IVF med start i september 2016

Förlåt att jag hoppar in så här när jag är ny i denna tråd men jag kände att jag ville kommentera ditt inlägg.
Usch vad jag känner med dig Regnbågsdröm. Det är fulltsändigt fruktansvärt och man går sönder varje gång (jag har fem misslyckade försök bakom mig), och det värsta är att man varje gång hoppas så innerligt så att det gör ont. Det är så orättvist. Lider med dig och din smärta idag!

Fan vad tufft livet är just nu alltså. Ibland hamnar jag i insikten att man kanske måste inse att det inte blir något barn för oss även om min partner försöker peppa mig. Det är ändå en sorg som tar tid att bearbeta.
När jag först gick in i ivf-karusellen var jag helt övertygad om att det skulle lösa sig för oss men efter så många misslyckade försök bakom oss så är mitt hopp nästan som bortblåst.
Hur överlever ni? Vet ni om det finns några träffar för oss i samma situation om man bor i sthlm? Jag har valt att inte dela med mig av detta till någon i min närhet då alla (läs ALLA) mina vänner blev gravida när vi kämpade som hårdast och jag orkade inte berätta helt enkelt.
Ursäkta för ett negativt inlägg men ibland känner jag att jag måste få andas ut och kräkas ur mig lite.

Åh, förstår dig precis. Hoppas verkligen att det går vägen denna gång.

Stort grattis!!!

Så himla fantastiskt. Var det en FET? Eller kort/långt protokoll?