BIM Maj, 2016

Hoppar gärna in här.. Vi försökte 3 år innan vi blev gravid med lilleman som nu är 3.5 månad. Eftersom det tog så lång tid med vincent bestämde vi oss tidigt att börja försöka med nummer 2 direkt min mens kommit tillbaka. Nu har mensen kommit och jag hade min första äl för 2 dagar sedan med bim 29/5.. har inte så stora förhoppningar att det skulle ta sig på första försöket, men man vet aldrig.. :)..

Åh vad roligt.. grattis..

29 maj här.. 31 år, andra barnet

Jag känner igen känslan.. vi försökte i 3 år och skulle precis påbörja IVF när jag fick ett pluss på stickan.. dock slutade det i ett MA i v.13 och min värld rasade samman.. det som hände efteråt kommer för mig alltid vara ett mirakel.. jag fick inte ens tillbaka mensen utan plussade direkt och nu har jag världens finaste pojke. Håll hårt i hoppet för mirakel sker.. :)..

Jag känner igen känslan.. vi försökte i 3 år och skulle precis påbörja IVF när jag fick ett pluss på stickan.. dock slutade det i ett MA i v.13 och min värld rasade samman.. det som hände efteråt kommer för mig alltid vara ett mirakel.. jag fick inte ens tillbaka mensen utan plussade direkt och nu har jag världens finaste pojke. Håll hårt i hoppet för mirakel sker.. :)..Jag blev flyttad 14 dagar på RUL med grabben och jag fattade ingenting.. visade sig att jag hade haft en 5 dagars nidblödning som jag trodde var mens..

Så himla tråkigt, tänker på dig..

Så himla tråkigt, tänker på dig..

Det var väldigt jobbigt, men det löste sig och nu är man väldigt välsignad.. jag kände mig oxå stressad eftersom jag hade hunnit fyll 30 och såg mig själv med 4-5 barn innan 35.. :).. Nu är jag bara glad att jag har ett och känner att syskon bara är en bonus..har du genomgått nån utredning? Hade en kompis som försökte i 2 år och jag fick tjata på dom innan dom bokade in en utredning och det visade sig att hennes sambo inte kunde bli pappa naturligt utan att enda sättet var IVF. Dom blev gravida på första IVF försöktet.

[quote=76642646][quote-nick]Deni81 skrev 2016-05-20 11:37:54 följande:[/quote-nick]Ja, det är dit vi ska på tisdag. Få provsvar och göra VUL antar jag. Det har ju gått ganska lång tid sen vi tog proverna och de sa att om det hade varit nåt fel hade de hört av sig tidigare, vilket de inte har gjort. Så antagligen är det inte fel på provsvaren. Men det jag är nervös för nu är att de upptäcker nåt på VUL istället :-/

Eller så är vi ett av de där paren som inte är kompatibla helt enkelt, inte kan få barn ihop...

Jag gläds med dig att du fick din son! Vilken lycka. Man tänker inte så, att det ska bli några problem när man väl sätter igång, det blir bara så extra jobbigt alltihop. Du vet säkert vad jag pratar om! Hoppas jag också kan få åtminstone ett barn, så känner jag nu! Sambon är "bara" 31 och han kan ju göra barn i massor av år till. Hur gammal är din son

Jag förstår hur du tänker, men som du säger, hade det varit något borde dom ju hört av sig tidigare. Jag minns hur besviken jag blev när vi fick diagnosen oförklarlig barnlöshet eftersom vi då var tvungen att försöka 1 år till innan dom skulle bevilja IVF. 1 år är ju så himla lång tid när man redan försökt i 2 år. Så ett tag hoppades jag på att dom skulle hitta något så att vi kunde få den hjälpen vi behövde. Hur länge har ni försökt, kommer ni att få IVF beviljat?

Jag hoppas och tror att ni kan (kommer att) få barn och jag håller tummarna att du får dom svaren ni behöver på tisdag för att kunna gå vidare med eller utan hjälp. :). Det är mer vanligt än man tror med IVF. Jag har som sagt en kompis som lyckades bli gravid på första försöket och en kompis som just nu är inne på sitt andra försök. Sen har vi ju även jag som blev gravid direkt vi skulle påbörja IVF. Antar att all stress försvann i mitt fall.

Min son är idag 15 veckor och dom flesta runt omkring mig tycker att jag är galen som redan försöker bli gravid, men hade dom gått igenom det vi har gått igenom skulle dom nog förstå bättre. Jag tar hellre att det blir tätt mellan barnen om jag har möjlighet att ge min son ett syskon. :).

Grattis..