NPF hos 3,5 åring?

Hej! (varning för långt inlägg)

Jag har en son på 3,5 år. Ändå sedan han föddes har jag misstänkt att han har något inom NPF. Han var konstant missnöjd som bebis. Han skrek mycket och ville varken åka vagn, bil eller sitta i sele. Han var konstant missnöjd. 
När vi började med mat vägrade han låta sig matas.. har aldrig lyckats få i honom så mycket som en sked av något på det viset. Han fick kladda själv från 8 månader och vi har haft bekymmer med matsituationerna hela tiden. 
Jag upplever honom hyperaktiv, förutom när han är upptagen av en film eller sin platta. När han inte har vuxenstöd eller platta så blir han rastlös och gör sönder saker eller springer bara runt.  Det har blivit liiiiite bättre senaste halvåret men mellan 1-3 så kunde han springa runt som en hund. Han har inte ro att göra saker som att rita, göra lera eller baka med mig. Han är bara road några sekunder och börjar sedan kasta, riva eller förstöra. Om vi leker ihop ska jag tex bygga torn och han ska rasa dom. Han gillar dock rollekar och har sen en månad tillbaka börjat sitta leka själv i perioder också med sina bilar och flygplan. 

Han klarar inte av krav, eller "nej" och gör då hyss. Han gör också hyss när han är rastlös. Han tar sönder saker varje vecka för flera hundra kronor. I helgen bara har han hällt karamellfärg i mina skor, kletat in soffan med en mascara, hällt ut kattsand på golvet och hällt ut 2 flaskor schampo.

Förutom detta så avskyr han att ta på kläder och tvätta sig mm. Han sparkas och slåss vid påklädning och har alltså gjort sen dag 1. Han har svårt för förändringar som innebär att man måste ha en ny sorts skor osv.. (när man ska gå från vinter till vårskor!), han hatar att bada, duscha. Han är ljudkänslig. (håller ofta för öronen och skriker "sänka mamma") när jag vispar med elvisp, kraffsar i legolådan eller har radion på i bilen tex. Han är känslig för vissa kläder (han hatar när saker inte går ner till armslutet, eller shorts, då går han och drar i det och skriker) Byxor ska helst vara instoppat i strumporna så det inte glappar, annars får han panik. I perioder vägrar han dock strumpor också så det går lite till och från?! Han har vägrat badbyxor så vi kan inte åka till badhuset.

Han verkar inte lyssna på direkt tilltal eller instruktioner. Det 'r därför svårt att förbereda honom mentalt inför saker. Han liksom "stänger av" när det kommer tråkig information eller nåt som inte passar honom.

Han har varit sen i talet men nu börjar det släppa rätt rejält.

Han har sen han var liten gjort "bilköer".. alltså. han ställer bilar på rad i kö och samma sak med skor och djur.

Hemma fungerar vardagen med nöd och näppe eftersom vi inte gör något särskilt (eftersom vi inte kan med honom) och han har sin platta. Men utanför hemmet i affärer, hos bekanta eller i lekpark märks problem tydligare då han blir hyperaktiv. Han vet liksom inte vad han ska göra och springer runt, ut eller iväg. I affären funkar det sålänge han är upptagen med sitt "uppdrag" men såfort jag ska tex betala, även om det går fort tappar han fokus och springer ut eller tillbaka in. Jag kan såldes inte ta med honom i affären själv och ens köpa 2 liter mjölk.

Han har även ett hiskeligt humör och förr hade han utbrott som varade timvis MEN detta har blivit MYCKET bättre sista året då utbrotten går över relativt fort faktiskt.

Han skaffar sig lätt specialintressen (förstår att det är lite åldersmässigt också) men har haft perioder med tåg, flygplan, spindlar mm då han blir besatt i det. Just nu är det Star Wars.

Jag upplever att han har verbala ticks. Han säger "bajs" konstant, När han äter kan han rätt upp och ner säga "bajs mamma" eller så. Gå förbi och slå mig och säga "bajs". Han slåss också lite slentrianmässigt och har haft perioder då han bitit oss (i höstas) eller slickat på saker och andra. Vi har tagit bort hans napp dagtid och då har även en ny grej tillkommit och det är att han tuggar på sina kläder (!)

Han har haft GRAVA sömnstörningar sitt första år och sover än idag rätt oroligt. Han söver sig själv genom att nynna sånger och vagga sig själv till sömns i magläge, när han var mindre smällde han huvudet i väggen när han skulle sova.

Han äter mycket begränsat och tycker matsituationer hemma då alla äter samtidigt är mycket jobbiga. Vi har dock reducerat kraven genom att han får ha sin platta och välja youghurt istället och numera sitter han 9/10 ggr vid bordet iallafall. (till skillnad från innan då han bara skrek)

Han har fin ögonkontakt men ogillar nya människor.
I förskolan fungerar det klockrent..
Han gosar och kramar gärna men BARA på sina villkor. Han får panik om man vill kramas när han inte bestämt det.

Jag känner i hela min mage att min son inte är som alla andra men ingen lyssnar på mig. Vad ska jag göra? Ni som har barn med diagnoser.. känner ni igen?
Ska tillägga att min syster har 2 av 4 pojkar med NPF-diagnoser...min bror också en pojk som är under utredning.. så vi har i släkten. Jag har en dotter med misstänkt ADD+autistiska drag men BUP vill inte gå vidare för dom tycker inte hennes problem är så handikappande.. ?!

Vi har sökt BVC psykolog för sonen otaliga gånger. Hon har aldrig träffat pojken, hon skulle gjort besök i förskolan men då blev han sjuk. Men vi har varit där och pratat. Hon säger att han förmodligen är Högkänslig och det behöver inte vara en diagnos i sig. Men när pappan nämnde att det numera går att avleda honom rätt lätt vid utbrott fick vi inte så mycket hjälp. Vi fick dock rådet att vara lågaffektiva och det har hjälpt jättemycket.

Vi har nu sökt ny psykologhjälp igen och jag har krävt att få någon form av hjälp. Jag är helt slut.

Ni som har båda barn inom NPF och ni med "normala barn".. vad ska man kunna göra med en 3,5 åring? Vi tre barn sen innan (min man två och jag ett) och inget av dessa har varit såhär.

När han var bebis kunde jag inte ta med honom i bilen eller till affären heller för han var konstant missnöjd och kunde få skrikattacker av oklar anledning..detta har fortsatt och vi är idag helt låsta. 

Problemet är att det är svårt att aktivera honom hemma också. Han vill börja bygga lego, men tröttnar på en sekund, sen vill han bygga tåg, och tröttnar också direkt osv.. vi kan gå en hel dag och jag bara springer efter honom. Försöker jag "leda" och göra något så tröttnar han också.

Han är väldigt argsint och har en kort stubin. Kan bli arg om någon tittar på honom MEN han kan också vara JÄTTEGLAD. Det känns som han är mycket mer av allting och att det växlar fort. Han har dagar som är helt konfliktfria men det är när inga krav ställs och han får bestämma. 

Försöker förbereda mig inför samtal med psykologen på fredag. Vad "ska" man kunna göra med en 3,5 åring?
Är jag knäpp som söker hjälp, ska jag bara tänka att detta är normalt och "går över"? 
Får höra av pappan, svärmor osv att "han är så fin och fantastisk" (Ja, det ÄR HAN!) och förstår att dom tycker jag letar fel.

Våra andra barn har man kunnat tex ta med i en affären en kort sväng, hälsa på folk med, eller tex måla, baka en kaka osv..