Barn och alkohol - för eller emot.

Ok, men det är isf en annan femma. Då kan jag också utgå från hur jag kände som barn: jag tyckte att parkbänksalkisar var läskiga men visste inte ens om att moster och mamma tagit ett glas vin (detta berättade mamma för mig när jag var vuxen och frågade om de brukat servera vin till maten på fester när jag var liten). Så mycket påverkan hade det alltså på mig. Jag tyckte bara att det var kul med feststämningen och att de var glada - att de skulle vara "konstigt" glada föll mig aldrig in. En ingift släkting (man) drack dock för mycket (alkoholproblem) och det var jätteobehagligt... och avskräckande. Han blev ju dum och konstig. Medan de som drack mer normalt också betedde sig helt normalt.

Så kan det alltså också vara.

Det händer att jag skriker åt min nästan tvååriga dotter, detta eftersom hon skriker och jag försöker överrösta henne för att hon ska höra att jag försöker säga något. Jättedumt, jag vet (jag skriker åt mitt barn att sluta skrika, så korkat!) och jag tänker mig att mitt skrikande och de gånger då tålamodet tar slut och jag blir arg på henne när hon gör något galet, är mycket värre än att hon ser mig dricka ett par glas vin när vi äter finmiddag. Jag är inte perfekt, men jag gör mitt bästa och kämpar för att tänka efter och agera bra. Om jag förnimmer minsta obehag inför att jag eller någon annan i hennes närhet dricker något alkoholhaltigt så låter jag självklart bli att dricka samt ordnar så att hon slipper obehag. Inget konstigt med det. Jag skulle inte tvinga henne att ha på sig rosa kläder heller om hon verkade avsky det. Eller äta korv. Eller umgås med någon som är dum mot henne.

Precis.

Problemet är att jag inte anser att du är mina barns ombud utan det är vi föräldrar som är vårdnadshavare som också är detta.

Du kanske förstår bättre när du får egna barn att det vilar ett löjets skimmer över tyckmyckna moralpredikanter som mässar om att de minsann vet bättre än barnens föräldrar vad som är bäst för barnen.

Du får väl göra en orosanmälan varje gång du ser vuxna som brukar alkohol i närvaro av barn - i praktiken är det din enda möjlighet i och med att vi lever i ett samhälle där det är föräldrarna som avgör vad barnen får möta under uppväxten.

Jag dricker alkohol när jag vill och den som har problem med det kan själv välja att inte närvara. Jag har inga problem att hantera alkohol och som 40+'are är ungdomens fylleslag sedan länge ett passerat kapitel. Jag vill påstå att jag betedde mig relativt städat även som påtagligt onykter under den värsta festperioden av livet. Kort sagt saknar jag argument för att måttligt alkoholintag hos vuxna i barns närvaro skulle vara direkt olämpligt generellt sett, men såklart finns undantag på individnivå. Förövrigt finns ju folk som inte kan bete sig ens utan påverkan av rusmedel.

Såklart har jag haft obehagliga upplevelser kopplat till alkoholintag, både som barn och vuxen, men det har nästan uteslutande handlat om personer utanför familjen, trots att det alltid har nyttjats alkohol vid olika högtidsfiranden i vår släkt. Så relativt sett har jag inte haft dåliga erfarenheter av att det nyttjats alkohol.

Mm, du utgår från att de inte tänker själva.

Jag menar att alkohol är en kulturdryck som vissa brukar, några missbrukar och somliga förfasar sig över.

De som förfasar sig har inte sällan påtagliga svårigheter att skilja mellan bruk och missbruk och dessutom ger de ofta sig själva tolkningsföreträde om vad som är vad.

Jag förstår att du är präglad av din uppväxt och många barn till alkoholmissbrukande föräldrar utsätts för situationer de aldrig borde ha tvingats förhålla sig till, dessutom blir det ofta så att de tvingas ta det vuxenansvar föräldrarna svikit...

Men - det är kontraproduktivt att skildra alkoholbruk som vore det missbruk. Ingen är hjälpt av det.

Haha.

För långe, länge sen så gick jag en kurs tillsammans med en tjej som fullständigt lyckades förstöra kursen. Faktum är att jag aldrig varit med om ett mer effektivt sabotage vare sig förr eller senare.

Varje gång hon inte förstod eller höll med (och det var i princip oavbrutet) så avbröt hon med gäll röst med ett "Nu talar du maktspråk".

Den stora behållningen för mig var att kursledaren inte förmådde neutralisera hennes omvända maktspåksstrategi och till slut dog all diskussion fullständigt

Ja, de behöver inte umgås med mig. Varför ska jag tvinga dem?

Nix.

Det blir bara pinsamt när en fanatiker försöker tvångsmata vanliga föräldrar med sina överjästa moralkakor.

Orsaken till att folk vänligt men bestämt tackar nej till dina skapelser är att de anser sig känna sina barn bättre än du gör.

Att du projicerar in dina egna upplevelser i andras barn handlar enbart om dig själv inte om någon annan.

Ja, men som du säkert har noterat så tackar i stort sett alla föräldrar i den här tråden nej till dina moralkakor.

Några, däribland jag, har frågat barnen - andra anser väl att det ligger i föräldrarollen att kunna avgöra vad barnen får vara med om. Tja, det gör jag med iofs - men det roade mig att fråga när den här tråden dök upp.

Svaret jag fick var att det är helt ok.

jag skickar en hälsning från ett av mina barn som just gick förbi och undrade vad jag sysslar med. Hon tycker att du verkar vara konstig som lägger dig i hur andra har det och försöker förklara för dem hur de ska leva. 

Tyvärr tycker hon också att jag är konstig som sysslar med att besvara märkliga frågor när det är sommar, semester och skollov.

Inte alls.

Jag har inga synpunkter på föräldrar som avstår från alkohol, vare sig de gör detta enbart i sammanhang där deras barn är med eller överhuvudtaget. Jag har inga synpunkter på folk som är nykterister, det är deras val

Vad du gör är att du försöker kränga moralkakor och så blir du misslynt när folk tackar nej.

Inte alls - men jag anser att det är viktigt att sätta tydliga gränser mot moralkakekrängarna.

Jag har inga synpunkter på hur du lever ditt liv eller hur du väljer att förhålla dig till alkohol om du få barn.

Du har synpunkter på människors val att leva - andra har synpunkter på dina moralkakor/åsikter.

Skillnaden är fundamental - även om du inte kan förstå detta.