Barn och alkohol - för eller emot.

Förr hade jag sagt att det självklart var okej, och jag har druckit i närheten av barnen många middagar.

MEN efter 4 år på BUP och två år som skolläkare så säger jag tråkigt nog NEJ. Kanske funkar det för 9 av 10, och kunde man säga vilka 9 föräldrar det funkar för vore det inga problem. Men tro mig, det kan man inte.

Du missförstår! Det är lätt att identifiera de som inte kan hantera alkohol, men av de som tror att de inte beter sig på ett sätt som barnen uppfattar obehagligt är det jättemånga som ändå gör det och de föräldrarna skulle aldrig ha gissat det. Kanske beror det mer på barnets känslighet än på förälderns faktiska beteende (lite fnissiga, pratar lite mer, bryr sig inte så mycket om tandborstningen,låter barnet vara uppe lite längre), men det är ju barnens upplevelse som räknas och det är inte många barn som trivs med att föräldrarna är ens lite påverkade.

Klart mitt urval är skevt, men det är poängen. Några far illa, och vilka som kommer att fara illa vet vi inte. Vilka siffror skulle du accepterar för ditt barn; att det du gjorde för nöjes skull hade en 1% risk att skada barnet? En 5% risk att skada barnet?

Jämför med det du betalar pengar för, bilstol som är bäst i test, hjälm med grönt spänne, ekologiska bananer, ketchup med mindre socker. Med hur många procent sänker vi risken där?

Hur många har frågat sina barn vad de tycker om när de dricker alkohol? Våga testa det!

Du har ju inte förstått. Det handlar inte om dig, om att du kan hantera alkohol.

Det handlar om barnen. 

Det så många här verkar missa är att barnen KAN tycka att det är riktigt jobbigt även om ni inte tror det, och även om ni inte blir kanonfulla utan bara lite berusade. Det kan vara så att barnet till exempel nån gång upplever EN berusad person som läskig eller dum eller bara obehaglig och sen känner hen den känslan när vem som helst dricker. Det kan vara så att mamma eller pappa en enda gång blivit lite väl berusad och nått konstigt (för barnet) har hänt så det kände sig otryggt, då minns barnet det. Det behöver inte alls handla om alkoholism eller stora fester osv, det kan räcka med lite berusning då och då. Det har alltså inte alltid att göra med att föräldrarna kan hantera alkohol, utan snarare att göra med att barnen inte kan hantera att föräldrarna blir smått berusade. Nån skrev att man fick gå på intuition och välja därefter om man tror barnet tar skada, men jag tycker att man kan fråga (om barnet är gammalt nog att svara). Sen är det väl tyvärr lätt att om ett par glas vin går bra när barnet är 1 kanske några fler går bra när barnet är 4. Säger inte att det gäller alla men gränser flyttas lätt och det är inte alltid man reflekterar över det. Jag hoppas bara att alla tar hänsyn till barnen, att de låter bli att dricka om barnen inte tycker om det, istället för att strunta i att fråga eftersom de är rädda att de då måste skippa fredagsvinet.

Jag har inte ens några barn, jag utgår från när jag själv var barn men du verkar gärna vilja få mig att känna mig som en dålig förälder som inte kan hantera alkohol. Eftersom du överhuvudtaget inte tar in vad jag skriver så lämnar jag det här vid att du tycker att dina barn ska tala om för dig att du är konstig snarare än att du ska fråga dom om dom ogillar att du dricker. I grund och botten är det ju tokigt att alkohol är så pass viktigt att man tar risken att barnen mår dåligt av det, utan att ens ta sig tiden att fråga. Men så är det väl kanske för många.

Än en gång (fjärde?) det handlar INTE om huruvida man anser sig kunna hantera alkohol, utan om hur barnet känner när föräldrarna blir berusade, ÄVEN om nämnda föräldrar inte blir skitfulla utan bara lite tipsy.

Pratar inte om något förbud eller nån lag, pratar om att jag själv mådde dåligt av det som barn och att man bör fråga sina barn. Och än en gång handlar det inte om att hantera alkohol utan att över huvudtaget dricka det. Jag är ingen jäkla moralkaka, jag bara hoppas att andra barn ska slippa känna som jag och det är DÄRFÖR jag säger spm jag gör, inte för att vara en gnällkossa. Men det verkar va svårt att fatta.

Och än en gång förstår du inte. Barnen! Barnen ska bestämma det. Inte föräldrarna som säger att de kan hantera alkohol. Poängen är att det bara krävs en enda incident, en enda lite för högljudd eller fnittrig person (förälder) en gång. Min pappa tex, han blev aldrig våldsam eller ramlade eller vinglade eller bråkade när jag var liten. Däremot pratade han, och hans vänner, högt och skrattade mycket och var vaken mycket längre och reglerna för min del slappades av litegrann och bara det kunde göra mig obekväm, särskilt om vi kanske sov hos nån annan eller var ute och reste osv. Vid jul och midsommar kände jag bara usch när alkoholen kom fram, även om så bara för ett par glas vin. Jag kopplade ju ihop vinflaskan med förändring och därmed otrygghet. Och ÄVEN om ett par glas vin bara resulterade i några extra timmars prat och lite slappare regler så blev det obekvämt och otryggt för MIG. Så det räcker liksom med att det blir lite fel en enda gång och sen blir det, för barnet, kanske jobbigt varje gång. Barn fungerar ofta så. Visst kan skit hända även när man är totalt nykter, men det är bullshit att man inte ens skulle förändras det allra minsta lilla efter två-tre glas vin.