såå var det det där igen... (städning)

Första felet är att du säger "hjälpa till" .

Det heter: Gemensamt ansvar. Ni ska givetvis dela på hushållets sysslor och ta vuxet ansvar för ert gemensamma hem.

Så länge det inte är ett gemensamt hem med respektfullt gemensamt ansvar så kommer det aldrig funka. Alltså: Börja i den ändan och fundera över hur ni ser på ert hem och ert liv som sambos.

Du har tagit över hans mammas tidigare arbete. Han har antagligen aldrig fått lära sig! Suck samma som min man. När vi fick första barnet fick han en to do list. Då blev saker gjort! Sätt en lista på kylen å skriv upp ALLT du gör i hemmet under en dag å be han göra likadant så kanske han får ett annat perspektiv på saker. Annars yrka på särboskap. Palla leka mamma åt en vuxen

Nu är jag verkligen ingen expert på det här. Jag har liknande problem själv med en sambo som tycker att dammsugning är något man gör 3-4 gånger per år (nej, jag överdriver inte!). Men i ert fall kanske det skulle kunna fungera om han får ta över hela ansvaret för maten mot att han aldrig behöver lyfta ett finger för att hålla rent. Då kommer han att känna att det han gör är meningsfullt, vilket han nog aldrig kommer att göra om han ska städa ett hem som, enligt honom, redan är rent.

Ellerhur! Jag hatar att vara hans mamma. Hon städade alltid åt hennes barn och inser nu hur dumt det var. ... hon har bett om ursäkt men de förändrar ju inte hans beteende... han skulle bli sur om jag gjorde en lista. För att då är de krav och han kan vara trött. Vem fan är inte trött? Brukar jag säga. Orkar inte svarar han....

Han säger bara de jag vill höra - att han också ska bidra. Men nä. De är fan bara jag. Jag som kommer på aktiviteter, jag som städar... byter lakan, tvättar sängkläder (han tvättar dock sina egna kläder)

Jag tänker såhär. Jag gör EN storstädning till (vi bor litet, tar väl 1-2h..) och sen låter jag de vara. Håller han inte efter får vi bli särbos? Frågade honom igår hur han trodde de skulle bli då. Ja då skulle jag gälla efter (säger inte de att han vill ha en städ kärring hemma? Att jag ska vara den?) Han tycker att eftersom att han skruva alla hyllor mm så är de mittjobb att städa. Ska kanske föreslå att ja kan städa - om jag bor hyresfritt (vi har 50/50)

De är ju fan ett heltidsjobb att städa efter honom.

Låt han bli sur! Han är vuxen till åldern iaf. Skriv upp ALLT du gör så får han se hur olika ni är. Detta kommer bara bli värre å sen går ni till slut i sär på allvar. Ta tag i det nu.

Bortskämd unge agerar han som. Om hans mamma nu förstår vad hon gjort så be henne förklara för honom då??

Ge honom ingen chans att slippa undan. Gör så här istället:

- älskling , dukar du bordet till middagen eller hackar du sallad?

- tömmer du diskmaskinen eller hänger tvätt?

Sen är det väl läge att lära honom hur man sorterar tvätt, hur man faktiskt lär sig att se när det ska dammsugas osv.

Klart han skyller på trötthet osv när han egentligen inte kan.

Sluta skäll på honom. Visa honom istället hur man gör.

Kom att tänka på en grej, han kramas alltid när jag diskar, klämmer och har sig så det är en husfru han vill ha. Men jag har detta förslag; hur tror ni han reagerar? Hur skulle ni tolka detta? Ha i åtanke att sambon som tidigare nämnt är en sån som inte ser smuts

Jag städar. 100% mot att du åtminstone håller efter dina kläder (inga kläder utspridda i badrum, sovrum, använd garderober eller tvättkorg, hall eller vardagsrum) och dejt 1 gång per månad och hyra på 1500. (Normalt inkl

Försäkring är 3500) Då slipper du städa och jag slipper ha de stökigt. Jag får något för de jag gör som bör vara bådas ansvar men får det rent och du slipper städning och samtidigt tjat iom detta. Vi fortsätter på samma sätt som tidigare med matlagning och handling... (jag handlar, han lagar) vad tycker du?

Fattar inte. Betalar han mindre än dig? Tycker att det låter mysigt att han kramas när du diskar, lite roligare att diska då fast han borde ju såklart hjälpa till istället. Palla leva ed en sån, tänk barn på det!! Tänk om du bränner ut dig. Hitta en sån som du, eller gå i terapi mot ditt städ-jag. Det måste inte vara superrent.

Gemensamma utgifter har vi 50/50 på.. De är inte överdrivet.Tså mycket disk att man inte ens kan ta en macka utan att behöva röja. Menade att han kramas när jag diskar för att uppmuntra och då få mig att fortsätta. . Ja, svårt att förklara

Se till att inte skaffa barn med honom!

Ååh, en riktig mansgris. Riktigt svinigt att inte göra mer än att tafsa när du står och sliter.

Särbo verkar bäst. Han behöver nog några år på sig att öva.

Det verkar som att du tagit platsen som hans mamma. Men däremot inte sagt att han någonsin bett om det. Det är väldigt lätt att man halkar in i sådana här negativa mönster när man har olika tolerans för när det behöver städas. Sedan är det svårt att komma ur, för båda parter.

Ingen vuxen man VILL bli behandlad som ett barn. Klart han blir sur när han blir behandlad som det. Men jag vet att ingen vuxen kvinna vill vara sin mans mamma. Därför blir man som kvinna frustrerad. Det är en ond spiral.

Försök inte lösa det med att ännu mer befästa era roller som inte fungerar. Sluta jämföra och ständigt gå i kamp. Du mår inte bra. Det är uppenbart att du är jättefrustrerad och ledsen och inte vill leva så här.

En liten fråga. Om det vore så att han efter du har städat skulle visa dig uppskattning, t.ex han kommer hem och säger "Wow, har du städat? Vad fint det har blivit! Det måste ha tagit lång tid, vad glad jag är att du gjort detta!" skulle du då fortfarande tycka att er relation var fel för att han inte hade gjort X andel av jobbet? Är det helt säkert att det är städningen du vill han ska göra mer utav - och inte uppskattningen? 

Jag tror ni behöver hjälp att komma ur kampen, era invanda roller och jämförandet. Inga dealer utan hitta tillbaka till er kärlek och uppskattning där ni kan tala med varandra som två vuxna personer.
I en sådan här infekterad relation skulle jag rekommendera familjeterapi. Hellre gå 3-4 gånger och tala med någon som på ett kunnigt sätt kan hjälpa er att "vända skutan rätt" än att fortsätta dag ut och år in i samma negativa spiral av tjat som ni båda mår dåligt av. 

Lycka till.

Nopp inga avtal. Vad gör du om du blir sjuk? Ligger på sjukhuset? Han är vuxen!! Om di är mammaledig i framtiden hur ska det avtalet då gå att följa?

Nä han får ta ansvar! Han är inget att hänga i julgranen om han inte ändrar sitt beteende

Bästa tipset kom från Agneta i inlägg #6. Det handlar om att man hjälps åt och gör var sin uppgift. En person ska inte alltid komma undan. Gör saker tillsammans och samtidigt. Laga mat tillsammans. Eller om en person lagar mat så tar den andra personen hand om att plocka undan och diska efteråt. Det är bara att välja vad man känner för att göra.

Gör en planering där ni avsätter tid för städning där ni båda städar samtidigt. Sen är det bara att fråga honom om han vill damma och dammsuga eller om han vill städa badrummet eller köket. Uppgifterna ska göras på den utsatta tiden och det är bara att välja vad man helst vill göra.

Planera även maten. Vad ni ska äta, handla och vem som ska laga mat.

Ni är två personer som har olika syn på hur ett hushåll ska göras. Se till att komma överens om hur ni ska göra. Sätt upp "husregler".

Men han lagar all mat? Laga mat varje dag i veckan tar väl mera tid än att sköta städningen. Storhandla till två tar en timme i veckan för oss, veckostäda tar max två timmar. Köp diskmaskin så slipper ni tjafsa om disken. Om du mår så dåligt av grus så förslår jag att du jobbar med att komma över det. Det kanske beror på din mamma men du väljer hur du hanterar det. Är man pedant får man finna sej i att städa mest, är man gourmet och måste göra långkok varje dag får man finna sej i mer kökstid.

Det är därför man inte ska flytta ihop så unga direkt hemifrån. Då lär man sig inget eget ansvar. Killen byter en mamma till en annan. Såklart lätt att vara efterklok och inte lätt att veta när man är så ung som du var.

När jag blivit sambo har jag vetat precis hur pedantiska killarna varit eftersom man sett deras eget hem. Då har jag inte haft något att klaga på efteråt. Jag skulle ju inte flytta ihop med någon som inte kan sköta ett hem.

1. Gör upp ett schema där ni delar lika på sysslorna. Ni bestämmer hur ofta det ska städas, diskas, tvättas etc.och vems ansvar respektive grej är. Ansvaret ska delas lika även om man inte gör samma saker.

2. Skaffa absolut inte barn om han inte skärper sig.

Har inga råd då jag tyvärr har det likadant. Vi har delat upp en del av uppgifterna men det funkar sådär. Hans del är tex att dammsuga och det händer väl kanske var tredje månad. Hans uppgift är att vika in tvättade kläder men ofta gör han inte det förens jag tvättat igen vilket gör att vi konstant har Ikeapåsar med kläder ståendes i sovrummet.

Han gör knäckemackor varje morgon som han brer på köksbordet men han tar aldrig bort smulorna så jag får göra det när jag kommer hem från jobbet. När han rakat sig tar han bara bort lite av håret som hamnat i handfatet så jag får ta bort resten. Han lägger sina använda snus precis över allt så jag får ta bort dem. När han druckit öl ställer han dem på diskbänken istället för att slänga dem i soporna. När vi handlat mat ställer han bara in allt utan att först sortera ut allt gammalt. Han slänger kläderna bredvid tvättkorgen i stället för att lyfta på locket och lägga dem i korgen. När han har lagat mat så städar han inte efter sig utan det får jag göra och om han mot förmodan städar så får jag göra om det efteråt eftersom han inte gör helt rent. Ja, det var lite av hur det ser ut hos oss.

Om vi kommer skilja oss en vacker dag så kommer det vara på grund av städningen. Jag är så trött på att städa efter honom! Det är som att ha ett barn. Har såklart provat att skita i det men det gör inte att han städar utan att jag får leva i skiten. Jag har flera gånger pratat med honom om detta och han bättrar sig ett tag men faller tillbaka i gamla mönster. Hans föräldrar är också väldigt smutsiga av sig så jag antar att han fått det därifrån.

Du måste flytta ansvaret från dig till honom. Det funkar ju inte att du ska säga till honom varje gång.

Jag ser två alternativ. Antingen sätter ni er tillsammans och kommer överens om vad som är rimlig städning. Det kan komma att innebära att du måste sänka dina krav. Sen delar ni upp jobbet mellan er.

Eller gör ni som någon annan här skrev. Lägg över något annat på honom som motsvarar arbetstiden. Ex matlagning och tvätt. Eller gräsklippning, snöskottning och ogräsrensning.

Och så det sista alternativet: var särbos istället. Det kanske kan rädda ert förhållande.

Hur gjorde han förresten innan ni flyttade ihop?

Jag hade lite samma problem och kan ibland fortfarande sura ner mig lite. Men vi gjorde ansvarsområden. Han dammsuger och håller rent på toaletten. Jag gör det andra, plocka, damma, tvätta, sängkläder och diska. Vi brukar båda laga mat även om jag gör det mest. Jag går runt och pysslar mer än han men samtidigt så är jag inte nöjd om han gör det. Visst, han kan damma men då står sakerna huller om buller efter. Alltså funkar detta bäst för oss. 

Är det något som ni kan testa? Vill också säga att min sambo är helt galen med dammsugaren Vi har en hund och i hallen samlas rätt mycket skit. Det försvinner med en gång. Han är lika stolt varje gång :)