Vi med PTSD

Här är en till

Jag gör EMDR hos en duktig psykolog, går på kroppsbehandling och sprayar mig med magnesiumolja

Har PTSD från barndomen, min syster var våldsam (och lite andra grejor) och jag har mått dåligt länge. Trodde sättet jag mådde på var normalt eller mitt eget fel, hade ingen aning om att jag blivit traumatiserad.

Har äntligen fått rätt hjälp och känner mig tacksam över det

EMDR är jobbigt men effektivt för mig. Har hört gott om hypnosterapi, men inte vågat prova.

Jag känner mycket skuld och skam över att jag fått PTSD över syskonmisshandel

Håller på att ta mig tillbaka till min arbetsplats, hoppas på att det går bra den här gången.

Lycka till med ert mående

(måste rekommendera Pete Walker som skrivit en bra bok om c-ptsd, dock på engelska)

Jag är relativt frisk nu, men några utvalda symptom av sådant som är/har varit är:

- återupplevelser: bilder, kastas tillbaka i traumat och tror att det händer just nu
- hög ångest
- mardrömmar
- stänga av känslomässigt
- dissociera 
- tvångstankar
- inte minnas traumat utan känner att det har hänt någon annan
- stockholmssyndrom
- undvika att prata om trauman
- inte klara av beröring
- att det är mitt fel

det är några av symptomen jag har haft eller har

Det låter som en hemsk upplevelse med hypnosen, inte konstigt du tappade förtroendet. Det är svårt nog utan att behöva hantera behandlarens osäkerhet och inkompetens. Jag tycker det var starkt av dig att lyssna på din magkänsla.

Jag har själv erfarenhet av att psykologer/läkare gör mer skada än nytta. 

Jag har försökt läsa på om magnesium men har svårt att hitta bra studier kring det och berättar bara hur det är för mig. Magnesium hjälper mig att sova djupare, slappna av mer, få mer energi och bli klarare i huvudet. Magnesium kan tas upp via huden. Jag har köpt magnesiumklorid-spray från hälsokosten. Har använt det i cirka 3 månader och jag mår mycket bättre. Känner mig inte konstant utmattad, har mindre ångest. Rekommenderar det verkligen. Googla gärna och läs mer, men som sagt svårt att hitta studier kring magnesiumolja.

Jag började i psykoterapi och när jag öppnade ett trauma (som jag inte riktigt mindes innan) så vällde det över ett nytt, sedan ett nytt osv. Det gav en enorm åneststegring och flashbacks. Mina känslor kring traumat har varit väldigt inkapslade.

Man pratar en del i emdr, om du känner dig stabil och har någon som kan hjälpa dig om det blir kris så kan du prova att göra det hemma, finns på youtube. Jag kan länka om du är intresserad. Är dock rädd att du kan minnas saker du inte klarar av och tror att det är bättre om du gör sånt här i terapi.

Kan rekommender att göra tai chi, jag lärde mig från en video på youtube. Finns något som heter butterfly hug som också är bra . 

Så här ser min emdr-terapi ut.

Vi väljer ut ett trauma. Jag behöver alltså berätta om det. Väldigt jobbigt och skamfyllt. Jag berättar hur hemskt minnet känns med en siffra. Psykologen kör igång sin emdr-maskin och jag ska tänka på minnet. Efter ett tag, kanske 30 sek så, tar vi paus och jag ska berätta vad jag tänker, känner osv. Sedan mer EMDR, paus osv tills jag inte orkar mer. Vi jobbar med bilden tills den är nere på 0.

Det är jobbigt. Men det hjälper. Det hjälper så otroligt mycket. Samma med Rosen-behandlingen. Jag klarar av mer och mer beröring, även om jag blir helt överkastad av minnen då också.

Jag skäms över att mina trauman inte är så allvarliga, men att mina reaktioner är så stora. Jag vill inte skämmas.

Hur ser ditt liv ut annars? Har du människor som är snälla runt dig? Tar du hand om din hygien? Orkar du göra saker?

Lycka till med ditt välmående. 

Det låter som om du har kommit lång på din resa, så härligt för dig. Behöver du fortfarande behandla din ptsd?
Du minns inga trauman alls? Hur känns det?

Jag fungerar bättre och bättre. Försöker ta mig tillbaka till jobbet för andra gången. Hoppas på att jag ska klara det.
Tyvärr mår jag dåligt i min relation. Det är det stora som hindrar mig just nu för att klara av vardagen. Vi går i parterapi.

Min vanliga terapi har inte börjat ännu, men jag har tvångstankar kring att få flashbacks igen i terapin. Det är så fruktansvärt jobbigt.

Tänkte väcka liv i tråden.

Hur går det för er?

Jag beklagar. Vill du berätta din historia?

Jag brukade trilla ihop tidigare när jag blev triggad, som att svimma fast hjärnan var vaken men jag var oförmögen att röra mig. Så otroligt obehagligt.

Jag skriver här, för jag känner mig ensam. Som ett ufo bland alla normala. Den känslan gör så otroligt ont. Att jag pga mina trauman inte passar in någonstans.

Tråkigt, att du måste vänta på behandling. Vad ska du få för hjälp?