Vi som precis plussat - dela känslor och tankar

Jag vet inte exakt när jag tänker berätta, men typ v 13 kanske, då har ju missfallsrisken minskat. Dock osäker på om jag ska göra KUB, ska ni?

Jag mår illa nu igen, på ett sätt skönt att ha symtom men å andra sidan inte alls kul... Sämst på kvällarna, blä. Imorgon bitti ska vi äntligen göra ultraljud, så läskigt men spännande, hoppas verkligen att det ser bra ut. Kram på er och hoppas ni mår bra!

Hej! Det gick bra på ultraljudet idag, pyret levde och hade ett litet hjärta, så himla skönt att få det bekräftat! Men man slutar ju aldrig noja sig, jag blödde lite några timmar efter undersökningen (andra blödningen hittills under graviditeten) och blev såklart jätteorolig, men vet ju att det är vanligt. Antagligen petade hon runt en del och slemhinnorna är ju sköra där nere. Nu har vi bestämt att göra KUB också om några veckor, så då får vi ett till ultraljud, skönt med några milstolpar på vägen till RUL :)

Förutom omtumlad och illamående mår jag bra. Hur mår ni tjejer? Kramar

Hej allihopa.

Här har det hänt massa grejor. Jag var och gjorde nupp-delen av kubtestet i tisdags. Det var en högst levande och vilt sprattlande bebis där inne. Och riskberäkningen för trisomierna var jättelåg! Sköööönt....

Sedan berättade jag för jobbet idag. Vi har en turbulent tid där jag kommer vara ensam arbetsterapeut på jobbet från juni och framåt och det är massa förändringar på g så jag var nervös inför att släppa den här "bomben" till mina kollegor att jag försvinner i november. Men de var jättefina och gav mig glada tillrop. Skönt det med. Vet inte hur mina chefer reagerar dock. Jag skickade ett mail till dem imorse men har inte fått svar... Nåja, de får väl ta det som de vill.. Jag är glad i alla fall. All noja som jag haft sedan jag plussade känns bortblåst nu och det är så skönt. Nu gläds jag bara. Jag vet att det finns 100000000000 saker som kan gå fel, och säkert kommer jag in i perioder igen av oro men just nu är livet fantastiskt :)

Jag håller med, väntan är jobbig... Men en liten tröst är ju att du inte har någon anledning att tro att det INTE står rätt till där inne, allt har ju gått bra hittills :) Jag tycker det har varit väldigt jobbigt med blödningar, man kan inte rusa in för ultraljud varje gång liksom utan får "anta" att det är ok sålänge det inte blöder massor. Det gör ju även att jag är ultraförsiktig med tex träning och sex, vill inte orsaka mer blödningar och oro så jag drar ner på sånt just nu. Längtar efter en ordentlig springtur!!

Mår verkligen skit på kvällarna, det är en pina att hålla sig vaken, brukar krypa i säng strax efter 21 för att slippa må så illa. Lergigan comp hjälpte väl sådär, ska ge det ett till försök ikväll, annars ska jag testa sea-band, någon som har provat det?

Berättade för mina föräldrar förra helgen, kunde inte låta bli även om jag gärna hade velat se UL först. De blev såklart superglada :)

Hej! Det går bra! Jag börjar märka av extrem hunger.. Blir liksom aldrig riktigt mätt. Och om jag blir det så är jag hungrig igen efter en eller två timmar. Annars känner jag inte av några särskilda graviditetsymtom! Hur mår du själv?

Skönt att få höra hur det går för er tjejer! Förstår alla er som längtar efter era ultraljud, själv längtar jag redan efter nästa! Man nojar sig ju så himla mycket...

Jag går precis in i vecka 10 nu. Tror att illamåendet börjar lätta liiite nu, det är i alla fall inte katastrof på kvällarna och jag kan tom. peta i mig lite godis ibland (var helt uteslutet innan, klarade inte av sötsaker alls). Däremot har blivit magsjuk, alltså nåt magsjukevirus!!! Blev först orolig att jag ätit något dåligt och att det skulle påverka barnet, men oavsett så finns det väl inte mycket man kan göra i detta läge utan bara vänta och hoppas att man blir frisk. Kan i alla fall säga att det är INTE kul att ha diarré (magsjukan) och förstoppning (gravidhormonerna) samtidigt. Snacka om dålig i magen, snyft. Sitter hemma och petar i mig salta kex och apelsinjuice. Hoppas lilla bönan där inne mår bra mitt i allt detta!

Ja fy farao, man tyckte synd om sig själv när man "bara" hade gravidsymptom, nu förstår jag vilket helvete det kan vara att bli sjuk under graviditeten, och då mår jag ändå inte superdåligt nu, tror det börjar vända.

Vill också att tiden ska gå lite fortare! Längtar så efter KUB-ultraljudet som blir nån gång i v13, och sedan berätta för mannens familj. Han vill vänta tills dess, medan jag berättat för min redan nu (de har inte mycket kontakt så det är ingen risk att de får veta!). Tänk att få gå på semester och känna sig lite lugnare i kroppen och själen, det är min dröm just nu!

Ja fy farao, man tyckte synd om sig själv när man "bara" hade gravidsymptom, nu förstår jag vilket helvete det kan vara att bli sjuk under graviditeten, och då mår jag ändå inte superdåligt nu, tror det börjar vända.

Vill också att tiden ska gå lite fortare! Längtar så efter KUB-ultraljudet som blir nån gång i v13, och sedan berätta för mannens familj. Han vill vänta tills dess, medan jag berättat för min redan nu (de har inte mycket kontakt så det är ingen risk att de får veta!). Tänk att få gå på semester och känna sig lite lugnare i kroppen och själen, det är min dröm just nu!

Lycka till idag Emsan, vad spännande att få se det lilla livet igen!

Hoppas att det gick bra!! Har hållt tummarna idag!

Så roligt att ni berättat nu! Ja jag kände samma sak, vi har också bestämt att vi vill ha ett till UL i typ vecka 13, man vågar liksom inte tro på det annars. Kommer göra KUB mest för ultraljudets skull men även för att jag är lite nojig för kromosomfel, men samtidigt vet jag inte om jag vill veta! Lite läskigt blir det... Men hoppas på det bästa, känns lika bra att kolla när de ändå erbjuder.