Ofrivilligt barnlös, IVF och vegetarian

Jag är en glad vegetarian sedan många år tillbaka som också behövt IVF. Jag frågade om kosten både vid utredning och senare på IVF-kliniken men det är inget problem generellt sett. Att vara vegan kan vara lite mer problematiskt, men då om man är en vegan som inte har koll på att man får i sig alla ämnen. Som vegetarian är det väl bara järn som eventuellt är ett problem, men det brukar inte kunna påverka fertiliteten så mycket. Järnbrist är ju inte direkt ovanligt hos kvinnor ;) 

Ät du dina kosttillskott och tillsätt inte mer än så. Ofrivillig barnlöshet brukar generellt bero på helt andra faktorer än kost och livsstil, även om t.ex. fetma och vissa mediciner/droger kan påverka negativt. 

Stort lycka till! :D 

Det har lyckats strålande :) Jag har gjort ett äggplock och 4 återföranden av embryon. De två sista återförandena har jag plussat, det första blev ett tidigt missfall medan det andra är en liten tös som var beräknad att komma till världen i fredags men som verkar trivas lite för bra i magen ;) 

Jag hade en period innan vi fick konstaterat vad som var problemet när jag var övertygad om att allt berodde på mig. Jag började då äta små mängder kött (vilket jag INTE gillade alls, jag tycker inte om kött) för att utesluta att det var där skon klämde, men det funkade inte alls. Nu menar jag förstås inte att det är någon sanning bara för att det var så i mitt fall, men så vet du att det är beprövat och förkastat för någon i alla fall ;) 

Ok! Ja, ägglossar man så är ju PCO inte problemet... Det finns så himla många saker som kan krångla när man ska skaffa barn och som vi ännu inte har så mycket kunskap om. Det är egentligen märkligt att det blir till så många barn som det faktiskt blir. Det muntrar kanske inte upp särskilt, men jag tror att du ska försöka släppa idén att det är du som påverkar detta på något vis. Vi kvinnor bombarderas gärna med tips om hur vi ska bli gravida, men faktum är att det är precis lika troligt att du inte har med saken att göra, utan att det är din kille. Så låt det inte tynga dig, utan försök bara att hantera tiden det tar att komma i mål. 

IVF är en rätt bra metod för de flesta fertilitetsproblem, förklarade eller ej, så det kan hända massor när ni börjar med det. Man plockar liksom bort så många faktorer som kan stå i vägen, så förhoppningsvis är detta metoden för er precis som det var för oss. 

Tack så mycket :)

Det var ju kanske bra att du var förberedd på att det kunde ta tid, men synd att det hunnit sätta sig att det beror på dig. Många av oss kvinnor tror att vi har större makt över det hela än att bara producera ett ägg, men det är inte riktigt så. Livskraftiga embryon fäster i regel och är svåra att få ut igen annat än med medicinsk hjälp. Har man inte sett något som blockerar äggledarna ska spermierna kunna komma fram utan problem. 

Gemene man som har sex kring ägglossning lyckas med befruktningen även om det oftast inte resulterar i en graviditet. Majoriteten av alla befruktade ägg dör långt innan de hunnit utvecklas i någon större utsträckning. De klarar möjligen de första delningarna, men väldigt, väldigt många dör innan de hunnit dela sig mer än tre gånger. Problem med delningen kan bero på väldigt många saker varav det vanligaste är en "felprogrammering", alltså att gener eller till och med kromosomer saknas eller är trasiga. Detta fel kan vara svårt att se och är ofta inte till följd av någon defekt hos varken kvinnan eller mannen, utan det är sånt som händer när ägg eller spermier bildas. Otur, kort och gott. 

Vad jag menar med det är att jag tror att du kan släppa idén om att det är dig det beror på, även om du behöver hjälp med ägglossning. Nu beror det på något helt annat, på gott och ont. IVF är inte en lätt väg att gå, men samtidigt är det ganska fascinerande och du kommer lära dig otroligt mycket om både dig själv och din kropp :) 

Vi gjorde det långa protokollet. Sen fick vi även göra ICSI, alltså mikroinjektion av spermier in i ägget. 

Undrar du något över IVF kan du alltid fråga så ska jag svara så gott jag kan :) Oroa dig inte för mycket för vad som komma skall, i min uppfattning är du på det värsta stället just nu med all frustration man känner när man inte blir med barn. När man gör IVF kommer man åtminstone någonstans och påverkar.

Inga problem :) 

Skönt att det känns bättre, då blir jag glad :) Jag är biolog och har läst mycket reproduktion och avel fast på djursidan, så det är därifrån jag fått det mesta av det jag skriver. Jag läser mycket forskning om det jag är intresserad av och läste där om äggen som inte utvecklas. Det kändes logiskt tyckte jag. Precis så kan det faktiskt vara, ren och skär otur. Kanske inte en jätterolig förklaring, men det ska som sagt till mirakulöst mycket för att det ska bli barn. Människor är extremt känsliga för minsta lilla fel i genomet eller på kromosomerna, så minsta lilla problem gör att embryot inte kan dela sig. Den perfekta kombon kan komma precis när som helst, och gör den inte det kanske de kan se vid IVF vad som egentligen händer. Delar sig äggen fint kanske det är något annat som är galet, om spermierna inte lyckas ta sig in i äggen kanske de bara behöver lite hjälp på vägen och så vidare. 

Jag har försökt förstå mig på det och har tyvärr fortfarande ingen aning. Jag har hört om olika resultat beroende på om man kör långa eller korta protokollet, lite som att en metod passar en viss individ snarare än att det ena generellt är bättre än det andra. En del får många fina ägg på långa protokollet men inte korta, andra tvärtom. 

Jag kan inte annat än hålla med dig. Det är sjukt tufft att bära bördan själv och försöka och försöka och försöka och försöka utan något som helst resultat. Det är underbart bara att få träffa människor som kan detta och som är vana. Man blir mindre ensam om bördan liksom. Man tar gärna allting på sina axlar även om det inte finns en sak man kan göra åt det, och det är så extremt destruktivt. För mig var det underbart att få gå på IVF-kliniken, trots att behandlingarna inte alltid var roliga - just för att känna att jag fick hjälp och att något faktiskt hände. 

Ska man vara petig med biologin är vi människor tveklöst allätare. Dels har vi tänder som är anpassade till allsidig kost (vi kan både mala och slita sönder till viss del) men framförallt har vi allätartarmar. Öppnar man upp djur är det enorm skillnad på längden på tarmarna beroende på vilken kost man har. Växtätare har lååååånga tarmar, ofta även stor blindtarm. Köttätare har väldigt korta tarmar. Vi allätare ligger mitt emellan. Det finns även essentiella aminosyror vi behöver och som enbart kommer från djurriket som vi inte överlever utan. 

Inga däggdjur kan själva spjälka cellulosa. Cellulosa är ett för hårt ämne för att kroppen ska klara att bryta ner det i behändiga beståndsdelar som kan tas upp i kroppen. De däggdjur som lever på cellulosarik kost lever i symbios med bakterier som bryter ner cellulosan åt dem i magen (förmagsjäsare = idisslare = kor, får, giraffer, getter mfl.) eller i blindtarmen (t.ex. kaniner, marsvin, hästar m.fl.). Denna nedbrytning tar lång tid och tar stor plats, vilket vi människor inte har, därför har vi inte de rätta bakterierna för att kunna leva på cellulosa, och därför kan vi inte använda oss av det som näringsämne. 

Med det sagt innebär en allätares diet absolut inte att man prompt äter kött regelbundet. Allätarens animalie-del är inte bara andra däggdjur och fåglar, utan det kan vara insekter, ägg och mjölk, ja - allt som inte kommer från växt- eller svampriket. Förmodligen har människan bara ätit större bytesdjur när övrig mat varit begränsad eller det funnits gott om det av någon anledning. Långa perioder har man förmodligen gått helt utan kött och kanske till och med helt utan animalier. När man sedan började hålla tamdjur jagade man allt mindre och det var definitivt inte effektivt att äta djuren du ägde förrän du antingen inte hade något mer att mata dem med, när de var uttjänta eller när du inte hade något annat val för att överleva. 

Kort och gott - vi är tveklöst allätare, men köttkonsumtionen är väldigt annorlunda idag jämfört med förr. Förmodligen klarar vi oss alldeles utmärkt i princip helt utan animalier idag, men vi är ändå biologiskt anpassade till en allsidig kost.