jag måste också försöka se det så..! Har känt mig lite nere idag. Men har räknat och räknat och inser att det absolut kan stämma. Och har googlat lite (ajabaja) och hittat att det inte är ovanligt att man blir flyttad. 
Man känner sig ju ofta väldigt orolig för sin egen graviditet, men har lättare att se ljusglimtarna i andras berättelser 
Jag kanske bara var förstoppningsillamående, alltså var glamouröst! Så nu känner jag mig inte lika gravid längre, hoppas allt är ok ändå, humöret är iaf fortfarande lika illa hehe och brösten är enorma. Hur mår du? Får du vila ordentligt med ditt skiftarbete?
Jag har börjat fundera över det här att berätta om graviditeten på arbetet. Jag började nytt jobb 1 januari och jag är ensam anställd, så det känns lite jobbigt.
När berättar ni?
Hej! Det gick bra på ultraljudet idag, pyret levde och hade ett litet hjärta, så himla skönt att få det bekräftat! Men man slutar ju aldrig noja sig, jag blödde lite några timmar efter undersökningen (andra blödningen hittills under graviditeten) och blev såklart jätteorolig, men vet ju att det är vanligt. Antagligen petade hon runt en del och slemhinnorna är ju sköra där nere. Nu har vi bestämt att göra KUB också om några veckor, så då får vi ett till ultraljud, skönt med några milstolpar på vägen till RUL :)
Förutom omtumlad och illamående mår jag bra. Hur mår ni tjejer? Kramar
Hej allihopa.
Här har det hänt massa grejor. Jag var och gjorde nupp-delen av kubtestet i tisdags. Det var en högst levande och vilt sprattlande bebis där inne. Och riskberäkningen för trisomierna var jättelåg! Sköööönt....
Sedan berättade jag för jobbet idag. Vi har en turbulent tid där jag kommer vara ensam arbetsterapeut på jobbet från juni och framåt och det är massa förändringar på g så jag var nervös inför att släppa den här "bomben" till mina kollegor att jag försvinner i november. Men de var jättefina och gav mig glada tillrop. Skönt det med. Vet inte hur mina chefer reagerar dock. Jag skickade ett mail till dem imorse men har inte fått svar... Nåja, de får väl ta det som de vill.. Jag är glad i alla fall. All noja som jag haft sedan jag plussade känns bortblåst nu och det är så skönt. Nu gläds jag bara. Jag vet att det finns 100000000000 saker som kan gå fel, och säkert kommer jag in i perioder igen av oro men just nu är livet fantastiskt :)
Alltså. Det är så fruktansvärt jobbigt med denna väntan. Att inte veta om det lever - att allt är som det ska, vet inte ens vilken vecka jag är i.. :-/ önskar dagarna kunde rulla på lite snabbare.
Hur mår ni andra? Går det bra för alla? Har ni mycket symptom?
Nä.. tycker det känns bra men det blev ju lite chock att få veta att jag är två veckor back. Kan ju inte låta bli att fundera på om allt är som det ska. Jag mår också riktigt risigt på kvällarna.
Längtar verkligen tills vi får se livet därinne. Vill berätta för våra familjer men sambon vill gärna vänta till efter ul så då respekterar jag det. :) Men tiden går så fruktansvärt långsamt...
Hur tänker ni kring kub-testet. Gör "alla" det?
Hallå där!
Hoppar in här efter att precis plussat, fick ett pytte svagt plus igår på ett RFSU test som legat i badrummet i flera månader. Imorse tog jag ett clearblue digital med veckoindikator och fick gravid 1-2 veckor samtidigt tog jag ett RFSU till som var negativt???? Detta är min andra graviditet, fick ett MA två veckor innan jul, skulle varit i början av vecka 14 men fostret och graviditeten hade stannat i vecka 8.. Är nu jätte rädd för att det ska bli samma sak, samtidigt som jag vill hoppas. Ska berätta för sambon nu ikväll då han varit borta på jobb hela helgen men vi har känt på oss detta några dagar nu så kommer väl inte som en överaskning direkt.. Mina symptom är ömma bröst som kommer och går speciellt höger sida, de har svullnat upp och blivit större och bröstvårtor och Vårgårdarna är mycket större, sedan lite små mensvärk som kommer och går ihop med ständig hunger.
Drack en halv celsius förra helgen borde jag vara orolig samt att jag drack två cider precis vid min troligtvisa ägglossning. Min mens och ägglossning har alltid varit oregelbunden men varit ännu värre sedan MA.. Vill så gärna ha detta barn men samtidigt är jag jätte orolig för att mist det, och att jag druckit "farliga" saker innan jag visste att jag var gravid och hade ägglossning gör inte saken bättre..
Skönt att få höra hur det går för er tjejer! Förstår alla er som längtar efter era ultraljud, själv längtar jag redan efter nästa! Man nojar sig ju så himla mycket...
Jag går precis in i vecka 10 nu. Tror att illamåendet börjar lätta liiite nu, det är i alla fall inte katastrof på kvällarna och jag kan tom. peta i mig lite godis ibland (var helt uteslutet innan, klarade inte av sötsaker alls). Däremot har blivit magsjuk, alltså nåt magsjukevirus!!! 
Blev först orolig att jag ätit något dåligt och att det skulle påverka barnet, men oavsett så finns det väl inte mycket man kan göra i detta läge utan bara vänta och hoppas att man blir frisk. Kan i alla fall säga att det är INTE kul att ha diarré (magsjukan) och förstoppning (gravidhormonerna) samtidigt. Snacka om dålig i magen, snyft. Sitter hemma och petar i mig salta kex och apelsinjuice. Hoppas lilla bönan där inne mår bra mitt i allt detta!
Längtar så efter KUB-ultraljudet som blir nån gång i v13, och sedan berätta för mannens familj. Han vill vänta tills dess, medan jag berättat för min redan nu (de har inte mycket kontakt så det är ingen risk att de får veta!). Tänk att få gå på semester och känna sig lite lugnare i kroppen och själen, det är min dröm just nu!