tikki masala skrev 2016-08-18 08:37:26 följande:
När min dotter var liten ville hon alltid leka med flickan mittemot. Hon sa alltid tvärnej.
En dag när hennes mamma var med så frågade dottern om hon fick komma och leka. Mamman sa självklart (men jag själv var lite tveksam) mamman hennes dotter och min dotter var ute o lekte i deras trädgård. Sedan gick mamman in. Efter en liten stund kom min dotter in gråtandes efter att flickan sparkat en massa hårda bollar i ansiktet och i magen. Jag gick dit o skällde ut ungen som inte verkade ångra sig det minsta.
Har hört av andra grannbarn att den här flickan bara hatar min dotter men de har aldrig umgåtts före denna incident så jag vet inte varför heller.
Min dotter fortsatte tjata om att få leka hos henne och efter det har jag sagt men hon är ju inte snäll mot dig så jag tycker inte ska göra det. Sen har hon inte tjatat längre om det.
Ja, tråkig incident med din dotter. Men skönt ändå att hon slutat tjata.
Min son slutar aldrig tjata. Härom dagen så kom kompisen över och fråga ifall min son ville vara med och bygga på en lådbil. Glad i hågen sprang han dit. Efter ca en kvart så kommer han hem gråtande. Då kom kompisen på att han inte ville bygga/leka något mer. Jag tröstade honom och sa att sådär gör man inte som kompis.(han har gjort sådär förut) Jag sa att jag inte tyckte att han skulle leka med honom när han gör sådär. Min son höll med mig. Dagen efter ville min son leka med kompisen igen. När jag påminde om hur ledsen han varit dagen före sa han. Jamen, det var ju igår.
Åh vad jag tycker att det här är jobbigt!!