• Frallan

    Är min 3 månaders bebis normalt krävande?

    Jag känner mig så sliten och ledsen. Har äntligen fått vårt första, efterlängtade barn, en charmig liten kille. Vad som gör mig frustrerad är att han (i mina ögon) är ganska krävande och jag börjar känna mina energireserver sina. Han har gått och blivit komjölksprotein allergiker och jag har fått sluta äta mjölkprodukter, så han mår helt klart bättre nu än innan det diagnostiserades, men på grund av att han mått ganska dåligt tidigare så har han blivit väldigt mammig. Han kan inte somna själv (vilket väl inte är så konstigt) och när han somnat så vaknar han så fort jag reser mig upp för att gå iväg. Jag får därför inga pauser under dagen för att duscha, kissa, laga mat eller annan egentid. När han somnar för natten går det bra att gå upp efter ungefär en halvtimme, så på kvällen får jag några timmar, men då är jag ofta så trött att jag inte orkar ta mig för så mycket.

    Han hatar att sitta i babysittern och babygym bryr han sig inte om, han vänder sig så fort man lägger ner honom på golvet... Hatar att ligga på rygg. Han är väldigt duktig på att vända sig, både från rygg till mage och tvärt om, så han kan rulla iväg om man inte kollar honom noga (han är dock ganska liten fortfarande, exakt tre månader, och stundtals lite wobblig i huvudet när han är trött så man kan inte direkt lämna honom på golvet, dessutom funkar det några minuter på sin höjd.

    Det enda han egentligen verkligen gillar är att stå upp (när vi håller i honom) och ibland bli buren så han får utsikt och kan kolla ut i rummet. Bärsele funkar 2 minuter. I vagnen kan han ligga om han är trött och vill sova, men vaknar så fort man stannar vagnen. Bilbarnstolen har vart ok fram tills för någon vecka sedan, nu gnälls det varje gång... men jag har inget körkort så kan ändå inte köra någonstans om jag är ensam.

    Han är verkligen en mycket charmig kille med nära till skratt, så länge man uppfyller hans önskningar (läs befallningar) och han verkar vilja växa upp fort och om han kunde önska skulle han nog gärna vilja kunna gå redan... men jag orkar snart inte mer. Det tär på krafterna att vara i ständig rörelse, alternativt låst i sängen, att aldrig kunna göra något annat. Om vi inte gjort lunchlåda kvällen innan, så får jag med stor sannolikhet laga lunch under gallskrik för att ligga själv eller sitta i babysittern är inget alternativ.

    Är det här normalt? Jag hade inte trott att jag skulle bli så här låst och dränerad. Jag känner mig uttråkad mentalt och önskar att jag åtminstone någon gång ibland kunde göra något annat. Det är framförallt att jag känner mig uttråkad som gör det outhärdligt... Jag är så less på att alltid hålla i en bebis.

    Hur gör ni andra när ni tränar hemma med bebis?

    Hur gör ni när ni duschar?

    Hur lagar ni mat/bakar?

    Hur gör ni när ni måste gå på toa, låter barnet skrika? Sitter med det i famnen på toa?

    Hur får ni något vettigt gjort? (Kan små plocka lite med en arm när man går runt med honom).

    När vänder det? Tyvärr är jag och min man ganska ensamma när det kommer till nära familj. Mina föräldrar är döda och hans sjuka. Och de flesta vänner har inga barn och har svårt att förstå.

    ...men jag älskar verkligen min lilla kille och står ju såklart mer än gärna ut med hans idéer, men går det att göra tillvaron mer dräglig under tiden så tar jag tacksamt emot er hjälp!

  • Svar på tråden Är min 3 månaders bebis normalt krävande?
  • Frallan
    hajnor skrev 2016-07-15 10:31:12 följande:

    Min ville inte eller ligga i babygym eller sitta i babysitter i för en månad sedan (han är 4 mån 2 veckor nu), men så helt plötsligt en dag så gick lite lättare. Kunde lämna honom på golvet eller i sin spjälsäng och han underhöll sig själv så jag fick äta/duscha/sitta vid datorn för mig själv (när mannen inte var hemma). Jag tror att de allra flesta barn blir lättare med tiden, dvs kan spendera lite mer tid 'ensamma' då de lär sig att jorden inte går under om de inte ser mamma varje vaken sekund...

    Sen måste du få din sambo att förstå att ni är två föräldrar. Avlastning får jag av min mamma när hon är på besök, eller svägerska. Men din sambo ska inte avlasta dig, han ska dela föräldraskapet med dig!  Han är ju för sjutton lika ansvarig som du för det här barnet. Ja det är bara du som kan amma, men allt annat kan han göra! När min man är hemma har han barnet över 75% av tiden, så jag kan få andas lite och göra något annat än att bara bära och mata bebis. Eller så gör vi något ihop alla  tre (går en promenad med hunden, går och fikar, shoppar etc). Ska tilläggas att han jobbar kvällar, så  det blir mkt vaken tid på dagen som han har med sonen. 


    Ja, behöver nog säga ifrån mer att jag behöver andrum. Det har väl vart mycket så att han känner sig påhoppad och han gör mycket, så som att laga mat, handla osv... Men just nu så gör jag gärna vad som helst som inte har med bebisen att göra för att få en paus. Det är stimulerande att städa toaletten :) så jag ser ju hellre att han tar honom och jag får laga mat osv. Bebisen är ju ganska mammig så är han lite grinig så blir han otröstlig hos mannen och då är det ju lätt att komma och dumpa över honom till mig igen.

    Men det är nog så det måste bli, att jag får lite fler pauser på kvällar och helger! Tack för ditt svar!
  • cosinus

    Jag har haft en plättlätt bebis och 3 som din.

    Hur jag lagat mat? Med bebis i sjal och ja denne har vrålat men har man fler barn måste ju de få mat så min kompromiss blev att så länge bebis är på mig så är det ok om det skriks 10 min. Jag kan inte göra det bättre just då.

    Toa/dusch/blöjbyte på syskon. Lagt ner och varit så snabb jag kunnat. Ja bebis har skrikit.

    För mina har det bara funkat att bebis sover vidare i vagn om den stannar precis när de somnat hårt. Inte sen. Den magiska tiden var varit typ 5-10 min efter de somnat. Sen har de vaknat igen. Att de somnat hos mig och gått att lägga ifrån har aldrig hänt. Jag har nästan successivt lära barnen att somna i egen säng. Det har gått mer rutiner och vyssanlull-tassar. Sjal/sele har de kunnat sova hur länge som helst i om man gått ute men samma där, inte stanna, inte gå lungt. Det ska skumpa rejält, iaf enligt mina tjorvisar :)

    Med första hade jag panik, förstod inte hur någon förälder någonsin överlevt till bebisens 1-årsdag. Med de övriga 3 så har man konstaterar att ja, det är slitigt som f-n men det går över. Sen blir en bebis som har syskon mindre rastlös, finns mer att se hemma s a s.

    Men det var kul att prova en enkel en också. En som kunde vara på golvet flera minuter utan vrål, som t o m somnat på en filt när jag kokade pasta och tittade dit 2 min senare, en som sov på nätterna (ja två uppvak för mat men i övrigt sov utan att vakna var 5e minut), en som inte hade ont i magen och var rastlös i kroppen hela tiden.

    Det ironiska är att den lätta bebisen växte upp och blev en liten huligan, han är 8 nu och jag har vaktar, förmanat och uppfostrat den ungen mer än alla de 3 andra tillsammans. Men som bebis var han lätt :)

  • MissHelene

    Var glad att du får några timmar på kvällen, min sitter mer lr mindre fast i mig 24/7 :D
    Nu går det bra när pappan leker med henne så jag iaf kan laga mat. Hon hade en lång period ingen annan än jag fick hålla henne, inte ens pappan alltså. Men nu får iaf jag o h han ha henne men INGEN annan, men hag kan inte lämna dom då skriker hon tills jag kommer in igen. Ligga i babygym lr roa sig sj på annat sätt funkar bara några minuter sen vill hon föra ngt annat så har för d mesta henne på höften när jag pysslar här hemma. När jag går på toaletten lägger jag henne på badrumsmattan ^^ sova sj e inget alternativ, hon tycker inte om att sova i vagnen så vi bytte till sittvagn tidigt så hon kunde vara med och titta, funkar mkt bättre då hon faktiskt sitter snällt ett bra tag. Jag har insett att egentid och sova utan henne kommer i framtiden om jag så får hålla ut tills hon blir tonåring XD ha ha!

    D e nog tyvärr bara att gilla läget och lära dig leva med bara en arm, man klarar mer än vad man tror med en arm när man fått in snitsen^^ min blir 6 månader nästa vecka:)

  • hajnor

    Sen tror jag också man kan träna bebisar att vänja sig vid ganska mkt från tidig ålder. Vi var överens här hemma att vi skulle göra vad vi kunde för att få ett barn som är OK i olika situationer och med olika människor (till skillnad från min brors barn som får panik vid minsta lilla miljöombyte och mamma inte är där...)
    Så vi började ganska tidigt 'utsätta' honom för nya miljöer, och låter alltid släkt och vänner hålla och gå runt med honom. I början var det mest mig han ville vara hos, men nu älskar han att få komma till nya människor som gullar med honom och tycker det är spännande att komma till nya miljöer. Vi har haft med honom på weekendresa i UK, han åker med oss fram och tillbaka till mormor och morfar, hänger med till stallet, på bröllop etc och han är cool med det mesta. 

    Ts, din sambo kan nog må bra av att få lite ensamtid med barnet så han lär sig tyda barnets signaler så de kan lära känna varandra. Bebis är supercoola i den här åldern, våran utvecklades enormt mellan 3 och 4 mån ålders och det var (är!) häftigt att få se. Då kan barnet knyta an till pappan bättre och han kommer nog med tiden kunna bli nöjd och tröstad även i pappas famn. 

    Dessutom, om du har några personer i din familj eller bland dina vänner som du litar på med ditt barn kanske du kan börja med att låta de ha barnet korta stunder då och då. Öka sedan gradvis, så han vänjer sig vid att andra människor kan vara mysiga också. Bara ett tips, det funkade för oss, kanske gör det för dig också!

  • Guldägget

    Jag skaffade en bärsjal och en ergonomisk bärsele. Det går att gå på toa utan att ta av den. Duscha gjorde jag när pappan var hemma. Oftast illvrålade hon om hon vaknade utan att jag var där, så det var snabba duschar som gällde. Jag blev totaldränerad, helt väck av utmattning, grät och grät och grät. Men det blev bättre med tiden. Dela arbetet mellan er så mycket det går. Jag skötte bebisen, min man gjorde allt annat.

  • Sommar15

    Jag hade likadsn bebis och det blir bättre! Det är PISS i början, speciellt när man jämför med andra mammor som typ kan sitta och fika med bebisen sovandes i vagnen. Se till att pappan tar bebisen när han kommer hem från jobbet - ta ett bad, duscha gå ut eller vad som helst som gör att du är upptagen och inte kan ta bebisen. Välbehövlig tid! På helgen kanske de kan gå ut så du får sova lite eller bara vara hemma ensam!

    Min dotter blev mkt nöjdare när jag slutade amma vid 4 månader och gav ersättning istället, och strax efter blev hon tillräckligt stark i nacken för att ligga på mage på golvet och titta på leksaker några minuter. Ytterligare några veckor senare lärde hon sig sitta och DÅ blev det stor skillnad i att kunna roa sig själv. Vid 7 månader började hon sova på dagtid en timme på förmiddagen som gjorde ännu större skillnad. Nu är hon 11 månader och kryper runt och hittar på en massa på egen hand, som natt och dag mot i början. Jag började jobba när hon var nio månader och kan intyga att jobbet verkligen är som semester jämfört med att vara hemma.

    Se till att få lite egentid på kvällarna och helgerna och stå ut, det blir snart bättre!

  • CarroAN

    Jag orkade inte läsa hela men jag hade så med min bebis också. Kunde inte röra mig, inte laga mat, inte duscha och det var svinjobbigt. Nu är han fem månader och kan sitta eller ligga själv en stund. Sover inget på dagen men det är okej.

  • erviso

    Min dotter (snart tre månader) gillar inte heller sjal eller sele, utan börjar skrika direkt (sele) eller efter några minuter (sjalen). Jag har köpt ergobaby som alla andra älskar, och babylonia tricot-slen som jag också hört mkt positivt om, så tänker att det handlar om att hon helt enkelt inte gillar dem nu, selen kanske funkar när hon blir större och man kan skippa spädbarnsinlägget. (Däremot gillar hon babysittern och babygymmet, så när hon sitter/ligger där brukar jag passa på att äta frukost/göra kaffe/läsa tidningen etc.)

    Laga mat gör jag inte, äter fil eller rester till lunch och sedan lagar min man middag på kvällarna.

    Träna gör jag hemma via You tube, brukar köra yoga och lägga henne på mattan framför mig, kan då "integrera" henne i träningen, kittla henne samtidigt som jag kör framåtböjningar osv, ja ni förstår. Kanske inte alltid hinner ett helt pass innan hon tröttnar, men ändå... 

    Duscha gör jag antingen när hon somnat på kvällen eller när hennes pappa har hand om henne, har nån gång snabbduschat och haft henne i babysittern precis utanför så jag kan se henne. Och ja, har några gånger suttit på toa med henne i famnen när hon inte velat vara nån annanstans, kan inte hjälpas :).

    Hur mycket hon sover på dagarna varierar mycket, men sällan sover hon på annat sätt än i vagnen eller i min famn, lägger jag över henne i sängen vaknar hon ofta direkt. Men jag gillar att sitta vid datorn eller läsa så jag gör det med henne på en kudde i famnen, ibland vaknar hon till och vill snutta lite, somnar sedan om.

    Städa (om det räknas in bland "vettiga saker") gör jag inte lika noggrant längre, och det blir under de perioder hon ligger i babygymmet eller om jag nån gång lyckas få henne att sova i sängen (eller när hon är med sin andra förälder, såklart).

  • ulliiz

    Ditt barn är helt normal. Min dotter sov endast i min famn dag som natt de första 3 månaderna, därefter kunde jag lägga henne i hennes säng till kvällen ( efter typ 10 försök) men på dagen sov hon på mig fram tills att hon va va 7 månader. Nu är hon 9 månader, somnar i min famn men sover sen i sin säng dag och natt, när hon vaknar på natten får hon sova resten av tiden bredvid mig i sängen.

    Duscha gjorde jag när pappan kunde ta henne. Laga mat lika så. Va glad om jag fick lunch om dagen. Gick på toa gjorde jag med henne i famnen.

    Men de blir bättre! Mycket bättre. Så fort hon kunde sitta själv tyckte hon att allt blev mycket roligare. Ås håll ut!

  • annabellelee

    Ja, man lär sig göra mycket med en hand.... :)

    De första 6 månaderna tyckte jag var rent helvetiska. Sen har det blivit lättare.

    Fortsätt prova med selen! Vår lille vägrade de första månaderna och ville bara bli buren i famnen, men efter ca 3-4 månader kunde han sova där (det gällde dock att sätta honom där när han var trött och börja gå snabbt) och det var en oerhörd lättnad att kunna komma ut. Vagnen har han aldrig lärt sig gilla.

    Som tur var har jag en förstående man. När han kom hem stod aldrig maten på bordet och jag stod i princip på tröskeln och räckte över lilleman och gick ut en stund. Det hindrade mig från att bli galen. Bokstavligen.

  • Meriall

    Vi hade det likadant ett tag men hittade mirakellösningen - babygunga dvs sådan som gungar själv. Satte vi honom i den så blev han helt lugn och plockade lite med leksakerna på den och somnade sedan. Var helnöjd i den hela tiden. Blev enorm skillnad för oss! Det blev också lättare vid ca 4 mån ålder :)

  • annabellelee

    Angående praktiska saker:

    Gick på toa med lillen i famn. Det kändes udda minst sagt. Duschade när mannen kommit hem. Ibland hann jag när lillen sov men han brukade vakna ca 5-10 min efter att man lagt ner honom så då fick jag vara snabb. Åt smörgåsar till lunch, oftast sittande på golvet så att jag kunde sitta bredvid lillen som låg i babygymmet. Han började skrika när jag var för långt bort, tex satt vid köksbordet. Laga mat fick vi göra på kvällen när mannen var hemma. Ofta lagade vi storportioner så vi hade för flera dagar.Träna gjorde jag genom promenader med lillen och min egenstund när pappan kom hem användes ofta till träning.

    Jag fick inget vettigt gjort. En kollega frågade vad jag hade för projekt när jag skulle vara föräldraledig. Skriva bok? Måla tavlor kanske? Jag säger HAHAHA.

Svar på tråden Är min 3 månaders bebis normalt krävande?