såå var det det där igen... (städning)

jag har inte mycket emot skräp (i den "rena" formen, tillexempel utspridda tidningar eller liknande) men har stora problem.med smuts (tillexempel leriga, grusiga golv, odiskade tallrikar mm)

jag tjatar = han blir sur.

jag tjatar inte = inget händer

jag städar själv = då kan han bokstavligt skita ner 1 timme efter och släppa de. tycka att jag är tjatig som ber honom torka upp brödsmulor när jag PRECIS torkat.

han kan ofta säga, när jag ber om städhjälp, att han ska hjälpa till. men ingenting händer = jag blir sur och får tjata igen. De gäller som sagt inte ens att säga något.

känns som att vad jag än gör så är det skitigt. hans tolerans mot smuts är högre än min (jag är ingen pedant men rent kök & rent vardagsrumsbord + rena golv vill jag ha) han skiter i. inga barn (tack o lov) men 2 små katter.

några få fångar hat han hjälpt. "hjälpt". då har han ex städat kylen, MEN ställt allt på diskbänken istället för att slänga de som var gammalt. (vem får ta de?) och om det står 4 glas på bordet tar han bara undan 2. sen tycker han att han ska ha nobelpris för att han visst hjälpt till. suck

tips någon? har era karlar bättrat sig? jag är 24, han 27... bott ihop snart 6 år

Han ser ett hem som.en plats där.man kommer hem och vilar. Jag med. Men jag kan inte slappna av om det är skitigt (en till uppgift som är på to do listan. Jag är dessutom den som kommer på alla middagar och handlat, han lagar mat)