Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Grattis???? Förstår att du känner dig nojjig men det är inget man kan påverka tyvärr utan försök bara ta det lugnt, äta bra saker osv så går det förhoppningsvis bra :)

Om du inte vill ska du inte tvinga dig, men gör det inte i smyg utan prata med din sambo, inga andra behöver veta något så länge du inte berättat att ni plussat. För Din förlossningsrädsla finns det hjälp att få och det är bra om du tar upp det med barnmorskan så snart som möjligt. Och dem du kan ringa är ju 1177 under helgen eller åka in akut, men tror inte dem kan hjälpa dig med din förlossningsrädsla på en gång mer än kanske ge dig något lugnande så du slipper panikångesten.

Hoppas det ordnar sig??

9+6 idag (vecka 10) och imorgon går jag in i vecka 11 och på morgonen ska vi på första ultraljudet, är så jäkla nervös och tankarna brottas med mig, ena gången positiva och andra gången negativa och så håller det på. Mina symptom är super ömma svullna bröst på kvällarna (morgonen är det ganska lugnt) magen växer och snart får jag inte igen mina vanliga jeans, jag är ofta hungrig men har svårt för varm mat och mat som luktar, ett humör åt helvete och dödstrött ihop med kissnödig som tusan. Och nu sedan ca en vecka tillbaka ont i ryggen och sedan igår har jag haft ont i ryggen från mitten och ända ner i svanken.

Mina symptom säger att jag inte behöver oroa mig men efter våran missabortion i december är jag super nojjig och jag är jätte rädd för att bebis ska vara död imorgon på ultraljudet..

Ååh vad härligt att och höra, ger mig lite hopp :) När har du beräknat förlossning? :)

Ja men eller hur, tur vi lever idag istället :P Tack <3

Okej, du får se efter rutinultraljudet då :) Enligt sista mens så är jag beräknad till 26 januari :)

Jo men visst är det så :)

Nej vi skulle ha i vecka 13 men när kallelsen kom så räkna jag ut att jah precis skulle gå in i vecka 11. Man får väl första bästa tiden så nära som möjligt i och med att det är sommar, semestrar och sånt. Men jag klagar inte :P Då kanske man äntligen kan slappna av imorgon och inte gå på nålar hela tiden :)

Allt är ett ända virrvarv av känslor och tankar just nu. 8.40 fick vi komma in på ultraljudet och sköterskan tittar men ser inget foster och så, kallar in en ny läkare som inte heller ser något. Blir skickade till gyn där det göra ett vaginalt ultraljud, en graviditet som är en tvillinggraviditet kan hon se men troligtvis är bägge fostrena döda i ca vecka 6, men hon är osäker och det är alltid två läkare som ska göra bedömning så specialist läkaren kommer in och konstaterar också tvillinggraviditet men en svårtolkad sådan då han inte kan se om fostrena lever eller inte, så vi fick gå hem med en återbesökstid 19 juli så får vi väl se hur deg ser ut då.

Vi är riktigt chockade då ingen bär på anlag för tvillingar och var väl inte riktigt vad vi tänkt oss då min sambo har två barn sedan tidigare också. Och sedan är det den där ovissheten, lever dem eller lever dem inte? Blir det ännu ett missfall (missed abortion) och varför blir det så? Varför reagerar inte min kropp och varför dör fostrena?

Ska man hoppas eller inte? Ja denna dag vart verkligen inte som man tänkt sig på något sätt och jag som hade hopp om att jag skulle kunna slappna av nu och inte oroa mig, istället har det bara förvärrats..

Tack för dina stöttande ord <3 Vi ska absolut hålla hoppet uppe, sambon är den som har mest hopp och som nu till och med är jätte glad för att vi förhoppningsvis får två bebisar.

Uppdaterar så fort jag vet något mer :)

Tack, jag har svårt att hålla hoppet uppe men sambon har lättare. Har mest suttit och tänkt och grinat idag, vill inte behöva gå igenom ännu ett missfall med foster som dött och denna gång kanske två..Tack <3 ja jag vet inte hur jag ska känna riktigt.. Hoppas gör jag även om det är svårt när tre läkare inte set något/säger att dem är döda och specialist läkaren säger att det är svårbedömt

Tack <3 Än så länge går det bra, går med den dagliga klumpen i magen och fundera och funderar och räknar dagar. 6 dagar kvar nu bara tack och lov, symptomen är kvar, brösten är så ömma på kvällen så det gör jätte ont, är galet trött och allt bara suger energi som ska göras, igår somna jag halv 8 sov tills klockan ringde halv 6 imorse förutom två kisspauser för kissar gör jag som en idiot och är hungrig men ingen matlust. Vill bara ha svar nu även om det känns som hoppet är ute, är inställd på ett negativt besked.

Vid mitt MA i december så hade nästan alla symptomen försvunnit plus att jag började blöda efter sex och blödningen avtog inte.

Nu har jag kvar alla symptomen, har fått små slemmig blödningar (typ ljusröd orange aktig) efter sex när man varit på toa som sedan inte blivit mer. Sambon och jag försöker undvika sex och är försiktiga om vi väl har det och jag är super försiktig i övrigt också med inga tunga lyft, vila mycket osv.

Så jag vet inte vad jag tro, hoppas så innerligt men är ändå inställd på det värsta. Men snart är den långa väntan över och man slipper fundera alla fall.

Tack <3

Ja det ska bli så skönt! Hmm ja det var konstigt, du får höra av dig till dem.

Haft blödningar sen i fredags och det var så mitt missfall (missed abortion) börja sist så idag blir det att ringa in och se vad dem säger, om jag ska komma in idag eller vänta tills imorgon då jag ändå har en bokad tid. Hoppet har svikt mig och jag är inställd på att det blir ännu ett missfall :(

Det vart ett missfall, det var en tvillinggraviditet men en ofostrlig sådan, alltså en graviditet utan foster där bara hinnsäckarna fanns. Fick cytotec med mig hem och tog det när bonusbarnen hade somnat och har haft sådana kramper att jag tillbringat natten på badrumsgolvet i princip. Har fortfarande så himla ont och det jobbiga är att ingen smärtlindring hjälper på mig heller direkt plus att jag blivit så himla yr och svettas galet mycket.

Livet känns rätt ruttet just nu men önskar er andra lycka till och hoppas ni aldrig behöver gå igenom det jag gjorde inatt <3