Hjälp! Valde vi fel present till kalaset vad gör vi nu?

Min son har fått tre plastsvärd i födelsedagspresent och det ligger i hans maskeradlåda 95% av tiden tills han får hem en kompis för då används det.
Däremot är din man en idiot som tar svärdet och ger bort det fast du känner dig tveksam och sedan har han mage att skylla på dig. Och nej ni ska inte be om ursäkt och nej ni ska inte köpa nån ny grej då man tacksamt tar emot det man får. Om de var missnöjda är det fel på dom som är giriga och vill bestämma vad deras barn ska få. Då borde de ha meddelat det innan och haft en inköpslista man får välja ifrån.
Nä man är tacksam för det man får och tackar artigt och gillar man det inte behöver man inte använda det.

Men klart pojkarna ska ha svärd! Din också! Snacka om att Sverige verkar blivit mesigt.

Ja jag tycker absolut du ska skicka iväg det, det sänder ju bara ut trevliga signaler :) det är väl mer pinsamt att inte skicka det?

innan jag hade barn sa jag att ingen som helst sorts vapen skulle komma över min tröskel, vare sig de var mjuka eller av plast! När sonen fyllde 4 hade vi kalas för 8st 4-åringar. Alla var pojkar. Vi hade förberett lekar men efter fikat sprang de mangrant in på sonens rum för att hitta nåt kul att leka med. Vid det här laget hade jag fått rucka på min princip och vi hade olika sorts vapen; star wars lasersvärd, piratsvärd i gummi, plastpistoler som kom ihop med cowboysaker, riddarsvärd i trä från en hemslöjdsbutik, sköldar osv. 
gissa vad alla grabbarna kom ut med från sonens rum: varsitt vapen och de var överlyckliga över att de fått ihop så att alla hade varsitt av något slag. Sedan turades de om och bytta med varandra helt i god kamratanda eftersom alla helst ville ha lasersvärden. 

Barn och kanske främst pojkar har lekt med vapen i urminnes tider. Man lekte krig, mina äldre bröder som är ca 50 år idag, lekte mycket indianer och cowboys på 70-talet. Då sprang de omkring och jagade varann med pilbåge tex. 

Det går inte komma ifrån detta. Vill man inte köpa plastsvärd kommer barnen ta pinnar i skogen och springa runt på skolgården och låtsas det är vapen. 

jag tycker fortfarande inte om vapen men jag fick helt enkelt droppa det när barnen var små. 

Barn leker för att lära sig förstå världen, då kan krig vara en del av det. Att "förbjuda" dem att leka krig kommer inte att hjälpa, för de kommer leka det ändå, i någon form. 

Fast det är skillnad på vapen och vapen! Jag kan också tycka vissa enklare svärd osv är ok. Och vattenpistoler på sommaren osv. Men det säljs ju också mycket typ maskingevär och kulsprutor osv och det tycker jag inte är ok!

Äh skitsamma! Det är väl inget att må dåligt av.??

Det enda som är konstigt här är att du köper något du själv inte ville att din son skulle ha :/
Nu har ni redan gett bort den och det skulle se konstigt ut ( i mina ögon) om ni finger och vill ge en ny present.
Tänk det i omvänd situation. Vad hade du tänkt?

Som sagt, det ensa som är "konstigt" är att ge bort något som du själv inte skulle uppskatta att ditt barn fick (av etiska/moröiska skäl förstår jag).

Visst kan man gräma sig över såna saker, men det är ju ingen stor grej i det stora hela. Om det kändes fel köp inte ett svärd till nästa födelsedagsbarn men gör inte en stor grej av det nu. Enda är väl om du vet att föräldrarn aktivt driver en "antisvärds-kampanj", då kansle det kunde vara passande med en ursäkt för att ingen ska tro att man medvetet provocerar. Men annars var det en present helt enkelt. Vare sig mer eller mindre.

Varför skulle det va en dålig present? Jag hade ett plastsvärd som liten. Är varken våldsam eller har fått men för livet ;) min som på 5,5 har också ett sånt. Herregud vilket trams.

Först köper du en present som du själv inte skulle vilja ha, sedan frågar du din man som säger att det är ok och ångrar sig efter att ni redan gett bort den och vill köpa något nytt och be om ursäkt? Har ni blivit tappade?

Japp! Dagens föräldrar är sådana

Jag tycker inte heller är det är så farligt med att ge bort ett svärd, det är ju inte det som gör att folk blir våldsamma.

Jag hade ju själv pistoler som liten och sprang och lekte cowboys och indianer, vi var på High Chaparall och lekte med pistoler osv.

Att någon skulle ta skada av det enbart för leksakens skull tror jag inte, utan det är nog hur föräldrarna hanterar det.

Även om vissa leksaker kanske kan locka till lite våldsamma lekar så är det ju bara att se till barnen håller det på en bra nivå.

Men jag kan till viss del hålla med att jag inte gillar de vapenleksaker som ser väldigt verkliga och naturtrogna ut, det ska ju ändå synas att det är just leksaker och inte riktiga.

Vi har nu tre barn, två är sambons och ett vårt gemensamma och har inte lagt av den principen. Det behövs inte alls. Barnen leker med vapen i skolan och även hos sin mamma,men hos oss kommer inga vapen in. Vi bor i ett område där det förkommer tillräckligt med vapen, vi är båda berörda av den ökande gängkriminaliteten i Göteborg genom våra yrken. Dessutom så har vi vänner som vsrit med i riktiga krig och som tvingats bära vapen mot sin vilja så för oss är valet enkelt. Vi pratar med barnen istället om vårt ställningstagande och berör även att deras mamma har en annan uppfattning och att alla tycker olika.

Jag började hantera riktiga pilbågar som liten knatte och har fortsatt upp i vuxen ålder. Har även tränat medeltida stridkonst med både svärd, spjut och sköld sedan jag var 6. På släktträffarna har vi kastat yxa och jag satt ofta om somrarna i trädgården och täljde barkbåtar och figuriner utan uppsikt.

Lägg därtill pistolskytte ett föertal ggr med morbror och gevärsskytte på egen hand i skyttelokal.

Jag lekte krig med mina släktingar med låtsaspistoler, plastsvärd och lekte boxare med boxarhandskar.

Men har aldrig utdelat ett enda slag privat som skadat någon. Inte ens som barn. Och har aldrig haft en önskan om det heller. Tvärtom så tror jag att man löser saker och ting genom kommunikation.

Så jag förstår inte varför vapen eller vapenatrapper skulle vara så skadligt i sig. Det handlar om att föräldrarna måste lära ut ett ansvarsfullt förhållningssätt och konsekvenstänk till vadhelst barnen ger sig in på.

Tack för era svar! Tänkte bara tala om att jag fortfarande har lite dåligt samvete, men att barnet i fråga äääälskar sitt svärd! Träffade honom och hans mamma på ett annat kalas, och då var svärdet med! Mamman talade om att han alltid har svärdet, att han älskar det, men lät väl inte alltför glad. Jag golv chansen att säga att hon kanske skulle kunna "glömma" svärdet någonstans om hon inte gillade det. Dessutom berättade jag att vi också har ett sådant till vår son. Kändes bra att prata lite med henne om svärdet i alla fall. Och era tips och synpunkter har också känts hjälpsamma! Tack än en gång!