• Frallan

    Är min 3 månaders bebis normalt krävande?

    Jag känner mig så sliten och ledsen. Har äntligen fått vårt första, efterlängtade barn, en charmig liten kille. Vad som gör mig frustrerad är att han (i mina ögon) är ganska krävande och jag börjar känna mina energireserver sina. Han har gått och blivit komjölksprotein allergiker och jag har fått sluta äta mjölkprodukter, så han mår helt klart bättre nu än innan det diagnostiserades, men på grund av att han mått ganska dåligt tidigare så har han blivit väldigt mammig. Han kan inte somna själv (vilket väl inte är så konstigt) och när han somnat så vaknar han så fort jag reser mig upp för att gå iväg. Jag får därför inga pauser under dagen för att duscha, kissa, laga mat eller annan egentid. När han somnar för natten går det bra att gå upp efter ungefär en halvtimme, så på kvällen får jag några timmar, men då är jag ofta så trött att jag inte orkar ta mig för så mycket.

    Han hatar att sitta i babysittern och babygym bryr han sig inte om, han vänder sig så fort man lägger ner honom på golvet... Hatar att ligga på rygg. Han är väldigt duktig på att vända sig, både från rygg till mage och tvärt om, så han kan rulla iväg om man inte kollar honom noga (han är dock ganska liten fortfarande, exakt tre månader, och stundtals lite wobblig i huvudet när han är trött så man kan inte direkt lämna honom på golvet, dessutom funkar det några minuter på sin höjd.

    Det enda han egentligen verkligen gillar är att stå upp (när vi håller i honom) och ibland bli buren så han får utsikt och kan kolla ut i rummet. Bärsele funkar 2 minuter. I vagnen kan han ligga om han är trött och vill sova, men vaknar så fort man stannar vagnen. Bilbarnstolen har vart ok fram tills för någon vecka sedan, nu gnälls det varje gång... men jag har inget körkort så kan ändå inte köra någonstans om jag är ensam.

    Han är verkligen en mycket charmig kille med nära till skratt, så länge man uppfyller hans önskningar (läs befallningar) och han verkar vilja växa upp fort och om han kunde önska skulle han nog gärna vilja kunna gå redan... men jag orkar snart inte mer. Det tär på krafterna att vara i ständig rörelse, alternativt låst i sängen, att aldrig kunna göra något annat. Om vi inte gjort lunchlåda kvällen innan, så får jag med stor sannolikhet laga lunch under gallskrik för att ligga själv eller sitta i babysittern är inget alternativ.

    Är det här normalt? Jag hade inte trott att jag skulle bli så här låst och dränerad. Jag känner mig uttråkad mentalt och önskar att jag åtminstone någon gång ibland kunde göra något annat. Det är framförallt att jag känner mig uttråkad som gör det outhärdligt... Jag är så less på att alltid hålla i en bebis.

    Hur gör ni andra när ni tränar hemma med bebis?

    Hur gör ni när ni duschar?

    Hur lagar ni mat/bakar?

    Hur gör ni när ni måste gå på toa, låter barnet skrika? Sitter med det i famnen på toa?

    Hur får ni något vettigt gjort? (Kan små plocka lite med en arm när man går runt med honom).

    När vänder det? Tyvärr är jag och min man ganska ensamma när det kommer till nära familj. Mina föräldrar är döda och hans sjuka. Och de flesta vänner har inga barn och har svårt att förstå.

    ...men jag älskar verkligen min lilla kille och står ju såklart mer än gärna ut med hans idéer, men går det att göra tillvaron mer dräglig under tiden så tar jag tacksamt emot er hjälp!

  • Svar på tråden Är min 3 månaders bebis normalt krävande?
  • Nixe

    Ärligt talat tycker jag er son låter som en helt normal bebis i den åldern. Min son var likadan (och mammig är inget dom "blir" Ibsen åldern, det bara är dom alldeles oavsett allergier eller annat). Jag använde bärsjal eller en ergonomisk sele (vissa selar är hemska och inte gjorda för småttingars kroppar), annars plockade jag med honom på armen. Bakade var inte helt nödvändigt kände jag ärligt talat, mat såg jag till att ha matlådor, även om han velat ligga själv tycker jag det är skittråkigt att laga lunch så det gjorde nog ingen skillnad. Duscha gjorde jag när mannen var hemma. Eftersom sonen ville vara nära och man ammade typ hela dagarna ibland så gjordes det mesta i hemmet när vi bägge var hemma helt enkelt. Hellre en nöjd bebis än ett skinande golv kl 11 när bara jag kan beundra det ändå liksom. Sonen somnade och sov på mig i drygt tre månader, sen lärde han sig liggamma vilket var lite av en räddning. Det är helt normalt att små bebisar inte vill ligga själva, inget att oroa sig över. Somna själv är rätt sällsynt i den åldern och jo man kan bli rätt sliten av den första tiden innan man kommit in i allt. För mig vände det strax efter tre månader, då kände jag mig lugn och trygg igen och man slutade noja så mkt.

  • elyse

    Han gillar inte sele framåtvänd? Somnar i vagn (inomhus)? Går han att flytta när han somnat? Har ni babynest?

    Bebisen låter helt normal. Och det tar ett tag innan man lär sig och fått till rutiner med ett nytt barn.

  • Frallan
    Nixe skrev 2016-07-15 01:03:28 följande:

    Ärligt talat tycker jag er son låter som en helt normal bebis i den åldern. Min son var likadan (och mammig är inget dom "blir" Ibsen åldern, det bara är dom alldeles oavsett allergier eller annat). Jag använde bärsjal eller en ergonomisk sele (vissa selar är hemska och inte gjorda för småttingars kroppar), annars plockade jag med honom på armen. Bakade var inte helt nödvändigt kände jag ärligt talat, mat såg jag till att ha matlådor, även om han velat ligga själv tycker jag det är skittråkigt att laga lunch så det gjorde nog ingen skillnad. Duscha gjorde jag när mannen var hemma. Eftersom sonen ville vara nära och man ammade typ hela dagarna ibland så gjordes det mesta i hemmet när vi bägge var hemma helt enkelt. Hellre en nöjd bebis än ett skinande golv kl 11 när bara jag kan beundra det ändå liksom. Sonen somnade och sov på mig i drygt tre månader, sen lärde han sig liggamma vilket var lite av en räddning. Det är helt normalt att små bebisar inte vill ligga själva, inget att oroa sig över. Somna själv är rätt sällsynt i den åldern och jo man kan bli rätt sliten av den första tiden innan man kommit in i allt. För mig vände det strax efter tre månader, då kände jag mig lugn och trygg igen och man slutade noja så mkt.


    Du har säkert rätt, är inte orolig för att det är något medicinskt fel på honom. Det är säkert så att det är jag som inte passar som förälder.

    Sen har han blivit mer och mer mammig, upplevde honom som mycket lättare den fösta tiden, då kunde han sova själv, när han väl somnat.

    Sele funkar inte, vi har tre olika modeller här hemma som vi provat... Det är ju just att armarna/händerna är upptagna heeeela tiden som gör känslan klaustrofobisk.

    Mammorna i min föräldrar grupp har barn som är mycket lugnare... Dom skriker inte så fort dom inte får stå upp. Sover snällt i vagnen när den står still osv.

    Tar hur som helst gärna emot fler tips som får vardagen lättare med min lilla stjärna.
  • SSL

    Du är allt för babyn så det är inte konstigt att han är fastklistrad på dig. Det är viktigt att han då får din närhet. Det är alltså helt normalt.

    Du kan inte skämma bort honom med närhet.

    Jag har tagit med mina babys när jag har gått på toa och har jag duschat så har pappa haft hand om dom. Det blir lättare med tiden..

    Många vuxna vill gärna sova med sin partner tänk då en baby som varit i sin mor i 9 månader och sedan kommit ut i kalla världen!

    Som sagt det blir bättre

  • Lena

    Säkra hemmet så han kan rulla runt utan passning. När han kan röra sig mer blir det bättre

  • yoshimi

    Låter precis som min lilla virvelvind när han var i samma ålder.

    När jag gick på toa la jag honom på badrumsmattan, man kan ju liksom inte hålla sig.... ;)

    Babygym? Andra leksaker att pilla med?
    Laga mat fanns knappt på kartan, jag fick laga mat på kvällarna när hans pappa var hemma och värma under dagarna.

    Min räddning var att lämna honom till hans pappa när han kom hem
    Från jobbet - tog en promenad, ett bad, ringde en kompis osv.

    Och du, livet med en liten bebis är inte sådär
    Mysigt och rosenrött alla gånger.
    Oftare är det rätt jobbigt, krävande och stressigt - och det är helt okej att känna så.

  • Frallan
    elyse skrev 2016-07-15 01:04:31 följande:

    Han gillar inte sele framåtvänd? Somnar i vagn (inomhus)? Går han att flytta när han somnat? Har ni babynest?

    Bebisen låter helt normal. Och det tar ett tag innan man lär sig och fått till rutiner med ett nytt barn.


    Sele framåtvänd ska jag prova! BVC tyckte att vi skulle vänta med det på grund av alla intryck, men han vill ju ändå bara bli buren så så det kan säkert inte skada! Tack för tips!

    Nej han somnar endast i vagn om vi går promenad och han är trött, vaknar så fort vi stannar. Nej vaknar om vi flyttar på honom. Och ja vi har babynest men vi använder det inte eftersom han inte somnar i det. Vi samsover, kan inte få honom att sova i egen säng.

    Du har säkert rätt, behövde nog bara få ur mig lite frustration och tankar.
  • Kesella

    Det låter som min dotter (8 veckor) - det är tufft att vara förälder på ett helt annat sätt än vad jag trodde innan. Jag var beredd på sömnbristen men känslan att vara låst kom som en överraskning
    Min dotter ogillar vagnen, (längsta promenaden har varit 30 minuter efter amning och massa lek) men som tur är funkar bärsjal utomhus. Men jag gör allt med henne på axeln - mat, toa och nödvändigt undanplockning. Mitt tips? Prata med din man för avlastning både på morgon och på kvällen. Min man tar 30 minuter på morgonen innan jobbet (frukost, dusch, sovmorgon - 30 min att göra vad jag vill) och en stund på kvällen.

  • Frallan
    SSL skrev 2016-07-15 08:11:47 följande:

    Du är allt för babyn så det är inte konstigt att han är fastklistrad på dig. Det är viktigt att han då får din närhet. Det är alltså helt normalt.

    Du kan inte skämma bort honom med närhet.

    Jag har tagit med mina babys när jag har gått på toa och har jag duschat så har pappa haft hand om dom. Det blir lättare med tiden..

    Många vuxna vill gärna sova med sin partner tänk då en baby som varit i sin mor i 9 månader och sedan kommit ut i kalla världen!

    Som sagt det blir bättre


    Han får alltid min närhet, och jag känner mig rutten som känner så här. Tänker att han säkert kan känna att jag är ledsen och det vill jag ju såklart inte!
  • Frallan
    yoshimi skrev 2016-07-15 08:29:07 följande:

    Låter precis som min lilla virvelvind när han var i samma ålder.

    När jag gick på toa la jag honom på badrumsmattan, man kan ju liksom inte hålla sig.... ;)

    Babygym? Andra leksaker att pilla med?

    Laga mat fanns knappt på kartan, jag fick laga mat på kvällarna när hans pappa var hemma och värma under dagarna.

    Min räddning var att lämna honom till hans pappa när han kom hem

    Från jobbet - tog en promenad, ett bad, ringde en kompis osv.

    Och du, livet med en liten bebis är inte sådär

    Mysigt och rosenrött alla gånger.

    Oftare är det rätt jobbigt, krävande och stressigt - och det är helt okej att känna så.


    Ja, jag får ta ett snack med hans pappa... Känner att jag försöker förklara för honom hur jobbigt jag tycker det är mentalt ibland. Att jag måste få lite andrum, och han säger att han förstår, men ändå får jag inget direkt gehör. Man orkar liksom inte tjata sig till fri tid. Har en känsla av att han tycker att han gör nog som jobbar hela dagarna och jag vet ju själv att man kan vara riktigt trött efter en lång dag på jobbet, dock inte lika emotionellt dränerad.

    Han leker lite med leksaker, men bara i min famn eller kortare stunder på golvet om jag ligger/sitter bredvid. Babygym intresserar honom inte.

    Det är väl just att jag känner mig lite utanför de andra föräldrarna runtomkring. Dom har absolut tid för annat, även om det bara rör sig om en kvart här och där. Deras små sover i vagnen utomhus efter promenaden (med babymonitor). Eller sover själva på dagen. De kan ligga 10-15 minuter på golvet under ett babygym och vara nöjda. Då får man ju tid att ladda Sins egna batterier och bara vila armarna lite, eller pilla med något annat en stund.

    Tack så mycket för dit svar! Det känns skönt att höra att man inte är helt skogstokig som känner så här!
Svar på tråden Är min 3 månaders bebis normalt krävande?