såå var det det där igen... (städning)

Det verkar som att du tagit platsen som hans mamma. Men däremot inte sagt att han någonsin bett om det. Det är väldigt lätt att man halkar in i sådana här negativa mönster när man har olika tolerans för när det behöver städas. Sedan är det svårt att komma ur, för båda parter.

Ingen vuxen man VILL bli behandlad som ett barn. Klart han blir sur när han blir behandlad som det. Men jag vet att ingen vuxen kvinna vill vara sin mans mamma. Därför blir man som kvinna frustrerad. Det är en ond spiral.

Försök inte lösa det med att ännu mer befästa era roller som inte fungerar. Sluta jämföra och ständigt gå i kamp. Du mår inte bra. Det är uppenbart att du är jättefrustrerad och ledsen och inte vill leva så här.

En liten fråga. Om det vore så att han efter du har städat skulle visa dig uppskattning, t.ex han kommer hem och säger "Wow, har du städat? Vad fint det har blivit! Det måste ha tagit lång tid, vad glad jag är att du gjort detta!" skulle du då fortfarande tycka att er relation var fel för att han inte hade gjort X andel av jobbet? Är det helt säkert att det är städningen du vill han ska göra mer utav - och inte uppskattningen? 

Jag tror ni behöver hjälp att komma ur kampen, era invanda roller och jämförandet. Inga dealer utan hitta tillbaka till er kärlek och uppskattning där ni kan tala med varandra som två vuxna personer.
I en sådan här infekterad relation skulle jag rekommendera familjeterapi. Hellre gå 3-4 gånger och tala med någon som på ett kunnigt sätt kan hjälpa er att "vända skutan rätt" än att fortsätta dag ut och år in i samma negativa spiral av tjat som ni båda mår dåligt av. 

Lycka till.