Bara gråter!

Jag grät hela min första graviditet. Om jag inte var gravid skulle jag klassas som deprimerad. Oftast av ingen anledning men jag har mina egna teorier... Gulkroppshormon gör min alltid deppig, från P-stav och PMS samt att jag tränade rätt hårt innan jag blev gravid, 5-8h i veckan så bristen på endorfiner gjorde sitt också.

Tyvärr har jag inget bra recept än att "bara" hålla ut och gråta. Och ta kontakt med kurator/psykolog via din barnmorska (det gjorde jag). Jag tvingade mig till saker jag visste normalt skulle göra mig glad, träffa vänner m.m, fast jag helst ville ligga i ett mörkt rum ensam. När jag väl tog mig ut på det "roliga" hade jag faktiskt roligt.

Kanske ingen tröst nu, men sen när hormonerna är borta/minskade blir det lättare. <3