Vi kommer ingen vart i diskussionen

Skulle inte påstå att han är benhård på en abort men det är vad han känner och vill just nu.

Han säger att han stöttar mig om jag behåller men tycker att jag är egoistisk om jag gör det.

Jag tycker att han är egoistisk om han verkligen vill att jag går igenom en abort.

Och det är den psykiska påfrestningen jag främst tänker på men för 15 år sedan gjorde jag en medicinsk abort som inte gick bra. Fick mycket fysiska besvär en lång tid efter men fortfarande än idag ångrar jag delvis att jag gjorde den. Mådde fruktansvärt dåligt efteråt och var nedstämd och väldigt ledsen i nästan två år efter.

Vi var 15 år då.

Det han menar nu med att tiden inte är rätt är att vi är mitt uppe i en renovering som blir klar till hösten om inte byggstrejken ställer till med förseningar.

Annars har vi det bra ekonomiskt, vi har varit ett par i 16 år och vi är nöjda med tillvaron.

Jag vill inte bli ensamstående. Jag vill heller inte göra en abort. Hur jag än vänder och vrider på det har jag arslet bak. Pest eller kolera. Om jag gör en abort har jag svårt att tänka mig en framtid tillsammans med honom och då blir jag ensam ändå.

Ja det är ju ett konstigt och dåligt argument tycker jag som behöver genomlida en eventuell abort.

Hade det varit så att sjukdom, arbetslöshet eller någon annan kris i livet stod ivägen hade jag haft större förståelse. Nu känns det mer som att han får panik inför en stor omställning. Det är några väldigt bekväma år vi haft tillsammans när vi ändå är så pass gamla, har bra ekonomi och inte har haft barn att ta hänsyn till.

Samtidigt som jag vill respektera hans känslor och önskan känns det otroligt fel att hans bekvämlighet ska prioriteras framför liv.

Vi har en lång historia tillsammans och jag hoppas på en fortsättning.

Tog det lång tid för din att smälta beskedet?

Tanken var att vi skulle börja försöka efter nyår när vi landat i allt efter renoveringen och vi har en resa på 3 v inbokad över jul.

Känns som att han krisar väldigt över att vi inte följer tidsplanen. Han är väldigt ordningssam och lite av ett kontrollfreak. Saker och ting ska bara vara på ett visst sätt, och hans sätt är naturligtvis det bästa. Normalt sett har jag inget problem med det. Låter honom hållas eller smyger in små förändringar när jag tror att han inte märker av det.

Och nu är han lite som han i filmen I rymden finns inga känslor. Han har stängt in sig i sin tunna och lagt locket på. Låtsas som att graviditeten inte existerar och tror nog att problemet försvinner om vi inte pratar om det.

Om någon dag kommer han säkert med en manual han skrivit ihop på datorn. En slags åtgärdsplan.

1. Ring kvinnokliniken

2. Utför aborten

3. Fortsätt med livet enligt plan