kost (vi kan både mala och slita sönder till viss del) men framförallt har vi allätartarmar. Öppnar man upp djur är det enorm skillnad på längden på tarmarna beroende på vilken kost man har. Växtätare har lååååånga tarmar, ofta även stor blindtarm. Köttätare har väldigt korta tarmar. Vi allätare ligger mitt emellan. Det finns även essentiella aminosyror vi behöver och som enbart kommer från djurriket som vi inte överlever utan. 

Inga däggdjur kan själva spjälka cellulosa. Cellulosa är ett för hårt ämne för att kroppen ska klara att bryta ner det i behändiga beståndsdelar som kan tas upp i kroppen. De däggdjur som lever på cellulosarik kost lever i symbios med bakterier som bryter ner cellulosan åt dem i magen (förmagsjäsare = idisslare = kor, får, giraffer, getter mfl.) eller i blindtarmen (t.ex. kaniner, marsvin, hästar m.fl.). Denna nedbrytning tar lång tid och tar stor plats, vilket vi människor inte har, därför har vi inte de rätta bakterierna för att kunna leva på cellulosa, och därför kan vi inte använda oss av det som näringsämne. 

Med det sagt innebär en allätares diet absolut inte att man prompt äter kött regelbundet. Allätarens animalie-del är inte bara andra däggdjur och fåglar, utan det kan vara insekter, ägg och mjölk, ja - allt som inte kommer från växt- eller svampriket. Förmodligen har människan bara ätit större bytesdjur när övrig mat varit begränsad eller det funnits gott om det av någon anledning. Långa perioder har man förmodligen gått helt utan kött och kanske till och med helt utan animalier. När man sedan började hålla tamdjur jagade man allt mindre och det var definitivt inte effektivt att äta djuren du ägde förrän du antingen inte hade något mer att mata dem med, när de var uttjänta eller när du inte hade något annat val för att överleva. 

Kort och gott - vi är tveklöst allätare, men köttkonsumtionen är väldigt annorlunda idag jämfört med förr. Förmodligen klarar vi oss alldeles utmärkt i princip helt utan animalier idag, men vi är ändå biologiskt anpassade till en allsidig kost. 

B12 är bra att äta extra om man är vegan. Några kliniker rekommenderar att man äter extra inför IVF även om man inte är det.

Är själv vegetarian sen 20 år tillbaka. Men tror inte att kosten gör så att vi är ofrivilligt barnlösa. Har kämpat i 6 1/2 år nu.