Förstörd efter utvecklingssamtal på sonens förskola
Är det här det första utvecklingssamtalet som den här problematiken kommit fram? Du skriver att du känner till sonens svårigheter sedan tidigare. Du har inte själv tryckt på om hjälp? Pojken förstår det såklart inte själv, men för tillfället är han ju helt körd när det gäller sociala relationer i den nuvarande barngruppen om han agerat så alla är rädda för att han är oberäknelig. Är det ett år kvar på förskolan? Då behöver man lägga tid på att reparera förtroendet hos de andra barnen. Det ska de vuxna ta ansvar för och pojken ska aldrig vara ensam.
Det är jättesvårt att anpassa miljö och barnantal efter typiska AS-förutsättningar då dagens förskolor, i alla fall de nybyggda, är enorma och det blir väldigt många möten för varje barn varje dag. En specialpedagog kan i alla fall komma med tips.
Ett utvecklingssamtal ska inte bara handla om svårigheter och brister utan om verksamheten och barnets styrkor och intressen. Var detta verkligen ett utvecklingssamtal eller var det mer av ett uppföljningssamtal?