Barn och alkohol - för eller emot.

Men att du inte kan bedöma om du och din partner kan hantera alkohol är bara relevant för dig och självklart bör du avstå, kanske inte bara i närvaro av barnen utan överhuvudtaget.

Men vi som vet att vi kan dricka utan att förlora kontrollen, vi som ser alkohol som något positivt i vissa sociala sammanhang behöver rimligtvis inte avstå - utom i sammanhang där personer som inte kan hantera alkohol är inbjudna - då kan man gott avstå.

Jag har en släkting som dessvärre inte kan sluta dricka om han väl börjar - när han är med avstår vi andra självklart.

Det är möjligt men ditt urval är skevt i och med att du utgår från familjer som Bup kommer i kontakt med.

Jag anser att det är fel att en stor majoritet ska avstå från alkohol i sammanhang där barn på ett eller annat sätt finns närvarande med motiveringen att det finns föräldrar som inte inser att de har alkoholproblem.

Jag förstår iofs din synpunkt men sett i ett större sammanhang så tror jag att om det vore möjligt att skambelägga alkoholkonsumtion för barnfamiljer skulle detta skapa betydligt större problem än det omvända - att avdramatisera utan att skygga för att det finns personer som inte kan hantera alkohol vare sig med eller utan barn.

I fråga om mina barn accepterar jag inget över noll procent.

Du skriver vi utifrån ett von oben-perspektiv. Jag tänker vi eftersom jag vet att vi kan hantera alkohol.

Ärligt talat så är jag övertygad om att en kampanj för att barnfamiljer ska avstå från alkohol skulle få en del av dem som kan hantera alkohol att avstå men väldigt få av de som verkligen skulle behöva avstå.

Ditt vi-perspektiv är kontraproduktivt.

Ska man skydda sina barn från allt som kan göra att de "upplever obehag" eller "jobbigt"?

Är det inte dina intellektuella och emotionella begränsningar som yttrar sig där.

Dels genom att du som många jagsvaga personer använder pronomet vi i stället för jag och dels för att du tror att du kan tillämpa ett statistiskt medelvärde för alkoholmissbruk som en riskfaktor för mig.

Jag har levt så pass länge att jag känner mina brister och förtjänster ganska väl, i vissa fall har jag totalkoll på dem - som med alkoholbruk. Jag kommer aldrig någonsin att missbruka alkohol.

Vet du förresten vad min gamla mormor brukade säga om folk som gömde sin person bakom ett vi: "Vi sa svinskiten" eller alternativt "Du och dina löss".

Fyndigt, tycker jag - men så var det också en intressant kvinna, tyvärr minns jag inte om hon brukade alkohol eller inte.

Hur ska ni  göra för att lämna mig utanför diskussionen