Kompisen säger alltid nej

kan du prata med den pojkens föräldrar? Bjud hem honom till er, eller även föräldrarna? Ta en fika tillsammans?

Vi har pratat om det. Och vid det tillfället kom det fram till att han sagt att han inte vill leka med min son så mycket.
Däremot om min son har en annan kompis kan han ibland komma och ställa sig intill våran gård och liksom visa att han vill vara med. Jag brukar ju egentligen vara av den åsikten att jag tycker att alla ska få vara med men i den här frågan så känns det som att jag rubbar på mina värderingar, min son har aldrig varit välkommen att vara med när kompisen har haft någon annan kompis....

Svårt det där. Vi har lite samma situation, men står på andra sidan. Våra killar är dock sju år och den andra killens mamma frågar om de kan leka och min kille vill inte och jag känner att jag måste komma med ursäkter/linda in mina nej på ett fint sätt. Min sjuåring vill inte leka med detta barn. Han kan inte riktigt förklara varför, men de har väl inte klickat helt enkelt. Jag vill inte tvinga honom för att vara snäll mot det andra barnet. Tänker om jag själv skulle sättas att umgås med en annan person jag inte har något gemensamt/trivs med på fritiden. Sedan pratar vi självklart om att man ska vara en bra kompis osv, men det tycker inte jag är samma sak som att "tvingas" leka med någon när man inte vill. På förskolan är det ofta mkt att alla ska få vara med, vilket är bra, men ju äldre de blir, ju mer bryter dem sig loss och upptäcker olikheter mellan sig.

Om du inte vill att det barnet ska få vara med när ditt barn har en annan kompis hos sig så får du väl säga att "nu är X här och leker, men en annan dag kan du gärna komma och leka, om du upplever att han bara kommer för kompisen som är där egentligen.

Ja, du har ju så rätt i att det inte alltid klickar mellan barn heller. Men jag tycker personligen att det är så jobbigt att se när min son får nobben hela tiden. Av den anledningen brukar jag säga nej när han frågar ifall han får vara med kompisen. Jag brukar säga att han hellre ska fråga de kompisar som brukar vilja vara med honom. Men jag känner mig osäker, kan man säga så?!

Det tycker jag absolut att du kan göra. Försök att få till ett regelbundet umgänge med andra kompisar så kommer han säkert att strunta i den andra killen tids nog.

När min dotter var liten ville hon alltid leka med flickan mittemot. Hon sa alltid tvärnej.

En dag när hennes mamma var med så frågade dottern om hon fick komma och leka. Mamman sa självklart (men jag själv var lite tveksam) mamman hennes dotter och min dotter var ute o lekte i deras trädgård. Sedan gick mamman in. Efter en liten stund kom min dotter in gråtandes efter att flickan sparkat en massa hårda bollar i ansiktet och i magen. Jag gick dit o skällde ut ungen som inte verkade ångra sig det minsta.

Har hört av andra grannbarn att den här flickan bara hatar min dotter men de har aldrig umgåtts före denna incident så jag vet inte varför heller.

Min dotter fortsatte tjata om att få leka hos henne och efter det har jag sagt men hon är ju inte snäll mot dig så jag tycker inte ska göra det. Sen har hon inte tjatat längre om det.

Vi har motsatta problemet, dvs min dotter vill inte alltid leka med den som frågar. Skulle aldrig komma på tanken att tvinga henne till lek.
En vän till mig  har en son som inte vill leka med en av klasskompisarna längre då han helt enkelt tycker att pojken är så jädra tråkig. Inte mycket att säga om det heller tycker jag. Ibland funkar det inte åt båda håll.

kanske ska du tänka tvärtom? Säg att det är ok att pojken är med om han ser ut som om han vill vara med. Då är de tre stycken, och så kan du observera en gång om det fungerar bättre då än när de bara är två?  Upptäcker de att det är roligare så kan det vara en väg in i att din son får vara med mer. 

Ja, tråkig incident med din dotter. Men skönt ändå att hon slutat tjata.
Min son slutar aldrig tjata. Härom dagen så kom kompisen över och fråga ifall min son ville vara med och bygga på en lådbil. Glad i hågen sprang han dit. Efter ca en kvart så kommer han hem gråtande. Då kom kompisen på att han inte ville bygga/leka något mer. Jag tröstade honom och sa att sådär gör man inte som  kompis.(han har gjort sådär förut) Jag sa att jag inte tyckte att han skulle leka med honom när han gör sådär. Min son höll med mig. Dagen efter ville min son leka med kompisen igen. När jag påminde om hur ledsen han varit dagen före sa han. Jamen, det var ju igår.
Åh vad jag tycker att det här är jobbigt!!

Min son har börjat säga att han inte vill att kompisen inte vara med när han har en kompis. Han har fått så mycket nobben av kompisen att jag faktiskt förstår att han inte hela tiden vill vända andra kinden till.

Det är inte det som är det egentliga problemet egentligen. Utan det handlar om hur mycket jag kan tillåta. Jag vill bara säga nej när min son frågar ifall han får vara med kompisen.

Jag tycker ni ska respektera att grannpojken inte vill leka. Försök att introducera din son för andra vänner. Får han riktiga vänner kommer han inte vilja vara med grannpojken längre.

Men jag Vill inte tvinga grannpojken att leka med min son. Det handlar om vad jag vill säga till min son. Jag Vill säga att han inte får leka med honom när han frågar