Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Hallå där!

Hoppar in här efter att precis plussat, fick ett pytte svagt plus igår på ett RFSU test som legat i badrummet i flera månader. Imorse tog jag ett clearblue digital med veckoindikator och fick gravid 1-2 veckor samtidigt tog jag ett RFSU till som var negativt???? Detta är min andra graviditet, fick ett MA två veckor innan jul, skulle varit i början av vecka 14 men fostret och graviditeten hade stannat i vecka 8.. Är nu jätte rädd för att det ska bli samma sak, samtidigt som jag vill hoppas. Ska berätta för sambon nu ikväll då han varit borta på jobb hela helgen men vi har känt på oss detta några dagar nu så kommer väl inte som en överaskning direkt.. Mina symptom är ömma bröst som kommer och går speciellt höger sida, de har svullnat upp och blivit större och bröstvårtor och Vårgårdarna är mycket större, sedan lite små mensvärk som kommer och går ihop med ständig hunger.

Drack en halv celsius förra helgen borde jag vara orolig samt att jag drack två cider precis vid min troligtvisa ägglossning. Min mens och ägglossning har alltid varit oregelbunden men varit ännu värre sedan MA.. Vill så gärna ha detta barn men samtidigt är jag jätte orolig för att mist det, och att jag druckit "farliga" saker innan jag visste att jag var gravid och hade ägglossning gör inte saken bättre..

Här flyter det på, brösten ömmar till och från ibland mer och ibland mindre. Konstigt nog mest bara höger bröstet.. Har börjat få en väldig aptit och blir hungrig väldigt fort igen, och så lite växtvärk då och då. Idag är jag dessutom så trött att jag känner mig gråtfärdig och går och oroar mig för att det ska bli ännu ett missfall. Nästa torsdag ska jah till barnmorskan på första besöket och ska kräva ett tidigt ultraljud samt fråga om råd hur jag kan undvika ett missfall.

Hur långt gångna är ni tjejer? Enligt appen ska jag vara i vecka 5 (4+5)

Bör man undvika sex när man är gravid och har haft missfall förut eller är det fritt fram? Någon av er som vet :)

[quote=76659902][quote-nick]Emsan91 skrev 2016-05-26 09:57:09 följande:[/quote-nick]Haha jaa.. men skönt att det går åt rätt håll

Vi har ju bestämt oss för att berätta nästa helg om allt ser bra ut på ultraljudet nästa fredag hoppas hoppas.[

Ååh spännande ???? Jag ska till barnmorskan på torsdag och ska begära ett tidigt ultraljud.

Är sä nojjig just nu, är livrädd varje gång jag ska gå på toa att jag ska hitta blod i trosorna eller på pappret.

Grattis Emsan91 vad roligt :D Hoppas hoppas allting håller sig nu hela vägen till mål, håller tummarna????

[quote=76684642][quote-nick]Myspys85 skrev 2016-06-04 09:11:37 följande:[/quote-nick]Så roligt att ni berättat nu! Ja jag kände samma sak, vi har också bestämt att vi vill ha ett till UL i typ vecka 13, man vågar liksom inte tro på det annars. Kommer göra KUB mest för ultraljudets skull men även för att jag är lite nojig för kromosomfel, men samtidigt vet jag inte om jag vill veta! Lite läskigt blir det... Men hoppas på det bästa, känns lika bra att kolla när de ändå erbjuder.[/

[quote=76684780][quote-nick]Frkmaria skrev 2016-06-04 10:01:47 följande:[/quote-nick]Vi ska också köra kub. Däremot är vi lite oense om hur vi går vidare vid ett "dåligt" resultat. Jag tycker inte vi ska gå vidare då risk för missfall finns medan min man absolut tycker vi ska gå vidare. Jag vill diskutera så vi har bestämt hur vi ska göra innan proverna, han tycker det är bättre att diskutera när det väl kan bli aktuellt! Vi berättade supertidigt för min familj. Mycket för jag mådde så dåligt så det inte skulle kunna gå att vara där en hel helg utan att man märkte att något var fel. Mannens familj vet inte än och vet inte nästa gång vi träffar dem. Dock har vi en mycket närmare relation till min familj än till hans.[/

Kul och läsa om hur ni andra tänkt angående KUB testet, vi var hos barnmorskan i torsdags på första besöket och är beräknade till 26 januari och är nu i vecka 7 (6+1) och jag och sambon har diskuterat fram och tillbaka hur vi skulle göra med det där testet och hur vi skulle ställa oss till ett dåligt realitet. Och eftersom vi (speciellt jag) redan nu är ganska nojiga över missfall och fick höra att det finns en missfalls risk med att gå vidare och Göra ett fostervattensprov så kommer vi inte göra något KUB test. Våran barnmorska sa också att dem kan se ev. stora avvikelser på ultraljuden och att KUB testerna oftast bara skapar extra oro. Vi kommer ändå få göra ultraljud i vecka 13 och 19, känns som en hel evighet tills dess.

[quote=76684908][quote-nick]Otit skrev 2016-06-04 11:07:43 följande:[/quote-nick]Hej hörni!

Plussade imorse efter nio månaders försök. Så himla sjukt. Det känns så himla overkligt och konstigt. Kan inte tro det!!

Är dock orolig såklart. Sambon fyllde 25 förra helgen, så drack lite vin och nu har jag varit på jobbresa och druckit en del alkohol samt ätit väldigt rosa kött, ost, gravad lax med mera. Är orolig för att det inte kommer gå vägen och att det var mitt fel. En annan fråga. Hur gör man med hårfärgning? Jag är trots min unga ålder gråhårig på vissa ställen. Kan inte gå åtta månader utan att färga då jag kommer se ut som en gråtuss då. Hur tänker/gör ni?[/

Grattis till plusset, försök slappna av, du gjorde allt det där innan du visste om att du var gravid, kansle inte det bästa men finns nog inget att oroa sig för. Det viktigaste är att du från och med nu inte äter och dricker utav dem tabulagda sakerna så kommer set nog gå vägen :)

Jag förstår dig, när man är inställd på något och så blir det inget, inte så kul. Men vi kommer också skippa KUB, chansen är så liten ändå och min barnmorska sa till mig att man ser så bra ändå på rutinultraljudet och KUB skapar bara onödig rädsla :)

Det ordnar sig ska du se :)

[quote=76707181][quote-nick]Myspys85 skrev 2016-06-13 07:38:17 följande:[/quote-nick]Tack! Vad skönt att ni också skippar Kub. Jag känner mig halvt överkörd av mamma och sambo, men vet ju att det är för min skull också, att de inte vill att jag oroar mig i onödan :) Bättre att slappna av och se fram emot RUL istället. Kommer bara kännas som en chock att se en (förhoppningsvis) riktig bebis i vecka 19, när det enda vi sett hittills var en liten räka i vecka 8 hihi. När har ni RUL? :)[/

Jo men det förstår jag, det kan jag också göra ibland men försöker ta det med en klackspark för oftast är det ju goda råd man får. Min sambo har två barn sen tidigare och min mamma är 5 barns mor så försöker lyssna på vad dem säger om jag är orolig för något. Denna graviditet är jag jätte nojjig efter att jag fick sent missfall i vecka 14 förra gången och fostret hade varit dött i vecka 8. Så denna gång begärde jag tidigt ultraljud och då hade dem ändrat så man får ett ultraljud i vecka 13 (och dem kunde då analysera testerna som ett KUB men det sa vi nej till) och förta veckan fick jag tid till 1 juli och är då i vecka 11 (är idag i vecka 8 7+3)och sen har vi rutinultraljudet i vecka 19 :) Är jätte nervös och räknar verkligen ner till 1 juli så man slipper hålla inne hemligheten :P Har bara berättat för några av mina kollegor, min bästa vän och sambons mamma och bästa kompis och så ska vi berätta för min mamma och pappa när dem kommer på besök i helgen men resten får vänta :P

[quote=76708126][quote-nick]Oviss01 skrev 2016-06-13 15:37:58 följande:[/quote-nick]Åh jag blir bara mer och mer nervös. Imorgon ska vi på första ultraljudet. Som jag längtat, men nu när det väl är dags är jag bara så himla nervös!!

Vecka 10+3 idag. Får se vad man kan se. Det viktigaste är att se ett hjärta slå och ifall det är en eller två där inne... (Hade två ägg som var på G att släppa vid ÄL).

Ska på möhippa på lördag så jag tänkte berätta för både bruden och möhippegruppen imorrn... Blir så konstigt annars [/

Ååh vad spännande :D Lycka till, jag håller tummarna ????

Men oj, grattis ?????? Hur känner du inför tvillingar då?

Jag förstår hur du känner, men det kommer nog bli bra oavsett tillslut :)Mina första symptom på att något var på gång var när chokladen som jag annars är smått beroende av helt plötsligt smakade skit och byttes ut mot apelsinjuice och färskfrukt, nu har juciedelen lugnat ner sig något men istället har jag börjat må illa sen två veckor tillbaka, speciellt morgon och kväll ocu när jag är hungrig eller precis vaknat vilket satt sig på aptiten plus att jag är jätte känslig för dofter nu :P

Börjar bli mer och mer nervös nu, ultraljud om 11 dagar, nästa fredag den 1 juli har vi tid för ultraljud och jag är så nervös men samtidigt exalterad, det blir första gången vi ser våran bebis men samtidigt är jag jätte rädd för att bebis ska vara död och vi då får gå igenom ännu ett missfall/ miss abortion som sist..