GrönaDruvan skrev 2016-11-30 19:41:56 följande:
Åh tjejer vad jag är orolig. Har inte riktigt smält att vi ska ha två...vet inte om jag är glad eller inte. Rädd och orolig. Vad har vi gett oss in på? Kommer detta gå bra? Föds de för tidigt? Stannar fröna kvar? Tusen frågor utan svar...
Efter jag fick beskedet så är jag lika orolig igen för att det ska skita sig. Kollar efter blod på pappret, analyserar varenda liten värk...haft mycket molvärk idag och tänker genast att det inte är bra.
Jösses....inte nog med det så går all den lilla energi jag har åt till att orka med jobbet, och när jag kommer hem är det direkt in i sängen...
Barnen börjar fråga varför jag bara ligger där, stackarna...kanske tror dom jag är allvarligt sjuk. Orkar inte göra nåt hemma, finns inget som är gott att äta, ständigt hungrig och illamående...
Ja, det var ju inget positivt inlägg det här, men antar att det är mina sämsta hormoner som pratar nu..
Det kommer bli bra. Det är mycket tankar och frågor i början, men innan de kommer har ni vant er vid tanken. Jag fick ju reda på att jag väntade två i v.9 och jag var glad att jag hade så lång tid på mig att vänja mig. Nu väntade jag ju tvåäggs, men det var otroligt häftigt att få gå igenom. Barnen hade redan i magen en egen relation, jag hade en morgonpigg och en kvällspigg och de brukade väcka varandra varje morgon & kväll och ligga och peta på varandra,
. Mina kom två veckor tidigt, vägde 3,6 var. Ni kommer få gå på täta kontroller och göra tillväxtultraljud och följa era små liv.