Tack för grattis!
Känns väldigt omtumlande. Hade ju planerat att ha ett barn till....men samtidigt är det ju få förunnat att få tvillingar och det är ju kul på ett sätt. Orolig för graviditet bara och att de ska komma aldeles för tidigt..
Krävs ju lite annat planerade nu att gå från två till fyra barn...
. Det är något alldeles speciellt att vänta två.
Hej allihopa! Jag är också gravid,i vecka 6 (5+2) beräknad 29 juli än så länge :) detta kom lite som en chock för oss och vi har inte varit tillsammans alls länge. Bara ett par månader och båda hade flera års långa förhållanden innan. Men jag har gjort 3 aborter innan när ja var yngre och är 22 år nu och gör aldrig om det! Plus att vi har hus bilar körkort jobb osv så vi valde att köra på det och vi är så spända! Ska till bm 8/12 ????
Hur har det gått för Treansresa? Skulle inte hon på VUL igår också?
Fortfarande bruna flytningar till och från här, det är lite hela tiden men blir mer vid ansträngning. Pratade med chefen om det igår och sjukskrev mig veckan ut.. ska till barnmorskan på hälsosamtal på fredag så hoppas verkligen vi kan få göra ett vul då med. Denna oron är hemsk :/ testerna visar fortfarande positivt iallafall.
Det stämmer. Mitt gick dock inge bra:( hon flyttade bak mig så mycket så jag skulle ha plussat innan äl. Men hon tyckte allt såg "bra" ut om man utgår från den mätningen hon fick fram. Men ska tillbaka om en vecka för att se om fostret växt. Nu såg hon bara gulekroppen, hinnsäcken och kanske fostret som en liten prick:( vet också att jag ej kan ha blivit gravid senare dels pga sex samt plusset. Så känns inte så hoppfullt:(
Det finns en del tvillingar på mannens sida, men det ska väl inte spela någon roll har jag hört...sen är det ju enäggstvillingar också och jag tror inte det är ärftligt.
På måndag ska jag till läkaren på ordentlig undersökning! Det bästa med det här är ju att det blir många ultraljud!!
Men det är ju en riskgraviditet, så känns lite oroligt ändå...
Åh tjejer vad jag är orolig. Har inte riktigt smält att vi ska ha två...vet inte om jag är glad eller inte. Rädd och orolig. Vad har vi gett oss in på? Kommer detta gå bra? Föds de för tidigt? Stannar fröna kvar? Tusen frågor utan svar...
Efter jag fick beskedet så är jag lika orolig igen för att det ska skita sig. Kollar efter blod på pappret, analyserar varenda liten värk...haft mycket molvärk idag och tänker genast att det inte är bra.
Jösses....inte nog med det så går all den lilla energi jag har åt till att orka med jobbet, och när jag kommer hem är det direkt in i sängen...
Barnen börjar fråga varför jag bara ligger där, stackarna...kanske tror dom jag är allvarligt sjuk. Orkar inte göra nåt hemma, finns inget som är gott att äta, ständigt hungrig och illamående...
Ja, det var ju inget positivt inlägg det här, men antar att det är mina sämsta hormoner som pratar nu..
. Mina kom två veckor tidigt, vägde 3,6 var. Ni kommer få gå på täta kontroller och göra tillväxtultraljud och följa era små liv.
Vad roligt!
Ålder: 34
Bor: Gotland
Första gången gravid: nej
Om nej, hur många barn har jag: 5 st
Datum vid plus, samt hur långt från BIM: 15/11 BIM +2 ( kollade iof inte innan.)
Hur länge har jag varit gravid: 6+2
Partnerns ålder: 35
Partners reaktion på graviditeten: lite chockad först, sedan både glad och rädd på samma gång.
BF-datum: 25 juli
Symptom hittills: ömma bröst, känslig för dofter, illamående hela tiden utom när jag äter, trötthet, molvärk, lite finnar, aversion för söt mat.
Förresten, har ni berättat för folk runt omkring att ni är gravida? Familj/kollegor? Om inte, när har ni tänkt berätta? :)
Hoppar ur tråden då vi fått konstaterat missfall.
Lycka till alla juli-bebisar!