BF mars 2017

Någon som vet vart jj85 tog vägen förresten?

jj85: Vad tokigt att bebisen skulle ligga så ni inte kunde se! Hoppas det blir bättre nästa UL! Jag mår sådär, är less på att må illa och inte orka någonting.

megapixeln: Brukar inte umgås jättemkt med våra vänner i vanliga fall, men just nu är dt jag som säger nej för att jag inte orkar, men har lite dåligt samvete över det nu..

Amalian: Får ta tag i klädfrågan nu någon dag.. Blir nog en lättnad för dig att "komma ut" med graviditeten, är ganska jobbigt att dölja, särsilt när det börjar synas.

Jag har ett litet dilemma. Vet att det finns de i tråden som har fått kämpa en del för att lyckas bli gravida och då är insatta i ämnet. På mitt jobb så åker vi periodvis iväg några dagar per vecka på uppdrag och nu börjar det en sådan period nästnästa vecka och det varar i några veckor framöver. Grejen är den att det är en tjej som jag brukar få dela rum med som sist vi var iväg precis hade börjat med ivf-behandling efter att ha försökt bli gravid i fem år.
Vi brukar samtala en del om detta och hon är inom vår grupp ganska öppen med detta. Jag vet också att hon tycker att det är väldigt jobbigt att ta gravidbesked då folk i hennes närhet blir gravida. Det jag vet är att sista försöket misslyckades och hon blev väldigt ledsen, nu vet jag inte statusen för hur det har gått för henne. Men eftersom ivf kan ta väldigt lång tid så är det ju inte jättetroligt att hon är gravid nu då det bara är ca fem månader sedan. 
Känner mig lite orolig för hur hon kommer att ta min graviditet och det kan ju bli lite känsligt om vi ska dela hotellrum. Som det är nu så är det inte uppenbart att jag är gravid och jag funderar på att inte berätta för henne? Detta är ingen kollega jag jobbar med i vanliga fall och hon bor inte ens i min kommun, så kommer inte träffa henne annars.
Å andra sidan så håller detta på i ca sex veckor tror jag och så länge kommer jag väl inte kunna dölja..
Självklart hoppas jag ju att hon är gravid, isåfall vore det ju helt underbart! Hon har kämpat så länge och haft så många motgångar! Så en graviditet vore ju underbara nyheter. Men om så inte är fallet så känns det jobbigt att göra det ännu jobbigare för henne.

Lite det jag är rädd för, dvs att hon får reda på det sen och förstår att jag undanhållit det. Bättre då kanske som du säger att berätta direkt.. Problemet för dem har varit att få fram dugliga ägg, det är därför det tar tid.  

jessica: Jag är inte med i facebook, bara är :) Kul att ha ultraljudet så nära!

lilsis: Förstår att ni känns vilse :( Har ni funderat på att stanna där eller gå vidare? Skulle ju säga att jag litar mer på ultraljud än blodprovet. När vi gjorde KUB i Linköping med fjärde barnet (Anders Selbing) som är extremt duktig utförde det. han sa att han rådde att göra ultraljudet och såg det bra ut så var det ingen mening att göra blodprovsdelen. 

lilsis: Ja, det är mycket som kan påverka blodprovets resultat.. Så det är ju inte så tillförlitligt egentligen. Ni får fråga er själva om detta är något ni inte kommer kunna släppa och om ni kommer fortsätta oroa er för det, isf kanske det är bra med NIPT, för i vilket fall som så vet ni iaf hur det ligger till då. Tycker det är lite konstigt att läkaren inte sa något om detta. 

lilsis: hade inte heller gjort fvp i ditt fall. Om du vill kanske de har möjlighet med remiss till NIPT, det ska ju användas mer och mer nu istället för FVP just för att slippa missfallsrisken.

Amalian: Jag gjorde NIPT denna gången då jag också tycker att dessa sannolikhetssiffror gör mig orolig. Nu vet jag liksom att det inte är ngt kromosomfel och dessutom som en bonus fick vi reda på könet. Detta har jag gjort privat och åkt långvägar för. Annars där jag bor säger de inget alls om fosterdiagnostik innan rutinultraljudet i v 18, så här är det som hos dig. Jag gjorde så, dvs bara rutinultraljud med första och andra barnet, bara blodprovsdelen i KUB med tredje barnet, fick halvok siffror vilket gjorde mig orolig resten av graviditeten men allt var bra, med fjärde barnet gjorde jag KUB privat men bara med ultraljudsdelen, läkaren avrådde mig från blodprovet då UL såg så bra ut. Nu med femte barnet blev det NIPT. 

Hur mår ni andra nu en bit in i graviditeten? Jag får stundvis njuta av mat igen (underbart), men oftare kräks jag och mår fortfarande väldigt dåligt! 

Jessika: Jag drömmer också skitjobbiga saker, ibland rena mardrömmar och annars riktigt obehagliga drömmar. Ofta om bebisen i min mage, våra andra barn eller om min man. Det är vanligt under graviditeten, men vet inte varför.

Jag gjorde RUL idag! Gick bra, allt såg fint ut. Blev dock flyttad 5 dagar, så senare BF, himla tråkigt att det ska bli så varje gång :( Går ju över en hel del, så när jag gått över 3 veckor så tycker ju sjukvården att jag bara gått över 2 veckor. Tycker det är konstig att de inte ändrar datumet vid IVF men att de gör det annars trots att man gjort flera tidiga UL innan RUL som påvisat att ägglossningsdatumet stämmer. 

lilsis: Jag började känna dagligen efter att rörelserna blev mer tydliga. Då visade det sig ändå igår på RULET att jag hade moderkakan i framvägg. Tycker det är en sån skön bekräftelse på att allt är som det ska när man känner både morgon och kväll. Jag brukar sällan känna när jag är i rörelse men känner när jag ligger ner i sängen. 

lilsis: Då måste det ju vara bebisen! Min man kände bebisen två gånger häromkvällen när han hade handen utanpå magen. 

Jag har inte fått mitt intyg ännu iaf..

Usch jag skulle inte vilja byta till fler dagar :/ Jag jobbar inte så mkt men jobbar i servicebranschen och känner tydligt hur slut kroppen är efter en arbetsdag, och har betydligt fler sammandragningar också. Ja njuta av att vara gravid har jag aldrig haft tålamod till.. 
Jag sover bra på nätterna om jag inte sover något på dagen, men jag lyckas nästan alltid somna någonstans innan läggdags utan att det är tänkt så. Men sover helt klart sämre än annars. Mer lättväckt och behöver kissa hela tiden, särskilt senaste dagarna har jag märkt av det. Men värst är halsbrännan!!Tycker tiden går allt annat än fort.. Nu när jul och nyår är förbi så är det liksom bara nedräkningen som återstår :(Att huvud och lårben är lite större är ok va? Usch vad jobbigt med anemi, fy va dåligt man kan må av det! Hoppas att det vänder snabbt!

OK, ja det är nog vanligt att kroppsdelarna växer i omgångar. Bra att järnvärdet är åt rätt håll nu iaf! jag måste skärpa mig med järntabletterna alltså! låg lite lågt sist, 113, men jag glömmer alltid tabletterna!!