Barn och alkohol - för eller emot.

Jag kommer aldrig dricka runt mina barn, inte förrän möjligen när de är vuxna. Detta för att jag aldrig kommer glömma känslan av att se all min trygghet försvinna! Vuxna som blir högljudda, ändrar personlighet, pratar i mun, vinglar. Mycket av det kommer ju efter bara lite alkohol också. Just det, att se föräldrarna förändras från en trygg punkt till högljudda skrattapor som spiller och inte ser mig, eller ser mig för mycket. Och det går fort till att bli lite för mycket och så blir det något tjafs som låter hemskt i ett barns öron, eller vad som helst. Nej fy.

Ja, det är ju lite det jag vill komma fram till. Att jag hoppas att alla frågar sina barn eller ser efter hur de känner inför drickandet. Det kan ju vara så att de upplevt obehag vid drickande med nån annan och då känner lika när föräldrarna dricker. Tycker liksom bara det är viktigt att man inte bestämmer att det ska vara okej utan att barnet får frågan.

Jag kommer ändå inte dricka med mina barn, antar att jag har upplevelser i bagaget som gör att jag fattar det beslutet och därmed "antar" åt andra hållet istället-att mina barn INTE är okej med alkoholen. Men sen pratar jag inte direkt om ett glas vin till maten heller utan snarare ett par i några vänners sällskap, för man vet verkligen aldrig hur det kan bli.

Jag må överdriva kanske men ja ... Så är det.

Jag brukar säga att så länge man uppför sig trevligt och är glad och rolig att umgås med så är man berusad. Det är först när man blir otrevlig, högljudd eller gör bort sig som man är full.

Min styvfar hade alkoholproblem så jag vet mycket väl hur det är att ha ett fyllo i huset. Ostabil hållning, enträget malande, gråtmildhet, slagsmål på stan och sönderrivna kläder, långa "förklaringar" mitt i natten-kanske innan jag hade ett viktigt prov i skolan. Jag hittade ibland flaskor gömda bakom soffor och i garderober för att mamma försökte freda den stackars flaskan sherry vi hade till sås och svampstuvning ibland, och någon kaffelikör. Men allt slank ner om det hittades.

Argast blev jag när jag varit i Frankrike och köpt fina viner på plats på ett vinslott, dessa skulle lagras i åtta år för att serveras på min 30-årsdag. Och dom tog fanskapet. Den gången var det nära att jag sa upp bekantskapen med både honom och min svaga mor, som inte förmådde sätta några krav på den behandling eller terapi som han så väl hade behövt.

Trots detta (eller kanske just därför) har jag inga problem att skilja mellan bruk och missbruk. Jag får ingen ångest av att människor dricker socialt och det finns vanligen inga större beteendeproblem med att mogna mänskor tar en drink och ett glas vin en lördagkväll, eller äter en stor trerättersmiddag med kanske totalt 5 glas av någon spritdryck under ett helt bröllop eller längre fest. Det blir lite segt dagen efter kanske, men det kan man vara även efter en tuff arbetsvecka.

Ja, vad är det man brukar säga: Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves.

Och här är det ju bara vanliga dödliga men ansvarsfulla föräldrar som tackar nej till moralkakor - fast sannolikt utan förhoppning att nå fram till bagaren.

Var det din pappa som sa så?

Men enligt dig var han ju alkoholmissbrukare.

Här handlar det om bruk av alkohol - en diskussion du går in i till synes helt utifrån dina erfarenheter och utan någon som helst förståelse att andra har andra erfarenheter och därigenom kan ha ett förhållningssätt till alkohol som inte är så traumatiskt betingat.

Ja, det är klart att vi föräldrar inte bara har rätt, vi har även rätten att avgöra vad våra barn ska få uppleva av vuxenvärldens umgängesvanor.

Huruvida min familj är välfungerande eller inte har jag inte gått in på här, jag har bara konstaterat att alkohol inte utgör något problem vare sig ur ett vuxen- eller ett barnperspektiv för vår familj.

Varför är alla moralpredikanter så stryktäckt insinuanta, förresten?  Den ingrediensen gör att moralkakorna blir extra motbjudande för den som de ska krängas till, enligt min uppfattning.

Aha, du börjar förstå vad så många här i tråden har försökt förklara.

Helt korrekt, en förälder kan aldrig helt och fullt se världen genom sina barns ögon. Ett dilemma kanske eftersom vi vill att de ska formas till så trygga vuxna som möjligt. Men föräldrar känner definitivt sina barn bättre än vad moralkakebagarnas riksförbund gör.

Det är därför folk tackar nej till moralkakorna, alkoholvanor och umgänge där alkohol förekommer är knappast vad måttlighetsbrukare anser att deras barn kan ta framtida skada av.

Har du slutat slå dina barn?

För att det är genomskinligt och du skämmer ut dig.

Spelar väl ingen roll. Dina inlägg är oftast så flummiga att de blir obegripliga. Du skriver att du inte förändras när du röker på - enligt min uppfattning kan narkotikamissbruk orsaka permanenta skador.

Här kommer ett exempel på ett flummigt inlägg där du förmodligen anser att det du skrev var välgenomtänkt och klokt men där det skrivna i själva verket är så flummigt att det inte ens går att tyda.Och här kommer din synpunkt på narkotika.

Nu är det ju du som är totalt humorlös, jag insåg åtminstone att Fylle troligen var ironisk med sitt snack om röka.