Jag har nog också ptsd men tror i mitt fall på mer på c-ptsd.
Hur yttrar sig dina flashbacks? Vet du vad som triggar dem?
Minns i princip ingenting om min barndom så mina trauman är rena kroppsminnen som jag inte kan sätta ord på.
Hållt på med mindfulness rätt mycket och det har hjälpt mig mycket. Lider inte längre på samma sätt.
Får du behandling? Hört emdr ska vara effektivt.
Hej
Vad innebär c-ptsd?
Jag kastas tillbaka till ett minne där jag upplever det igen. Som att jag var tillbaka på den platsen med smärtan, känslorna och ibland till och med lukter och smaker. Det är hemskt. Ibland är de "lite lättare" och då får jag som väldigt påträngande minnesbilder jag har svårt att värja mig mot. Oftast vet jag inte riktigt vad som triggar. Just nu går jag i behandling och då dras ju minnena upp till ytan och därför är det nästan triggande hela tiden. Annars har det varit platser, dialekter och sättet människor rör vid mig.
Okej, men får du som känningar fast du inte vet vad du reagerar på eller?
Vad bra att du har hittat något som funkar för dig. Går du på kurs eller kör du hemma
Har provat emdr men det gick inte bra alls. Gjorde det med en som gick under utbildning och hon kunde inte se när det var dags att bryta. Mådde väldigt mycket sämre av det. Men nu ar jag fått hjälp, eller håller på och får hjälp. Bor på ett behandlingshem där de jobbar med exponering
Här är en till
Jag gör EMDR hos en duktig psykolog, går på kroppsbehandling och sprayar mig med magnesiumolja
Har PTSD från barndomen, min syster var våldsam (och lite andra grejor) och jag har mått dåligt länge. Trodde sättet jag mådde på var normalt eller mitt eget fel, hade ingen aning om att jag blivit traumatiserad.
Har äntligen fått rätt hjälp och känner mig tacksam över det
EMDR är jobbigt men effektivt för mig. Har hört gott om hypnosterapi, men inte vågat prova.
Jag känner mycket skuld och skam över att jag fått PTSD över syskonmisshandel
Håller på att ta mig tillbaka till min arbetsplats, hoppas på att det går bra den här gången.
Lycka till med ert mående
(måste rekommendera Pete Walker som skrivit en bra bok om c-ptsd, dock på engelska)
Okej, ja asså diagnosen i sig är ju inte viktigt. Så länge du kan behandla den själv och att du känner att ditt klarar av det. Att du lyckades lugna ditt nervsystem låter ju helt fantastiskt!
Jag hoppas verkligen det. Även om det känns mörkt och tyst just nu..
Jag är relativt frisk nu, men några utvalda symptom av sådant som är/har varit är:
- återupplevelser: bilder, kastas tillbaka i traumat och tror att det händer just nu
- hög ångest
- mardrömmar
- stänga av känslomässigt
- dissociera
- tvångstankar
- inte minnas traumat utan känner att det har hänt någon annan
- stockholmssyndrom
- undvika att prata om trauman
- inte klara av beröring
- att det är mitt fel
det är några av symptomen jag har haft eller har
Jag började i psykoterapi och när jag öppnade ett trauma (som jag inte riktigt mindes innan) så vällde det över ett nytt, sedan ett nytt osv. Det gav en enorm åneststegring och flashbacks. Mina känslor kring traumat har varit väldigt inkapslade.
Man pratar en del i emdr, om du känner dig stabil och har någon som kan hjälpa dig om det blir kris så kan du prova att göra det hemma, finns på youtube. Jag kan länka om du är intresserad. Är dock rädd att du kan minnas saker du inte klarar av och tror att det är bättre om du gör sånt här i terapi.
Kan rekommender att göra tai chi, jag lärde mig från en video på youtube. Finns något som heter butterfly hug som också är bra .
Så här ser min emdr-terapi ut.
Vi väljer ut ett trauma. Jag behöver alltså berätta om det. Väldigt jobbigt och skamfyllt. Jag berättar hur hemskt minnet känns med en siffra. Psykologen kör igång sin emdr-maskin och jag ska tänka på minnet. Efter ett tag, kanske 30 sek så, tar vi paus och jag ska berätta vad jag tänker, känner osv. Sedan mer EMDR, paus osv tills jag inte orkar mer. Vi jobbar med bilden tills den är nere på 0.
Det är jobbigt. Men det hjälper. Det hjälper så otroligt mycket. Samma med Rosen-behandlingen. Jag klarar av mer och mer beröring, även om jag blir helt överkastad av minnen då också.
Jag skäms över att mina trauman inte är så allvarliga, men att mina reaktioner är så stora. Jag vill inte skämmas.
Hur ser ditt liv ut annars? Har du människor som är snälla runt dig? Tar du hand om din hygien? Orkar du göra saker?
Lycka till med ditt välmående.
Det låter som om du har kommit lång på din resa, så härligt för dig. Behöver du fortfarande behandla din ptsd?
Du minns inga trauman alls? Hur känns det?
Jag fungerar bättre och bättre. Försöker ta mig tillbaka till jobbet för andra gången. Hoppas på att jag ska klara det.
Tyvärr mår jag dåligt i min relation. Det är det stora som hindrar mig just nu för att klara av vardagen. Vi går i parterapi.
Min vanliga terapi har inte börjat ännu, men jag har tvångstankar kring att få flashbacks igen i terapin. Det är så fruktansvärt jobbigt.