• Anonym (A)

    Är barn mer överbeskyddade idag jämfört med tidigare?

    Min son går i tvåan och han har sedan några månader tillbaka fått gå själv till skolan på morgonen. När jag var i samma ålder för 25 år sedan var detta helt naturligt, det var t.o.m. så att barn gick själva till skolan från årskurs ett och det var aldrig någon vuxen som gick med. Fritids gick en del på men många gick hem själva. Jag reagerar på att folk överbeskyddar sina barn så mycket! Ingen i sonens klass utom han får gå själv, en del föräldrar följer med sina barn och de flesta skjutsar med bil fast det endast är några hundra meter mellan hemmet och skolan. Vi bor i ett lugnt villaområde i en mindre stad.

    Samma sak att vara ensam hemma. Min son fick börja vara ensam kortare stunder från förskoleklass och han klarar nu utan bekymmer att vara ensam en hel förmiddag eller eftermiddag om han vill. Det enda bekymret är att han kan glömma att äta så jag behöver ringa för att påminna om detta att han ska värma mat åt sig eller göra mellis. Där är det lika att han och någon enstaka till i klassen får vara ensamma, resten måste ha en förälder hemma hela tiden. Då jag var barn var det helt normalt att man var ensam från 6 års ålder. Och vi hade inte ens föräldrar med mobiltelefon som vi kunde nå hela tiden. Varför är det annorlunda idag?

    Min son behöver egentligen inte fritids längre utan han skulle kunna gå direkt hem efter skolan. Men det är ju ett problem detta att alla hans kompisar är så överbeskyddade. Ingen får gå själv med honom mellan skolan och hem till oss så han kan inte leka med någon om han går hem istället för att vara på fritids. Sedan får ju de flesta inte heller vara själva så det innebär också att de inte kan leka.

    Är inte detta curling på hög nivå? Blir inte det här ett samhällsproblem att barn inte tillåts göra saker som de faktiskt skulle klara? Jag vägrar ställa upp på det. jag tycker det förminskar mitt barn och hans självkänsla att inte låta honom prova. Hur ska det bli för barnen om de inte får träna? Eller är det jag som är oansvarig och bör anmälas till soc kanske?

  • Svar på tråden Är barn mer överbeskyddade idag jämfört med tidigare?
  • Anonym (A)
    Snövits skrev 2016-04-17 19:33:51 följande:

    Både ock.... samhället ser inte ut idag som det gjorde när vi var små. 


    Men hur då? Det är ju det jag inte förstår. Vi bor i samma stad där jag bodde som barn och i samma typ av område där jag själv bodde. Jag tycker t.o.m. det är tryggare idag för barn att gå själva och vara ensamma hemma eftersom man kan ge dem en egen mobil - något som inte fanns då. Vad är det man är rädd ska hända?
  • Anonym (Fjantiga föräldrar)

    Föräldrar är fjantigare idag. Ungar får enorma friheter på nätet men att leka ute och få några skrubbsår på knäna verkar vara det värsta som föräldrar kan tänka sig. Samtidigt låter många ungarna cykla på vägarna eller bryta mot lagen och cykla på trottoarerna till och från skolan, med dem, långt innan de är mogna för trafiken. De vuxna är knepiga idag och det var bättre förr.

  • nevermind
    Anonym (Fjantiga föräldrar) skrev 2016-04-17 19:49:07 följande:

    Föräldrar är fjantigare idag. Ungar får enorma friheter på nätet men att leka ute och få några skrubbsår på knäna verkar vara det värsta som föräldrar kan tänka sig. Samtidigt låter många ungarna cykla på vägarna eller bryta mot lagen och cykla på trottoarerna till och från skolan, med dem, långt innan de är mogna för trafiken. De vuxna är knepiga idag och det var bättre förr.


  • hallonhopp

    Ja, barn blir ofta överbeskyddade i synnerhet i medelklassområden. Jag bor i ett fattigare område och här får fortfarande barnen vara ute och leka på samma sätt som när jag var liten tack och lov. Jag hör helt vansinniga exempel på överbeskyddande från mina kollegor:

    - En av mina kollegor blev utskälld av barnets kompis mamma för att hon låtit sitt barn göra något så farligt för nu skulle ju även hennes dotter vilja göra det. Det farliga? Att gå ett par kvarter och kompletteringshandla till familjen. Flickan fick gå över ett antal mindre gator med lite trafik och ha 200kr i fickan. Detta ansåg den andra mamman var så farligt att hon mer eller mindre såg det som ett under att barnet överlevt. Barnet var 8 år gammalt och dessutom väldigt moget för åldern. 

    - En kollega har helt lagt om sina arbetstider för att dottern inte ska behöva åka skolskjuts eftersom hon då måste gå en km till busshållplatsen. Dottern är 15 år gammal och har inga funktionshinder eller liknande om någon trodde det. 

    Samhället idag är lika farligt eller mindre farligt än det var på 70-80 talen. Trafikmiljön tex är bättre i princip överallt och barn kan i mycket högre grad gå och cykla säkert. Vi har möjlighet att låta våra barn ha tillgång till telefon på ett annat sätt än när vi var små. Ofta är lekparker betydligt bättre underhållna och säkrare än då. Många föräldrar är livrädda för att barn ska bli kidnappade eller överfallna och även om det tyvärr händer så är det extremt ovanligt och då det sker är det nästan alltid tex en förälder som är i vårdnadstvist. Är detta inte aktuellt så behöver man i princip inte vara rädd för detta men självklart bör man varna barn för att följa med okända tex.

  • cosinus

    Ja folk är ganska överbeskyddande och i viss mån rädda att bli ansedda som dåliga föräldrar om de inte "ställer upp" för barnen hela tiden.

    Min dotter började gå hem i slutet på 2an, 2 km enkel väg. Utan mobiltelefon eftersom jag inte ville att hon skulle hänga upp sin trygghet på något som kunde ladda ur. Så hon fick gå hem och ringa från hemtelefonen och säga att hon kommit hem första tiden. Sjuuuuuukt nervöst, för mig. Men jag bestämde mig redan innan att mitt kontrollbehov inte skulle begränsa mitt barn.

    Vi har 4 barn, det är ofta det krockar med lämningar/hämtningar på aktiviteter på kvällarna. Barnen har ganska tidigt velat stanna hemma ist för att åka fram och tillbaka till en sporthall med ett syskon. Det har de fått göra när vi bedömt dem mogna. Från vilken ålder beror på individ och psyke. Äldsta var tidig, tvåan ville helst inte vara själv så han väntade något år till, trean är helt opålitlig så han har också fått vänta och fyran går bra att lämna :)

    Blir alltid lika förundrad över folk i närheten som inte kan skjutsa just idag för deras partner är bortrest och det har syskonet hemma. Ett syskon som i min värld borde kunna vara själv eller följa med.

  • Anonym (A)
    cosinus skrev 2016-04-17 21:43:54 följande:

    Ja folk är ganska överbeskyddande och i viss mån rädda att bli ansedda som dåliga föräldrar om de inte "ställer upp" för barnen hela tiden.

    Min dotter började gå hem i slutet på 2an, 2 km enkel väg. Utan mobiltelefon eftersom jag inte ville att hon skulle hänga upp sin trygghet på något som kunde ladda ur. Så hon fick gå hem och ringa från hemtelefonen och säga att hon kommit hem första tiden. Sjuuuuuukt nervöst, för mig. Men jag bestämde mig redan innan att mitt kontrollbehov inte skulle begränsa mitt barn.

    Vi har 4 barn, det är ofta det krockar med lämningar/hämtningar på aktiviteter på kvällarna. Barnen har ganska tidigt velat stanna hemma ist för att åka fram och tillbaka till en sporthall med ett syskon. Det har de fått göra när vi bedömt dem mogna. Från vilken ålder beror på individ och psyke. Äldsta var tidig, tvåan ville helst inte vara själv så han väntade något år till, trean är helt opålitlig så han har också fått vänta och fyran går bra att lämna :)

    Blir alltid lika förundrad över folk i närheten som inte kan skjutsa just idag för deras partner är bortrest och det har syskonet hemma. Ett syskon som i min värld borde kunna vara själv eller följa med.


    Tack för svar. Verkar ju inte bara vara jag som tänker så här. 

    Jag tror absolut vi anses som "sämre" föräldrar eftersom jag låter sonen gå ensam varje morgon då alla andra skjutsas. Och det är klart man tycker det är en jobbig känsla. Men att "ställa upp" för barnen är ju inte att ständigt curla. 

    Hur vanligt är det att barn i åk 2 får gå ensamma till/från skolan? 
  • Anonym (A)
    hallonhopp skrev 2016-04-17 21:31:37 följande:

    Ja, barn blir ofta överbeskyddade i synnerhet i medelklassområden. Jag bor i ett fattigare område och här får fortfarande barnen vara ute och leka på samma sätt som när jag var liten tack och lov. Jag hör helt vansinniga exempel på överbeskyddande från mina kollegor:

    - En av mina kollegor blev utskälld av barnets kompis mamma för att hon låtit sitt barn göra något så farligt för nu skulle ju även hennes dotter vilja göra det. Det farliga? Att gå ett par kvarter och kompletteringshandla till familjen. Flickan fick gå över ett antal mindre gator med lite trafik och ha 200kr i fickan. Detta ansåg den andra mamman var så farligt att hon mer eller mindre såg det som ett under att barnet överlevt. Barnet var 8 år gammalt och dessutom väldigt moget för åldern. 

    - En kollega har helt lagt om sina arbetstider för att dottern inte ska behöva åka skolskjuts eftersom hon då måste gå en km till busshållplatsen. Dottern är 15 år gammal och har inga funktionshinder eller liknande om någon trodde det. 

    Samhället idag är lika farligt eller mindre farligt än det var på 70-80 talen. Trafikmiljön tex är bättre i princip överallt och barn kan i mycket högre grad gå och cykla säkert. Vi har möjlighet att låta våra barn ha tillgång till telefon på ett annat sätt än när vi var små. Ofta är lekparker betydligt bättre underhållna och säkrare än då. Många föräldrar är livrädda för att barn ska bli kidnappade eller överfallna och även om det tyvärr händer så är det extremt ovanligt och då det sker är det nästan alltid tex en förälder som är i vårdnadstvist. Är detta inte aktuellt så behöver man i princip inte vara rädd för detta men självklart bör man varna barn för att följa med okända tex.


    Men herregud hur ska den 15-åringen klara ett vuxenliv om några år om hon inte ens kan gå eller cykla 1 km till bussen nu? 

    En vän till mig är chef på ett företag och hon anställer ibland yngre personer på provanställning. Tyvärr är det rätt vanligt att ungdomar inte fixar kraven på att komma till jobbet i tid och sköta sig, varpå hon då får avsluta provanställningen. Det är då ofta så att ungdomarnas föräldrar ringer till henne och tycker hon är elak för att barnen inte får jobba kvar där ("barnen" är då 20-22 år). Risken om man överbeskyddar sina barn och ungdomar är ju att de inte klarar kraven då de blir vuxna sen.
  • Duckan

    Jag känner mig rätt hönsig erkänner jag. Vill släppa taget mer, men det tar emot.
    Vi bor i city, mycket trafik, men även mycket folk i farten så att hon ska bli bortrövad är väl inte det största hotet egentligen.
    Dottern går i åk 2 och vill gå själv till skolan så det ska försöka oss på att våga
    Hemma själv är hon ibland om vi går och tränar eller handlar.

  • Anonym (A)
    Duckan skrev 2016-04-19 10:53:29 följande:

    Jag känner mig rätt hönsig erkänner jag. Vill släppa taget mer, men det tar emot.
    Vi bor i city, mycket trafik, men även mycket folk i farten så att hon ska bli bortrövad är väl inte det största hotet egentligen.
    Dottern går i åk 2 och vill gå själv till skolan så det ska försöka oss på att våga
    Hemma själv är hon ibland om vi går och tränar eller handlar.


    Jag kan förstå om man bor i city med mycket trafik att man måste vänta med att låta barnet gå själv. Man får ju göra en avvägning beroende på barnets mognad också.
Svar på tråden Är barn mer överbeskyddade idag jämfört med tidigare?