Några fler som lider a PTSD?
Har ni försökt att få hjälp? Haft det länge? Hur yttrar det sig?
Jag har själv haft PTSD i säkert över 10 år men blev diagnostiserad först för två år sedan. Innan trodde jag alla led av mardrömmar, flashbacks och panikattacker. Har fått det efter övergrepp.
Vore skönt att inte känna sig så ensam. Känns som att ingen förstår
Jag är relativt frisk nu, men några utvalda symptom av sådant som är/har varit är:
- återupplevelser: bilder, kastas tillbaka i traumat och tror att det händer just nu
- hög ångest
- mardrömmar
- stänga av känslomässigt
- dissociera
- tvångstankar
- inte minnas traumat utan känner att det har hänt någon annan
- stockholmssyndrom
- undvika att prata om trauman
- inte klara av beröring
- att det är mitt fel
det är några av symptomen jag har haft eller har
Jag började i psykoterapi och när jag öppnade ett trauma (som jag inte riktigt mindes innan) så vällde det över ett nytt, sedan ett nytt osv. Det gav en enorm åneststegring och flashbacks. Mina känslor kring traumat har varit väldigt inkapslade.
Man pratar en del i emdr, om du känner dig stabil och har någon som kan hjälpa dig om det blir kris så kan du prova att göra det hemma, finns på youtube. Jag kan länka om du är intresserad. Är dock rädd att du kan minnas saker du inte klarar av och tror att det är bättre om du gör sånt här i terapi.
Kan rekommender att göra tai chi, jag lärde mig från en video på youtube. Finns något som heter butterfly hug som också är bra .
Så här ser min emdr-terapi ut.
Vi väljer ut ett trauma. Jag behöver alltså berätta om det. Väldigt jobbigt och skamfyllt. Jag berättar hur hemskt minnet känns med en siffra. Psykologen kör igång sin emdr-maskin och jag ska tänka på minnet. Efter ett tag, kanske 30 sek så, tar vi paus och jag ska berätta vad jag tänker, känner osv. Sedan mer EMDR, paus osv tills jag inte orkar mer. Vi jobbar med bilden tills den är nere på 0.
Det är jobbigt. Men det hjälper. Det hjälper så otroligt mycket. Samma med Rosen-behandlingen. Jag klarar av mer och mer beröring, även om jag blir helt överkastad av minnen då också.
Jag skäms över att mina trauman inte är så allvarliga, men att mina reaktioner är så stora. Jag vill inte skämmas.
Hur ser ditt liv ut annars? Har du människor som är snälla runt dig? Tar du hand om din hygien? Orkar du göra saker?
Lycka till med ditt välmående.
Jag började i psykoterapi och när jag öppnade ett trauma (som jag inte riktigt mindes innan) så vällde det över ett nytt, sedan ett nytt osv. Det gav en enorm åneststegring och flashbacks. Mina känslor kring traumat har varit väldigt inkapslade.
Man pratar en del i emdr, om du känner dig stabil och har någon som kan hjälpa dig om det blir kris så kan du prova att göra det hemma, finns på youtube. Jag kan länka om du är intresserad. Är dock rädd att du kan minnas saker du inte klarar av och tror att det är bättre om du gör sånt här i terapi.
Kan rekommender att göra tai chi, jag lärde mig från en video på youtube. Finns något som heter butterfly hug som också är bra .
Så här ser min emdr-terapi ut.
Vi väljer ut ett trauma. Jag behöver alltså berätta om det. Väldigt jobbigt och skamfyllt. Jag berättar hur hemskt minnet känns med en siffra. Psykologen kör igång sin emdr-maskin och jag ska tänka på minnet. Efter ett tag, kanske 30 sek så, tar vi paus och jag ska berätta vad jag tänker, känner osv. Sedan mer EMDR, paus osv tills jag inte orkar mer. Vi jobbar med bilden tills den är nere på 0.
Det är jobbigt. Men det hjälper. Det hjälper så otroligt mycket. Samma med Rosen-behandlingen. Jag klarar av mer och mer beröring, även om jag blir helt överkastad av minnen då också.
Jag skäms över att mina trauman inte är så allvarliga, men att mina reaktioner är så stora. Jag vill inte skämmas.
Hur ser ditt liv ut annars? Har du människor som är snälla runt dig? Tar du hand om din hygien? Orkar du göra saker?
Lycka till med ditt välmående.
Det låter som om du har kommit lång på din resa, så härligt för dig. Behöver du fortfarande behandla din ptsd?
Du minns inga trauman alls? Hur känns det?
Jag fungerar bättre och bättre. Försöker ta mig tillbaka till jobbet för andra gången. Hoppas på att jag ska klara det.
Tyvärr mår jag dåligt i min relation. Det är det stora som hindrar mig just nu för att klara av vardagen. Vi går i parterapi.
Min vanliga terapi har inte börjat ännu, men jag har tvångstankar kring att få flashbacks igen i terapin. Det är så fruktansvärt jobbigt.
Det låter som om du har kommit lång på din resa, så härligt för dig. Behöver du fortfarande behandla din ptsd?
Du minns inga trauman alls? Hur känns det?
Jag fungerar bättre och bättre. Försöker ta mig tillbaka till jobbet för andra gången. Hoppas på att jag ska klara det.
Tyvärr mår jag dåligt i min relation. Det är det stora som hindrar mig just nu för att klara av vardagen. Vi går i parterapi.
Min vanliga terapi har inte börjat ännu, men jag har tvångstankar kring att få flashbacks igen i terapin. Det är så fruktansvärt jobbigt.
Det låter som en hemsk upplevelse med hypnosen, inte konstigt du tappade förtroendet. Det är svårt nog utan att behöva hantera behandlarens osäkerhet och inkompetens. Jag tycker det var starkt av dig att lyssna på din magkänsla.
Jag har själv erfarenhet av att psykologer/läkare gör mer skada än nytta.
Jag har försökt läsa på om magnesium men har svårt att hitta bra studier kring det och berättar bara hur det är för mig. Magnesium hjälper mig att sova djupare, slappna av mer, få mer energi och bli klarare i huvudet. Magnesium kan tas upp via huden. Jag har köpt magnesiumklorid-spray från hälsokosten. Har använt det i cirka 3 månader och jag mår mycket bättre. Känner mig inte konstant utmattad, har mindre ångest. Rekommenderar det verkligen. Googla gärna och läs mer, men som sagt svårt att hitta studier kring magnesiumolja.
Hej ! är mamma till en dotter med PTSD har skapat en ny tråd med min fråga, men frågar även här . Har någon av er med PTSD varit gravid eller kanske är gravid nu ?
Hur har ni mått under era graviditeter och har ni medicinerat och med i sådant fall vad ? Många frågor JA, men känner stark oro för min dotter , då hon inte längre fick ta den medicin hon tar och nu mår hemskt dåligt . Har även sagt att hon är rädd att hon inte kommer kunna fullborda denna graviditet , även om det är en efterlängtad sådan .
Hej ! är mamma till en dotter med PTSD har skapat en ny tråd med min fråga, men frågar även här . Har någon av er med PTSD varit gravid eller kanske är gravid nu ?
Hur har ni mått under era graviditeter och har ni medicinerat och med i sådant fall vad ? Många frågor JA, men känner stark oro för min dotter , då hon inte längre fick ta den medicin hon tar och nu mår hemskt dåligt . Har även sagt att hon är rädd att hon inte kommer kunna fullborda denna graviditet , även om det är en efterlängtad sådan .
Tänkte väcka liv i tråden.
Hur går det för er?
Jag har C-ptsd av återkommande trauman i vuxenålder som till slut resulterat i att Livsglädjen försvann(blivit inlagd). Små avsvimningar när jag triggas. Kan idag inte sova utan sömnpiller. Jag kommer förhoppningsvis få behandling men det tar tid. Ja är man som levt xx år med en psykisk instabil person. Normal uppväxt utan problem.
Jag har C-ptsd av återkommande trauman i vuxenålder som till slut resulterat i att Livsglädjen försvann(blivit inlagd). Små avsvimningar när jag triggas. Kan idag inte sova utan sömnpiller. Jag kommer förhoppningsvis få behandling men det tar tid. Ja är man som levt xx år med en psykisk instabil person. Normal uppväxt utan problem.
Jag beklagar. Vill du berätta din historia?
Jag brukade trilla ihop tidigare när jag blev triggad, som att svimma fast hjärnan var vaken men jag var oförmögen att röra mig. Så otroligt obehagligt.
Jag skriver här, för jag känner mig ensam. Som ett ufo bland alla normala. Den känslan gör så otroligt ont. Att jag pga mina trauman inte passar in någonstans.
Tråkigt, att du måste vänta på behandling. Vad ska du få för hjälp?
Jag beklagar. Vill du berätta din historia?
Jag brukade trilla ihop tidigare när jag blev triggad, som att svimma fast hjärnan var vaken men jag var oförmögen att röra mig. Så otroligt obehagligt.
Jag skriver här, för jag känner mig ensam. Som ett ufo bland alla normala. Den känslan gör så otroligt ont. Att jag pga mina trauman inte passar in någonstans.
Tråkigt, att du måste vänta på behandling. Vad ska du få för hjälp?
men väldigt ensam. Men jag har mig själv att skylla som levt det livet jag levt. Mer senare. Take care
Jag beklagar. Vill du berätta din historia?
Jag brukade trilla ihop tidigare när jag blev triggad, som att svimma fast hjärnan var vaken men jag var oförmögen att röra mig. Så otroligt obehagligt.
Jag skriver här, för jag känner mig ensam. Som ett ufo bland alla normala. Den känslan gör så otroligt ont. Att jag pga mina trauman inte passar in någonstans.
Tråkigt, att du måste vänta på behandling. Vad ska du få för hjälp?
För att vara mer tydlig så tappade jag alltså Livsgnistan. Det har aldrig hänt tidigare. Detta beroende på den insats som jag gjort denna gång. Tyvärr så lever detta problemet kvar efter dessa månader. Jag är långt ifrån stabil och måste sysselsätta mig för att överleva. Idag sitter jag inne p.g.a. vädret och ångesten blir total. Jag har ingen direkt att vända mig till utan får klara mig själv. Jag är medveten om att jag behöver vård och att jag helst skall ha personer runt mig så mycket det går. Men det fungerar inte beroende på där jag/vi bor idag.
Läget måste förändras och jag måste komma iväg(fly) även om det blir till att sova på soffan hos någon kompis. Sedan kvinnan hamnade i skov för ca 3 månader sedan har livet varit ett stort vakuum med alla inslag som finns att säga. Det i sig har tagit mig djupare ner vilket jag inte klarar av för egen del att parera. Att mitt livs kärlek körde "dubbelt" under en tid fick mig att tappa allt med tanke på hur bra via har haft det. Jag har satsat 1/4 av mitt liv i denna relation som idag har kommit till en ende med förskräckelse. Livsgnistan är borta. Tiden går långsamt och möjligheterna efter detta boende är mer eller mindre 0.
Dom jag pratat med står också handfallna efter som det hela praktiskt är så komplext. Min liv är bra om det kommer andra till nytta genom min erfarenhet.
Hej jag har komplex PTSD och DDNOS. Upprepade trauman från barndom sexuellt utnyttjande destruktiva förhållande hot o våld, levt på skyddat. Går på kbt och traumagrupp
Min hjärna är inställd på katastrof dagligen.Är ständigt orolig för nästa katastrof.För det hänt en del svåra saker.