Inlägg från: Anonym (En vän) |Visa alla inlägg
  • Anonym (En vän)

    Vi kommer ingen vart i diskussionen

    En väninna till mig var i liknande sits. Han var benhård för en abort. Hon vägrade. Världens bråk. Så en dag när han var på jobbet så packade hon sina saker med hjälp av familj och vänner och flyttade. Han hörde inte av sig på flera månader och var riktigt otrevlig mot henne då hon gjorde några kontaktförsök. Hon födde barnet och skapade ett eget liv. Hon uppgav honom som pappa men tog inte mer kontakt med honom. En dag efter några år tog han kontakt och krävde att han skulle ha barnet halva tiden. Då var han plötsligt mogen för att ha barn, tyckte han. Givetvis fick han inte bara ta barnet 50 % men han fick umgänge. Han ville dessutom gifta sig med henne och han ångrade ju sitt beslut tidigare.

    Mamman var ju dock färdig med honom för länge sen och han går ännu och suktar efter henne och barnet och kallar de för sin familj.

    Gör inte abort för någon annans skull. Bara om det känns rätt för dig i ditt hjärta.

    Även om det har varit tufft ibland för mamman i ovanstående text så har hon aldrig ångrat sitt barn. Och vi är många som backat upp på henne, varit barnvakter och hjälpt till. Hon är stark och klok och vet vad hon gör.

  • Anonym (En vän)
    Anonym (Sarah) skrev 2016-04-12 13:35:08 följande:

    Skulle inte påstå att han är benhård på en abort men det är vad han känner och vill just nu.

    Han säger att han stöttar mig om jag behåller men tycker att jag är egoistisk om jag gör det.

    Jag tycker att han är egoistisk om han verkligen vill att jag går igenom en abort.

    Och det är den psykiska påfrestningen jag främst tänker på men för 15 år sedan gjorde jag en medicinsk abort som inte gick bra. Fick mycket fysiska besvär en lång tid efter men fortfarande än idag ångrar jag delvis att jag gjorde den. Mådde fruktansvärt dåligt efteråt och var nedstämd och väldigt ledsen i nästan två år efter.

    Vi var 15 år då.

    Det han menar nu med att tiden inte är rätt är att vi är mitt uppe i en renovering som blir klar till hösten om inte byggstrejken ställer till med förseningar.

    Annars har vi det bra ekonomiskt, vi har varit ett par i 16 år och vi är nöjda med tillvaron.

    Jag vill inte bli ensamstående. Jag vill heller inte göra en abort. Hur jag än vänder och vrider på det har jag arslet bak. Pest eller kolera. Om jag gör en abort har jag svårt att tänka mig en framtid tillsammans med honom och då blir jag ensam ändå.


    Men oj! Jag trodde ni var tonåringar eller unga vuxna!

    Då är nog problemet större än att ni renoverar just nu.... Och om renoveringen ska vara klar till hösten så är det ju lugnt.

    Så vad väntar han på egentligen? Eller vill han inte ha barn alls?
  • Anonym (En vän)
    Anonym (Sarah) skrev 2016-04-12 14:54:59 följande:

    Tanken var att vi skulle börja försöka efter nyår när vi landat i allt efter renoveringen och vi har en resa på 3 v inbokad över jul.

    Känns som att han krisar väldigt över att vi inte följer tidsplanen. Han är väldigt ordningssam och lite av ett kontrollfreak. Saker och ting ska bara vara på ett visst sätt, och hans sätt är naturligtvis det bästa. Normalt sett har jag inget problem med det. Låter honom hållas eller smyger in små förändringar när jag tror att han inte märker av det.

    Och nu är han lite som han i filmen I rymden finns inga känslor. Han har stängt in sig i sin tunna och lagt locket på. Låtsas som att graviditeten inte existerar och tror nog att problemet försvinner om vi inte pratar om det.

    Om någon dag kommer han säkert med en manual han skrivit ihop på datorn. En slags åtgärdsplan.

    1. Ring kvinnokliniken

    2. Utför aborten

    3. Fortsätt med livet enligt plan


    Her-re-gud!

    Mycket dumt har jag hört.

    Här är en annan checklista:

    1. Ta livet som det kommer.

    2. Lev livet medan tillfälle ges.

    3. Fundera på om detta är mannen du ska dela hela ditt liv med.

    Eftersom jag har berättat om en kompis så ska jag nämna min faster också. Hon gjorde alltid som hennes man sa. Hon gjorde abort för att han ville det. Åren gick, han tyckte att han tjänade så mycket att hon skulle vara hemmafru. Hon gjorde som han ville. Han tyckte att de skulle vänta med barn. De väntade. Och väntade. Och väntade. Och.....

    Han träffade en ung kvinna som han gjorde på smällen tre gånger på raken. De gifte sig och han kastade ut faster ur huset. Så nu sitter hon där och är bitter. Hon har inga pengar, inga barn eller barnbarn och ingen man heller. Bara skulder och en fd som fifflade med allt och övertalade henne om att ta emot en engångssumma vid skilsmässan. Hon fick 50 000 kr och han resten. Hon gjorde som han sa. Ville ju inte säga emot. Så ingen utbildning, inget jobb, inget körkort (han tyckte ju inte att hon behövde det), ingen familj.....
Svar på tråden Vi kommer ingen vart i diskussionen