BF mars 2017

MissJL: Förstår hur du tänker. Det är både fördelar och nackdelar med tvillingar. Vi väntar femte barnet så önskar inte heller tvillingar hehe.. Men tror inte vi löper någon större risk/chans att få det..

Ni som mår illa, kom det smygande eller bara sådär plötsligt? Idag började jag må illa bara på en gång ganska mkt. Tog ju såklart för givet att det var graviditeten som gav sig till känna. Men så några timmar senare så klagade sonen på illamående och ytterligare några timmar senare så kräktes han, nu mår han dock bättre.. Så nu vet jag ju inte vad detta är.. Vågar man jobba imorgon liksom? Grejen är den att jag blir sällan så jättesjuk vid magsjuka, kräks inte varje gång och mår oftast bara illa och diarre brukar jag slippa också, blir bara lite körig i magen liksom så även om det är magsjuka jag har nu så kanske det inte blir värre än såhär, svårt att veta då vad det är :/ Hur skulle ni ha gjort? 

Nanni: jag är 5+1 och har samma.

Någon mer som är riktigt öm i livmodern? Jag är jötteöm...

lillskrutten: Aa precis, sjukvården går på hela veckor.

kynisen: haha.. ja sådana situationer kan bli lite jobbiga.

Alltså när jag blivit gravid (har fyra barn) så hade vi alltid berättat för vänner och familj typ direkt. Men denna gången har vi ännu inte berättat för någon förutom till min bästa vän. Jag är nu i v 5+2 och jag tycker det är såå jobbigt att hålla det hemligt!! Min mans syster är gravid i v 21 nu och vi fick reda på att hon var gravid någon gång i v 13-14 och då var det min man som frågade henne om de hade planer på ett barn till. Då berättade hon.
Jag kände mig faktiskt lite sårad över att hon inte hade berättat tidigare för oss, vi bor grannar och träffas mer eller mindre varje dag och äter ofta middag ihop och hon måste ju ha lagt mycket tanke bakom att hemlighetshålla det för oss eftersom vi träffas så ofta. Förstår inte riktigt meningen, de har aldrig fått missfall eller haft problem med att få barn.. 
Alltså detta är vårt femte barn och ärligt är min avsikt med att hålla detta hemligt att jag är lite rädd för vad alla ska tycka och säga :/ För mig är ju graviditeten bara något fint och positivt, men jag vet att vi av många kommer få kommentarer som att vi inte vet vad skydd är och fråga om vi försöker bilda fotbollslag, befolka jorden själva och allt vad det finns. Vad säger man på sådana kommentarer egentligen. Ärligt talat gör sådant mig mycket ledsen och jag tar åt mig. Har vissa i släkten som jag vet kommer vräka ur sig sådant..

Hur tänker ni med att berätta för vänner/familj/jobb. Jag vet inte när vi ska berätta? Min man tycker att det är jobbigt att hålla det hemligt och vill berätta för sin familj nu.. 

Kynisen: Vad tråkigt med sådana reaktioner från sin mamma.
Jag var 19 när jag fick första. Är 30 nu. Jag vet att min mamma (och pappa) tycker att det räcker med de barn vi har. Men jag tror iaf inte att min mamma kommer att säga något om det. Min mamma har tre barn och ett bonusbarn och hon blev lite bortglömd bland alla barn och alla hushållssysslor som tog all hennes tid och därför skiljde sig mina föräldrar när yngsta barnen var i tonårsåldern. Tror hon är lite rädd att det ska bli likadant för mig. Men min man och jag delar verkligen på barnen och hushållet så kommer ju inte bli så.

Vi firade min och mannens 30-årsdag i lördags och av min pappa och hans fru fick vi ett presentkort på att ta ett familjefoto. De sa att eftersom ni inte ska ha fler barn så tyckte vi det var dags att ni tog ett slutgiltigt foto på er hela familjen tillsammans. Sen skulle pappa skoja med sin fru och sa men visste du inte att *** är gravid? Då sa hon hahaha NEJ det vet jag att hon inte är! Det skulle hon ha talat om för mig innan dig! Min kompis stod brevid och hon vet ju om allt, åh vilken jobbig situation!!
Jag är verkligen urkass på att hålla sådant här hemligt, men födelsedagsfesten passerade utan att någon fick reda på ngt..
Lite grann känner jag att jag vill berätta när graviditeten är mer säker, nu är de så tidigt och ett missfall kan ju ske. Förut har jag alltid sagt att men blir det missfall så är det bara att berätta för alla, ingen big deal, men har faktiskt inte lust med det nu. Om det blir missfall och om vi nu ska försöka igen så vill jag inte att någon vet om det ifall vi nu inte skulle bli gravida igen.. 
Ska dock resa med min mamma och hennes sambo och min ena syster när jag har gått 9-10 veckor, antar att jag måste berätta tills dess? Blir lite jobbigt vid restaurangbesök annars kanske, med mat och så..

Förlåt för att jag "babblar av mig" men har ju ingen att prata med detta om haha- förutom mannen då man han är nog less nu!

Här har förresten illamåendet börjat komma ordentligt.

Har ni börjat fundera på namn?

Kynisen: Är i v 5+2 idag, du då? Illamåendet har jag bara känt nåt lätt dust av vid enstaka tillfälle innan men nu känns det verkligen som att det är här för att stanna så det kan ju komma plötsligt.. Har lite lätt panikkänsla över det just nu då jag tidigare kräkts hela graviditeterna och nu inser att jag antagligen kommer må pyton under en mycket lång tid nu framöver, men man vänjer sig.. Uscha, tänk utlandsresan i v 10 jag har ju lovat min man att må bra då haha.
Flicknamnet har vi precis nästintill bestämt, Lovis, dock är det mest jag som vill ha det, men mannen brukar inte ha så mycket att komma med så det brukar bli som jag vill så länge han inte tycker direkt illa om namnet.
Pojknamn tycker jag är såå svårt! Vi har nu tre flickor och en pojke så mannen vill ju gärna ha en pojke denna gången. Kan ju ha att göra med att vår pojke har gått genom livet helt utan trotsperioder och alltid är lugn som en filbunke medan de andra tre är/har varit riktiga busar, särskilt sista, hon går under namnet gangstern ;).

underverk: Vad roligt med en till som har många barn :) Skönt att se att allt är som det ska och att hjärtat börjat ticka :)

kynisen: jo lite så är det, vissa "måste" man nästan berätta för om man ska umgås med dem mkt.. Vi ska ju köpa ny bil nu och min mans familj som vi diskuterar bilköpet med kan ju inte alls förstå varför min man envisas med att köpa en så stor bil haha..

lilsis: Fint att kunna döpa efter någon som betyder mycket för en! 

Kynisen: Ja då är det ju god chans att illamåendet håller sig borta medan ni är iväg! De flesta börjar nog må illa efter 6-7 veckor tror jag.. ja det betyder mycket att ta namn efter någon nära i släkten, tyvärr gillar jag inget av våra släktnamn förutom ett som vi tog till sonens andranamn. Min farmor som jag älskade väldigt mycket hette Dagny i andranamn, har funderat lite på det förut när vi fått flickor men det har varit tvärnej hos mannen. Nils har vi en så go kille på förskolan som heter så det har en väldigt positiv klang för mig:) Gillar lite äldre namn. Tyvärr brukar det ofta ändå sluta med ett namn som ligger högt upp på topplistan vilket egentligen är lite synd. 
Ne, spelar ingen roll, men det är kul att spekulera! Vi kommer ta reda på kön tidigt, v10-11 om allt går som det ska. Vi har bara tagit reda på könet med sista barnet och det var en sådan häftig upplevelse att veta vad man bar på så det kommer vi absolut göra om! Innan var jag av åsikten att man ville spara det till förlossningen. 
Våra barn heter Ebba, Isak, Moa och Agnes. 
Har hon enäggs eller tvåäggs din syster? Tvåäggs ska ju va ärftligt ;) Ja, det hade ju varit en upplevelse ! Risken/chansen för det ökar ju med åldern.. Har också tänkt den tanken lite, inte för att jag är så gammal, men jag är ju äldre än de andra gångerna jag varit gravid . 

corran: Hur mår du nu? Känner du av ngt illamående?

Amorea: Här är en till som mår dåligt.. Fy va segt det är. Jag försöker verkligen in i det sista att följa med familjen på saker. Men fy alltså! Å i denna värmen.. Har varit ledig nu i fyra dagar.. Men ska jobba sex dagar nästa evcka, fattar inte hur jag ska palla.. Ska dessutom jobba nio timmar i streck utan rast mån-tis. 

Någon som tänkt tanken att sjukanmäla sig pga graviditetsillamående? Har  tänkt tanken men känns fel.. Men man mår ju verkligen spunk!