Vi kommer ingen vart i diskussionen

Du skriver att du inte vill utsätta din kropp för ett sådant ingrepp. Jag antar att du egentligen menar ditt psyke eller samvete? För en abort är ett väldigt mycket mindre "ingrepp" för kroppen än vad en graviditet och förlossning är.

Valet är ditt, men kan du tänka dig att bli ensamstående småbarnsförälder? Det tycker jag att du ska räkna med om du väljer att behålla. Ändrar han sig och hoppar på tåget så är det en bonus. En annan relaterad fråga är ju om du vill fortsätta ert förhållande efter en eventuell abort, det är ju drygt att känna att det är något man tvingats göra för den andres skull.

Oj, jag hade gissat att ni var i tidiga 20-årsåldern. Har ni varit ett par i 16 år, har hus och jobb så ... Tycker jag verkligen att du ska konfrontera honom och fråga: Vill han ha barn alls? Vad är det han vill vänta på?

Är det inte renovering så kommer det var drömresan, befordran, spara lite mer buffert inför föräldraledigheten eller nåt annat som är ivägen. Jag tror att han antingen har kalla fötter bara eller så vill han helt enkelt aldrig ha barn, och då är det ju hög tid för tack och hej ändå om du vill hinna träffa någon ny.