Vi som precis plussat - dela känslor och tankar
Här har ni en till :) plussade i fredags.
Har återkommande värk i livmodern och ömma bröst. Inget illamående eller nåt än.
Jag är 26 och sambon 27.
Här har ni en till :) plussade i fredags.
Har återkommande värk i livmodern och ömma bröst. Inget illamående eller nåt än.
Jag är 26 och sambon 27.
Hej och grattis till er som plussat!
Jag fick ett positivt test i fredags (v.5), efter 1,5 års kämpande! Nu vågar man knappt tro på det, men jag försöker ändå njuta och inte oroa mig för hur det ska gå. Har molvärk och svullen mage, samt har redan fått större bröst!!!
Har varit gravid en gång förut (missfall) och jämför såklart med den gången, så jag går just nu och väntar/hoppas på att superluktsinnet ska kicka in och att kaffe ska börja smaka skit hehe. Ser inte fram emot att må illa, men ändå så gör jag det, helt sjukt hur man tänker Hur mår ni allihop?
Hej!
Efter 13 månaders kämpande så fick vi ett plus igår! Är i vecka 4 skulle jag tro.
Jag är svullen om magen, har lite molvärk, illamående och vill gråta hela tiden.
Har aldrig varit gravid tidigare (började oroa mig för att det kanske inte skulle gå). Vi är 25 och 35 :)
Nu har jag bokat tidigt ultraljud nästa fredag den 13/5.. :D håll alla era tummar för att grynet stannar kvar till dess och att vi får se ett litet hjärta slå då!
Fick missfall nu i vecka 6 :( känns tråkigt när man försökt i flera år att mista pyret. Men nya försök så hoppas få komma in här o skriva snart igen!
Hur går det för alla? Hur mår ni? :)
Jag befinner mig i någon form av limbo. Väntar på att dagarna ska gå tills den 17:e. Innan jag fått se att allt är som det ska där inne vågar jag inte glädjas riktigt. Samtidigt så smyger sig ju längtan och planeringen in ibland och jag har i ett svagt ögonblick letat fina skötväskor på wish (vår gamla är så himla tråkig!)
Den 13:e ska jag till BM för blodprover. Har inte hittat barnvakt till sonen då så han får följa med men jag har ju inte berättat för honom så jag får vara lite luddig och även be BM att inte prata klarspråk heller. Eller så tar jag med surfplatta och hörlurar till honom. Haha.
Fysiskt har illamåendet lättat, liksom tröttheten. Jag blir fortfarande nockad av trötthet ibland, men är inte trött hela dagen, varje dag längre. Molvärken har också blivit bättre men det ilar/hugger till ibland vid snabba rörelser. Brösten gör fortfarande ont. Hur mår du? :) Vilken vecka är du i nu?
Ja egentligen är det ju löjligt. Kommer vi bli mindre ledsna om något går fel och vi inte har glatt oss under tiden? Antagligen inte...
Jag är i vecka 12 nu. (11+3) Började må bättre runt vecka 10 ungefär. Fram tills dess var jag helt slut, och kände mig konstant bakis typ... Fast det varierade från dag till dag också. Kunde ha en dag när jag mådde as-illa, och så nästa dag mådde jag ganska bra... och sedan kom det tillbaka igen...
Nä fy, inget man vill gå och dras med någon längre tid! Håller tummarna för att du kommer må bättre ett bra tag nu!
Hörrni, jag fick en blödning igår kväll, det var så hemskt, trodde verkligen att det var ett missfall och att det måste varit stressen av min uppblåsta mage i lördags som orsakade det (det var verkligen tvärstopp i systemet i ett helt dygn). Men det blödde inget mer sen, förutom torkade blodrester under natten, och sjukvårdspersonalen jag fick tag på över telefon sa att det är bara att vänta och se.
Jag vet ju att det är vanligt att få små blödningar, men det här var mer blod än jag trodde var ok, och så krampade livmodern i säkert en halvtimme också Vet inte alls hur det lilla livet mår där inne nu, men det har ju inte kommit ut än så länge så vi får vänta och se.
Tänkte boka tidigt UL (privat) om två veckor kanske, är det någon mer som tänkt göra det? Jag klarar inte av att inte veta om det ser ok ut därinne.
Plussade förra lördagen (30/4) men misstänkte det hela veckan då jag hade sjukt ont i magen och fruktansvärt ömmande bröst. Försökte i 15 månader och skulle precis få hjälp. Är i vecka 6 (5+3). Mitt problem nu är att jag har mensliknande värk hela tiden. Och det har gått från en ganska lätt värk till riktigt smärtsam. Ibland undrar jag om jag bara inbillar mig graviditeten och så fort kramperna blir nästintill olidliga tänker jag att jag kommer börja blöda och få MF. Nästa måndag ska jag till barnmorskan och hoppas på att hon kan lugna mig lite i min oro! Man vill ju bara veta att allt är "normalt" och att det faktiskt är något där inne! Längtar trots allt sjukt mycket över en växande mage (brösten har på dessa få veckor redan blivit 2 kupor större, och de var redan gigantiska så det hade inte behövts, så de kan få lov att stanna vid denna storlek!), att få känna sparkar och om att 8 månader få snuffa och bebisgosa! ??