Gjort abort mot din vilja?

Fast om du känner dig orättvist behandlad hur tror du han känner om du behåller det mot hans vilja ?
Man bör vara två som verkligen vill ta hand om ett barn o det ansvar det innebär om det ska fungera .

Han har ju känt till risken eftersom han hela tiden sagt att p-piller bara skyddar till 98% och att olyckor kan hända. Är han inte beredd att ta konsekvensen av den risken kan han ju ha använt kondom och inte förutsätta att jag ska genomgå ett kirurgiskt ingrepp. Där i ligger orättvisan. Han har varit medveten om risken men gjorde valet redan då att inte skydda sig.

Har aldrig gjort abort, varken med eller mot min vilja. (Har inga barn heller) Är inte emot abort men jag själv kommer aldrig göra det! Jag tror du kommer ångra dig, kan faktiskt säga att jag är helt säker på de. Du klarar att uppfostra barnet med eller din kille. Väljer han att inte vara där och stötta dig vet du ju vad han går för? Välj barnet, du ångrar dig annars

Då bör man inte ha sex alls för det finns inget som är säkert . Konstigt tänk .

Kirurgiskt ingrepp blir det ju inte om du är runt v 10.

Det finns många ensamstående föräldrar som klarar av jobbet att uppfostra sina barn.

TS - Jag tycker att du ska välja att behålla barnet. Antingen så gör ni slut iom det, eller så vänjer han sig och inser att han gärna vill ha barn.

Ts, om du, som du säger, känner att du inte vill göra abort så gör du inte abort. Du måste utgå ifrån vad som känns bäst för dig att göra. Viktigt att du inte låter någon annan ta beslutet åt dig.

Jag har gjort en abort mot min vilja, när jag var 18 år. Killen jag dejtade tjatade om att jag skulle göra det för hans skull och inte klaga, för när hans bror gjort en tjej på smällen gjorde hon minsann abort utan knussel yadayada. Och familjen sa att "du kommer bli en dålig mamma, var inte så självisk" osv. Killen och jag gjorde slut 3 månader senare ( men zet var aldrig ett långt och seriöst förhållande.) Jag har aldrig förlåtit familjen så vi har inte samma tillit som förr. Ångrade mig, blev deprimerad och det tog flera år att sluta gråta över det. Men jag ångrar mig fortfarande och tänker ibland att "tänk om".

Fick nyligen ett halvjobbigt besked. Kände att jag fick jätteont på höger sida i magen. Vid äggstocken typ. Ringde 1177 som sa att jag skulle åka in akut ifall det var ett utomkveds.

Fick vänta ganska länge innan jag fick träffa en sköterska som tog lite prover. Hade en temp på 38.4 grader men blodprov var normala. Fick vänta igen innan jag fick träffa den läkare som hade gynjour.

Han gjorde VUL och sa att jag hade en polycystisk äggstock och att jag hade en större cysta på 4 cm. Troligen var det den som gjorde så ont. Fick spasmofen mot smärtan för att han skulle kunna fortsätta undersökningen. Var i vecka 8+6. Han trodde att smärtan i bästa fall berodde på att cystan växer. I värsta fall är det så att den tynger ner så att äggledaren roterar och då får den inget blod vilket leder till att den dör och behöver opereras bort. Jag har ju bara höger kvar. Ska jag bli av med den också?

Han ville hålla mig kvar över natt men jag fick åka hem till sist för att jag bor så nära. Får åka in igen om det börjar göra mer ont. Om smärtan lägger sig måste jag ändå ringa gynmottagningen och boka ett nytt VUL om några veckor för att kolla upp det.

Hans telefon ringde hela tiden och det fanns inget utrymme till att ställa frågor. Om det värsta händer, opererar man trots att jag är gravid då? Eller tvingas jag göra en abort och aldrig mer kunna få barn eftersom att jag inte har några äggstockar och äggledare då?

Nej, just det, alltså borde ts man inte haft penetrerande sex med henne om han inte varit beredd på att ta ansvaret om hon skulle blivit gravid.
Att då förvänta sig att hon ska fixa den röra han satt sig själv i genom att inte skydda sig..
DET om något är konstigt tänk.
Han gjorde sitt val när han stoppade in den utan skydd, 
Att hon skyddade sig hör inte hit, 
Ville han inte bli pappa får han fan lov att se till att han inte blir det, sånt ska han inte överlåta till nån annan.
Och nu är det försent att komma och gnälla

Hänger inte riktigt med nu, känner jag. Sorry. Men du har bara en äggledare kvar, blev gravid fast du åt p-piller? Jag har gjort två aborter mot min vilja. Första gången var jag 21 år, hade precis flyttat ihop med min sambo, som var äldre. Jag vägrade abort, det var otänkbart för mig! Men min sambo och mina föräldrar övertalade mig, så jag gick med på det. Ångrade mig lite, men det kändes ok ändå. Var i vecka 9. Andra gången var med pojkvännen sen ett år, åt minipiller och hade ingen mens. Upptäckte först i vecka 10 att jag var gravid. Pojkvännen sa att han inte var redo, men att det var ok för honom att behålla. Hade druckit mycket alkohol, så var livrädd för att fostret tagit skada. Hade inte gjort abort annars. aborten blev i vecka 13, och var väldigt jobbig. Har ångrat mig sen dess! Jag tycker inte att du ska göra abort om du inte känner att det är rätt beslut...