Barn och alkohol - för eller emot.

Har du tänkt på att det kan finnas andra saker som är ännu värre för barnen än att se en förälder lite salongs?

När jag var liten satte min mamma in mig i vardagsrummet och stängde dörren vid några tillfällen. Jag var sannolikt helt omöjlig och hon hade min lillasyster (4 år yngre) att ta hand om och tja, hon visste väl inte hur hon skulle göra helt enkelt. och det var dag, ljust ute, många fönster i rummet, mamma var precis utanför den där stängda dörren - men jag blev fullkomligt LIVRÄDD. Så rädd att bröstet snörde ihop sig. När jag väl fick åt mig luft öppnade jag munnen och skrek rakt ut för allt jag var värd tills hon öppnade dörren, då fick jag några dask i rumpan för att jag skrikit men det gjorde inte ont och jag slapp vara ensam bakom stängd dörr. 

Jag kan inte på något sätt i världen föreställa mig att hon förstod vad jag gick igenom. Det var hundratusen gånger värre än att se en full person. Och eftersom jag inte ens noterade att måttlighetsdrickarna förändrades vid alkoholintag så kan du själv tänka dig vad jag tyckte var "värst": att förälder drack ett par glas vin, eller att bli satt i ett ljust rum och någon stängde dörren(!)

HUR skulle min mamma ha kunnat förstå detta? Jag kom aldrig på tanken att säga något om det till henne. Och HUR ska du någonsin kunna förstå varje aspekt av ditt barns perception av omvärlden? Om du snöar in dig på att just ett måttligt alkoholintag (du säger själv att du pratar om bruk, inte missbruk) är traumatiskt för barnet så tror jag att du riskerar att missa andra saker som barnet kan uppleva som långt mycket värre. Just sayin'. 

Nej det jag stör mig på är att folk säger att jag skriver och menar saker som jag varken skriver eller menar. Att jämföra att lämna ingen själv hemma med att avstå alkohol säger ju ungefär att ni menar att alkohol är lika viktigt som mat?

Fast han sa det ju helt själv, att om det inte passar att han dricker kan barnen gå. Så knappast utan grund.